Salmo 129
Cántico de los peregrinos.
1Mucho me han angustiado desde mi juventud
—que lo repita ahora Israel—,
2mucho me han angustiado desde mi juventud,
pero no han logrado vencerme.
3Sobre la espalda me pasaron el arado,
abriéndome en ella largos surcos.
4Pero el Señor, que es justo,
me libró de las ataduras de los malvados.
5Que retrocedan avergonzados
todos los que odian a Sión.
6Que sean como la hierba en el techo,
que antes de crecer se marchita;
7no llena las manos del segador
ni el regazo del que ata las gavillas.
8Que al pasar nadie les diga:
«La bendición del Señor sea con ustedes;
los bendecimos en el nombre del Señor».
Psalm 129
Förtröstan trots förföljelse
1En vallfartssång.
”De har förtryckt mig mycket ända från min ungdom,”
ska Israel säga,
2”de har förtryckt mig mycket ända från min ungdom.
Men de har inte besegrat mig.
3Min rygg är sönderplöjd av dessa plöjare,
de har dragit långa fåror.
4Men Herren är rättfärdig.
Han har skurit av de gudlösas band.”
5Alla som hatar Sion
ska vända tillbaka i skam.
6De blir som gräs på taket,
som vissnar innan det börjar växa.
7Den som skördar får inte en handfull av det,
och ingen binder samman en kärve av det.
8Och ingen som går förbi dem ropar:
”Herrens välsignelse är över er!
Vi välsignar er i Herrens namn.”
