1En otra ocasión entró en la sinagoga y había allí un hombre que tenía la mano paralizada. 2Algunos que buscaban un motivo para acusar a Jesús no le quitaban la vista de encima para ver si sanaba al enfermo en día sábado. 3Entonces Jesús dijo al hombre de la mano paralizada:
—Ponte de pie frente a todos.
4Luego dijo a los otros:
—¿Qué está permitido en sábado: hacer el bien o hacer el mal?, ¿salvar una vida o matar?
Pero ellos permanecieron callados. 5Jesús se les quedó mirando, enojado y entristecido por lo obstinados que eran,3:5 por lo obstinados que eran. Lit. por su dureza de corazón. y dijo al hombre:
—Extiende la mano.
Así que la extendió y la mano quedó restablecida. 6Tan pronto como salieron los fariseos, comenzaron a tramar con los partidarios del rey Herodes cómo matar a Jesús.
La multitud sigue a Jesús
3:7-12 – Mt 12:15-16; Lc 6:17-19
7Jesús se retiró al lago con sus discípulos, y mucha gente de Galilea y Judea lo siguió. 8Cuando se enteraron de todo lo que hacía, acudieron también a él muchos de Jerusalén, de Idumea, del otro lado del Jordán y de las regiones de Tiro y Sidón. 9Entonces, para evitar que la gente lo atropellara, encargó a sus discípulos que tuvieran preparada una pequeña barca; 10pues, como había sanado a muchos, todos los que sufrían dolencias se abalanzaban sobre él para tocarlo. 11Además, los espíritus malignos, al verlo, se postraban ante él, gritando: «¡Tú eres el Hijo de Dios!». 12Pero él les ordenó terminantemente que no dijeran quién era él.
Nombramiento de los doce apóstoles
3:16-19 – Mt 10:2-4; Lc 6:14-16; Hch 1:13
13Subió Jesús a una montaña y llamó a los que quiso, los cuales se reunieron con él. 14Designó a doce, a quienes nombró apóstoles,3:14 Var. no incluye: a quienes nombró apóstoles. para que lo acompañaran y para enviarlos a predicar 15y ejercer autoridad para expulsar demonios.
16Estos son los doce que él nombró:
Simón (a quien llamó Pedro);
17Santiago y su hermano Juan, hijos de Zebedeo (a quienes llamó Boanerges, que significa «Hijos del trueno»);
18Andrés,
Felipe,
Bartolomé,
Mateo,
Tomás,
Santiago, hijo de Alfeo,
Tadeo,
Simón el Zelote
19y Judas Iscariote, el que lo traicionó.
Jesús y Beelzebú
3:23-27 – Mt 12:25-29; Lc 11:14-22
20Luego entró en una casa y, de nuevo, se aglomeró tanta gente que ni siquiera podían comer él y sus discípulos. 21Cuando se enteraron sus parientes, salieron a hacerse cargo de él, porque decían: «Está fuera de sí».
22Los maestros de la Ley que habían llegado de Jerusalén decían: «¡Está poseído por Beelzebú! Expulsa a los demonios por medio del príncipe de los demonios».
23Entonces Jesús los llamó y les habló en parábolas: «¿Cómo puede Satanás expulsar a Satanás? 24Si un reino está dividido contra sí mismo, ese reino no puede mantenerse en pie. 25Y si una familia está dividida contra sí misma, esa familia no puede mantenerse en pie. 26Igualmente, si Satanás se levanta contra sí mismo y se divide, no puede mantenerse en pie, sino que ha llegado su fin. 27Ahora bien, nadie puede entrar en la casa de alguien fuerte y arrebatarle sus bienes a menos que primero lo ate. Solo entonces podrá robar su casa. 28Les aseguro que todos los pecados y blasfemias se les perdonarán a todos por igual, 29excepto a quien blasfeme contra el Espíritu Santo. Este no tendrá perdón jamás; es culpable de un pecado eterno».
30Es que ellos habían dicho: «Tiene un espíritu maligno».
La madre y los hermanos de Jesús
3:31-33 – Mt 12:46-50; Lc 8:19-21
31En eso llegaron la madre y los hermanos de Jesús. Se quedaron afuera y enviaron a alguien a llamarlo, 32pues había mucha gente sentada alrededor de él.
—Mira, tu madre y tus hermanos3:32 tus hermanos. Var. tus hermanos y tus hermanas. están afuera y te buscan —dijeron.
33—¿Quiénes son mi madre y mis hermanos? —respondió Jesús.
34Luego echó una mirada a los que estaban sentados alrededor de él y añadió:
—Aquí tienen a mi madre y a mis hermanos. 35Cualquiera que hace la voluntad de Dios es mi hermano, mi hermana y mi madre.
Jesus botar en man på sabbaten
(Matt 12:9-14; Luk 6:6-11)
1En annan gång gick Jesus in i en synagoga, och där var en man som hade en förtvinad hand.
