1La mujer sabia edifica su casa;
la necia, con sus manos la destruye.
2El que va por buen camino teme al Señor;
el que va por malos caminos lo desprecia.
3De la boca del necio brota arrogancia;
los labios del sabio son su propia protección.
4Donde no hay bueyes el granero está vacío;
con la fuerza del buey aumenta la cosecha.
5El testigo veraz jamás miente;
el testigo falso propaga mentiras.
6El insolente busca sabiduría y no la halla;
para el entendido, el conocimiento es cosa fácil.
7Mantente a distancia del necio,
pues en sus labios no hallarás conocimiento.
8La sabiduría del prudente es discernir sus caminos,
pero al necio lo engaña su propia necedad.
9Los necios hacen mofa de sus propias faltas,
pero entre los íntegros hay buena voluntad.
10Cada corazón conoce sus propias amarguras,
y ningún extraño comparte su alegría.
11La casa del malvado será destruida,
pero la morada del justo prosperará.
12Hay un camino que al hombre le parece recto,
pero acaba por ser camino de muerte.
13Hasta de reírse duele el corazón
y hay alegrías que acaban en tristezas.
14El inconstante recibirá todo el pago de su inconstancia;
el hombre bueno, el premio de sus acciones.
15El inexperto cree todo lo que le dicen;
el prudente se fija por dónde va.
16El sabio teme al Señor y se aparta del mal,
pero el necio es arrogante y se pasa de confiado.
17El iracundo actúa neciamente
y el malvado es odiado.
18Herencia de los inexpertos es la necedad;
corona de los prudentes, el conocimiento.
19Los malvados se postrarán ante los buenos;
los impíos, ante las puertas de los justos.
20Al pobre hasta sus amigos lo aborrecen,
pero son muchos los que aman al rico.
21Es un pecado despreciar al prójimo;
¡dichoso el que se compadece de los pobres!
22Pierden el camino los que planean el mal,
pero hallan amor y verdad los que hacen el bien.
23Todo esfuerzo tiene su recompensa,
pero quedarse en las palabras solamente, lleva a la pobreza.
24La corona del sabio es su riqueza;
la de los necios, su necedad.
25El testigo veraz salva vidas,
pero el testigo falso miente.
26El temor del Señor es un baluarte seguro
que sirve de refugio a los hijos.
27El temor del Señor es fuente de vida
y libera de los lazos de la muerte.
28Gloria del rey es gobernar a una gran población;
un príncipe sin súbditos está arruinado.
29El que es paciente muestra gran inteligencia;
el que es agresivo muestra mucha insensatez.
30El corazón tranquilo da vida al cuerpo,
pero la envidia carcome los huesos.
31El que oprime al pobre ofende a su Creador,
pero honra a Dios quien se apiada del necesitado.
32El malvado cae por su propia maldad;
el justo, aun en su muerte, halla refugio en Dios.14:32 en Dios; en su propia piedad (LXX y Siríaca).
33En el corazón de los entendidos mora la sabiduría,
pero los necios ni siquiera la conocen.14:33 los necios … conocen (LXX y Siríaca); los necios la conocen (TM).
34La justicia enaltece a una nación,
pero el pecado deshonra a todos los pueblos.
35El rey favorece al siervo inteligente,
pero descarga su ira sobre el sinvergüenza.
1Visa kvinnor bygger upp sitt hus,
medan dumma river ner det med egna händer.
2Den som vandrar rakt fram fruktar Herren,
den som går krokiga vägar föraktar honom.
3Den dummes tal resulterar i ris för hans rygg,
men de visa skyddas av sina ord.
4En krubba utan oxar förblir ren,
men det är oxarnas styrka som gör skörden riklig.
5Ett sant vittne bedrar aldrig,
men ett falskt vittne har bara lögner att komma med.
6En hädare söker vishet men finner ingen,
men den kommer lätt till den som har omdöme.
7Håll dig borta från dåren,
för från honom får du aldrig höra några kloka ord.
8Den klokes vishet kan urskilja den rätta vägen,
men dårars dumhet bedrar.
9De dumma hånskrattar åt skuldoffer,14:9 Grundtextens innebörd är osäker. Enligt Septuaginta: I överträdarnas hus bor skuld.
men hos de rättsinniga finns välvilja.
10Varje hjärta känner sin egen sorg,
och ingen annan kan dela dess glädje.
11Den gudlöses hus rivs ner,
men den rättsinniges boning blomstrar.
12En väg som kan synas rätt för en människa
kan ändå leda till döden.
13Även hos den som skrattar kan hjärtat göra ont,
och glädjen kan sluta i sorg.
14Den trolöse får tillbaka vad han förtjänar,
likaså belönas den gode.
15Den okunnige tror allt som sägs,
den kloke ger akt på sina steg.
16Den vise fruktar och undviker faror,
en dåre är arrogant och sorglös.
17En hetsig man gör dumheter,
en kallt beräknande man blir hatad.
18De okunniga ärver dumhet,
men de kloka kröns av kunskap.
19De onda måste buga sig för de goda
och de gudlösa vid de rättfärdigas portar.
20Också av sina närmaste blir den fattige hatad,
medan den rike har många vänner.
21Den som föraktar sin medmänniska syndar.
Lycklig är den som visar den fattige nåd.
22De som planerar ondska far vilse,
men de som planerar det som är gott finner nåd och trofasthet.
23Arbete ger välstånd
men tomt prat fattigdom.
24De visas krona är deras rikedom
och dårarnas deras dumhet.
25Ett sant vittne räddar liv,
men ett falskt vittne är en förrädare.
26Den som fruktar Herren har ett tryggt fäste,
och hans barn får där en tillflykt.
27Herrens fruktan är en källa till liv,
som hjälper människan att undgå dödens snaror.
28Ett stort folk är en kungs ära,
men utan det går fursten under.
29Den som kan behärska sitt temperament är förståndig,
men den hetsige visar bara upp sin dumhet.
30Sinnesro ger kroppen hälsa,
men avundsjuka är röta i benen.
31Den som förtrycker den fattige förolämpar hans skapare,
men den som hjälper de fattiga ärar honom.
32Den gudlöse går under på grund av sin ondska,
men den rättfärdige har en tillflykt ända in i döden.
33I den förnuftiges hjärta bor visheten,
bland dårarna låter den sig bli känd.14:33 Enligt bl.a. Septuaginta: …bland dårarna låter den sig inte bli känd.
34Rättfärdighet upphöjer ett folk,
men synd blir till folkens vanära.
35En kung gläder sig över en vis tjänare,
men hans vrede drabbar den som handlar skamligt.
