1El egoísta busca su propio bien;
contra todo sano juicio inicia un pleito.
2Al necio no le complace la inteligencia;
tan solo hace alarde de su propia opinión.
3Con la maldad viene el desprecio
y con la vergüenza llega la deshonra.
4Las palabras del hombre son aguas profundas,
arroyo de aguas vivas, fuente de sabiduría.
5No está bien favorecer al18:5 favorecer al. Lit. levantar el rostro del. malvado
y dejar de lado los derechos del justo.
6Los labios del necio son causa de contienda;
su boca incita a la riña.
7La boca del necio es su perdición;
sus labios son para él una trampa mortal.
8Los chismes son deliciosos manjares;
penetran hasta lo más íntimo del ser.
9El que es negligente en su trabajo
confraterniza con el que es destructivo.
10Torre fuerte es el nombre del Señor;
a ella corren los justos y se ponen a salvo.
11La riqueza del rico es su baluarte
y este cree que sus muros son inalcanzables.
12Tras el orgullo viene la destrucción;
y tras la humildad, el honor.
13Es necio y vergonzoso
responder antes de escuchar.
14En la enfermedad, el ánimo levanta al enfermo;
¿pero quién podrá levantar el ánimo al abatido?
15El corazón prudente adquiere conocimiento;
los oídos de los sabios procuran hallarlo.
16Con regalos se abren todas las puertas
y se llega a la presencia de gente importante.
17El primero en presentar su caso parece inocente,
hasta que llega la otra parte y lo refuta.
18El echar suertes pone fin a los litigios
y decide entre los poderosos.
19Más resiste el hermano ofendido que una ciudad amurallada;
los litigios son como cerrojos de una fortaleza.
20Cada uno se llena con lo que dice
y se sacia con lo que habla.
21En la lengua hay poder de vida y muerte;
quienes la aman comerán de su fruto.
22Quien halla esposa encuentra el bien
y recibe el favor del Señor.
23El pobre habla en tono suplicante;
el rico responde con aspereza.
24Hay amigos18:24 Hay amigos (LXX, Siríaca y Targum); Hombre de amigos (TM). que llevan a la ruina
y hay amigos más fieles que un hermano.
1Den enslige söker sitt18:1 Grundtextens innebörd är osäker.
och går emot allt förnuft.
2En dåre finner inget behag i förstånd,
han vill bara vädra sina egna åsikter.
3När en gudlös kommer, kommer också förakt,
och med skammen följer vanära.
4Människors ord är som djupa vatten,
vishetens källa som en flödande bäck.
5Det är fel att ta parti för den skyldige
och vägra den oskyldige hans rätt.
6En dåres prat leder till strid,
hans mun tigger om stryk.
7En dåres mun blir honom till fördärv
och hans ord en fälla för honom själv.
8Skvaller är läckerbitar
som slinker ner i människans inre.
9Den som är lat i sitt arbete
är släkt med den som förstör.
10Herrens namn är ett starkt torn.
Den rättfärdige flyr dit och är trygg.
11Den rikes förmögenhet är hans fästning,
som en hög mur i hans fantasi.
12Hjärtats högmod går före fall,
men ödmjukhet leder till ära.
13Den som svarar innan han lyssnat,
är dum och handlar skamligt.
14Modet kan hålla en man uppe under sjukdom,
men vem orkar med när modet är brutet?
15Den kloke förvärvar mer kunskap,
den vise har alltid öronen öppna och söker kunskap.
16Gåvor öppnar vägen för en människa
och för henne i kontakt med betydelsefulla personer.
17Den som först lägger fram sin sak har rätt,
tills en annan träder fram och ifrågasätter det.
18Lotten avgör tvister
och skiljer mellan starka motståndare.
19Det är svårare att få tillbaka en kränkt vän än att inta en befäst stad.
Tvister är som bommar för en fästning.
20Av frukten av sitt tal blir människan mättad,
buken fylls av skörden från läpparna.
21Tungan har makt över liv och död.
Den som älskar den får äta av dess frukt.
22Den som finner en hustru har funnit lyckan
och fått ta emotHerrens välbehag.
23Den fattige vädjar om barmhärtighet,
men den rike svarar med hårda ord.
24Den som har många bekanta kan råka illa ut,
men en verklig vän står en närmare än en bror.