2De höll noga ögonen på honom för att se om han skulle bota mannen på sabbaten, så att de skulle få något att anklaga honom för.
3Men Jesus sa till mannen med den förtvinade handen: ”Res dig upp och kom hit fram.” 4Sedan frågade han dem: ”Vad är tillåtet att göra på sabbaten, göra gott eller ont, rädda liv eller döda någon?” Men ingen ville säga något. 5Då såg han på dem med vrede, djupt bedrövad över hårdheten i deras hjärtan. Sedan sa han till mannen: ”Räck fram din hand!” Och då mannen gjorde det, blev handen normal igen.
6Men fariseerna gick ut och började genast göra upp planer tillsammans med Herodes anhängare3:6 Herodes anhängare stödde romarna. De ville få bort Jesus av politiska skäl, eftersom de trodde att han skulle göra uppror mot romarna. på hur de skulle få Jesus dödad.
Mycket folk följer Jesus
(Matt 4:23-25; 12:15-16; Luk 6:17-19)
7Jesus och hans lärjungar drog sig nu till sjön, och massor av människor från Galileen, men också från Judeen, 8Jerusalem och Idumeen, från andra sidan Jordan och ända bortifrån Tyros och Sidon, följde honom när de hörde om allt han gjorde.
9Jesus bad sina lärjungar att ha en båt färdig, för att han skulle slippa bli trängd av folkmassan. 10Många människor hade blivit botade, och de sjuka trängde därför på från alla håll för att röra vid honom.
11När de orena andarna fick syn på honom, föll de ner vid hans fötter och ropade: ”Du är Guds Son!” 12Men Jesus förbjöd dem strängt att avslöja vem han var.
Jesus utser sina tolv lärjungar
(Matt 10:2-4; Luk 6:14-16; Apg 1:13)
13Sedan gick Jesus upp på ett berg och tog med sig några som han hade valt ut. När de kom till honom, 14utsåg han tolv av dem, som han kallade apostlar, till att följa honom och sändas ut för att predika, 15och han gav dem makt att driva ut onda andar.3:15 En del handskrifter tillägger: Han kallade dem sina apostlar (sändebud). 16De tolv han utsåg var: Simon, som han gav namnet Petrus, 17Sebedaios söner Jakob och Johannes, som han kallade Boanerges, ”åsksönerna”, 18Andreas, Filippos, Bartolomaios, Matteus, Tomas, Alfaios son Jakob, Taddaios, Simon ”den ivrige”3:18 På grekiska: seloten eller kananaios (det senare bildat av ett arameiskt ord). Simon tillhörde antagligen ”seloterna”, ett politiskt parti som ville göra uppror mot romarna. 19och Judas Iskariot, som senare förrådde Jesus.
Jesus beskylls för att vara i förbund med djävulen
(Matt 12:22-29; Luk 11:14-23; 12:10)
20När Jesus kom hem, började folk att samlas igen, i en sådan mängd att varken han eller hans lärjungar ens fick tid att äta. 21När hans familj fick höra det, gick de dit för att ta hand om honom. ”Han är från sina sinnen!” sa de.
22Men de skriftlärda, som hade kommit från Jerusalem, sa: ”Han är besatt av Beelsebul3:22 Beelsebul , ett hebreiskt avgudanamn som har blivit en synonym till Satan.. Han driver ut de onda andarna med hjälp av de onda andarnas härskare.”
23Jesus kallade då till sig dem och talade till dem i liknelser: ”Hur kan Satan driva ut Satan? 24Ett rike där man strider mot varandra går ju under. 25Och en familj där man strider mot varandra upphör snart att existera. 26Om nu Satan är kluven och strider mot sig själv, då kan han inte bestå, utan det är snart ute med honom. 27Ingen kan gå in i en stark mans hus och plundra honom på vad han äger utan att först binda honom. Sedan kan man plundra hans hus.
28Sannerligen säger jag er: Människor kan få förlåtelse för alla slags synder och hädelser, hur mycket man än hädar. 29Men den som hädar den heliga Anden kan aldrig i evighet få förlåtelse. Då gör man sig skyldig till en evig synd.”
30De hade nämligen sagt att han hade en oren ande.3:30 Här ges den tydligaste förklaringen för den oförlåtliga synden: att medvetet hävda att Jesus agerade i den ondes kraft; jfr Matt 12:31.
Jesus riktiga familj
(Matt 12:46-50; Luk 8:19-21)
31Nu kom Jesus mor och hans bröder och stannade utanför och skickade bud till honom för att kalla på honom.
32Skaran som satt runt Jesus sa då till honom: ”Din mor och dina bröder står här utanför och frågar efter dig.” 33Men han svarade: ”Min mor och mina bröder! Vilka är det?” 34Sedan såg han på dem som satt runt omkring honom och sa: ”Det här är min mor och mina syskon. 35Var och en som gör Guds vilja är min bror och min syster och min mor.”
