Nacimiento de Jesús
1Por aquellos días, Augusto César decretó que se levantara un censo en todo el Imperio romano.2:1 el Imperio romano. Lit. el mundo. 2Este primer censo se efectuó cuando Cirenio gobernaba en Siria. 3Así que iban todos a inscribirse, cada cual a su propio pueblo.
4También José, que era descendiente del rey David, subió de Nazaret, ciudad de Galilea, a Judea. Fue a Belén, la Ciudad de David, 5para inscribirse junto con María, que estaba comprometida para casarse con él. Ella se encontraba embarazada 6y mientras estaban allí se le cumplió el tiempo. 7Así que dio a luz a su hijo primogénito. Lo envolvió en pañales y lo acostó en un pesebre, porque no había lugar para ellos en la posada.
Los pastores y los ángeles
8En esa misma región había unos pastores que pasaban la noche en el campo, turnándose para cuidar su rebaño. 9Sucedió que un ángel del Señor se les apareció. La gloria del Señor los envolvió en su luz y se llenaron de temor. 10Pero el ángel dijo: «No tengan miedo. Miren que traigo buenas noticias que serán motivo de mucha alegría para todo el pueblo. 11Hoy ha nacido en la Ciudad de David un Salvador, que es Cristo el Señor. 12Esto les servirá de señal: Encontrarán a un niño envuelto en pañales y acostado en un pesebre».
13De repente apareció una multitud de ángeles del cielo, que alababan a Dios y decían:
14«Gloria a Dios en las alturas,
y en la tierra paz a los que gozan de su buena voluntad».2:14 paz … voluntad. Lit. paz a los hombres de buena voluntad. Var. paz, buena voluntad a los hombres.
15Cuando los ángeles se fueron al cielo, los pastores se dijeron unos a otros: «Vamos a Belén, a ver esto que ha pasado y que el Señor nos ha dado a conocer».
16Así que fueron de prisa y encontraron a María, a José y al niño que estaba acostado en el pesebre. 17Cuando vieron al niño, contaron lo que les habían dicho acerca de él 18y cuantos lo oyeron se asombraron de lo que los pastores decían. 19María, por su parte, guardaba todas estas cosas en su corazón y meditaba acerca de ellas. 20Los pastores regresaron glorificando y alabando a Dios por lo que habían visto y oído, pues todo sucedió tal como se les había dicho.
Presentación de Jesús en el Templo
21Cuando se cumplieron los ocho días y fueron a circuncidarlo, lo llamaron Jesús, nombre que el ángel le había puesto antes de que fuera concebido.
22Así mismo, cuando se cumplió el tiempo en que, según la Ley de Moisés, ellos debían purificarse, José y María llevaron al niño a Jerusalén para presentarlo al Señor. 23Así cumplieron con lo que en la Ley del Señor está escrito: «Todo varón primogénito será consagrado2:23 Todo … consagrado. Lit. Todo varón que abre la matriz será llamado santo. al Señor».2:23 Éx 13:2,12. 24También ofrecieron un sacrificio conforme a lo que la Ley del Señor dice: «un par de tórtolas o dos pichones de paloma».2:24 Lv 12:8.
25Ahora bien, en Jerusalén había un hombre llamado Simeón, que era justo y devoto, y aguardaba con esperanza la consolación2:25 consolación. Alt. redención. de Israel. El Espíritu Santo estaba con él 26y le había revelado que no moriría sin antes ver al Cristo del Señor. 27Movido por el Espíritu, fue al Templo. Cuando al niño Jesús lo llevaron sus padres para cumplir con la costumbre establecida por la Ley, 28Simeón lo tomó en sus brazos y bendijo a Dios:
29«Según tu palabra, Soberano Señor,
ya puedes despedir a tu siervo en paz.
30Porque han visto mis ojos tu salvación,
31que has preparado a la vista de todos los pueblos:
32luz que ilumina a las naciones
y gloria de tu pueblo Israel».
33El padre y la madre del niño se quedaron maravillados por lo que se decía de él. 34Simeón les dio su bendición y dijo a María, la madre de Jesús: «Este niño está destinado a causar la caída y el levantamiento de muchos en Israel, y a crear mucha oposición,2:34 a crear mucha oposición. Lit. a ser una señal contra la cual se hablará. 35a fin de que se manifiesten las intenciones de muchos corazones. En cuanto a ti, una espada te atravesará el alma».
36Había también una profetisa, Ana, hija de Penuel, de la tribu de Aser. Era muy anciana; casada de joven había vivido con su esposo siete años 37y luego permaneció viuda hasta la edad de ochenta y cuatro.2:37 hasta … cuatro. Alt. durante ochenta y cuatro años. Nunca salía del Templo, sino que día y noche adoraba a Dios con ayunos y oraciones. 38Llegando en ese mismo momento, Ana dio gracias a Dios y comenzó a hablar del niño a todos los que esperaban la redención de Jerusalén.
39Después de haber cumplido con todo lo que exigía la Ley del Señor, José y María regresaron a Galilea, a su propio pueblo de Nazaret. 40El niño crecía y se fortalecía; se llenaba de sabiduría y la gracia de Dios lo acompañaba.
El niño Jesús en el Templo
41Los padres de Jesús subían todos los años a Jerusalén para la fiesta de la Pascua. 42Cuando cumplió doce años, fueron allá según era la costumbre. 43Terminada la fiesta, emprendieron el viaje de regreso, pero el niño Jesús se había quedado en Jerusalén, sin que sus padres se dieran cuenta. 44Ellos, pensando que él estaba entre el grupo de viajeros, hicieron un día de camino mientras lo buscaban entre los parientes y conocidos. 45Al no encontrarlo, volvieron a Jerusalén en busca de él. 46Al cabo de tres días lo encontraron en el Templo, sentado entre los maestros, escuchándolos y haciéndoles preguntas. 47Todos los que le oían se asombraban de su inteligencia y de sus respuestas. 48Cuando lo vieron sus padres, se quedaron admirados.
—Hijo, ¿por qué te has portado así con nosotros? —dijo su madre—. ¡Mira que tu padre y yo te hemos estado buscando angustiados!
49Él respondió:
—¿Por qué me buscaban? ¿No sabían que tengo que estar ocupado en los asuntos de mi Padre?
50Pero ellos no entendieron lo que decía.
51Así que Jesús bajó con sus padres a Nazaret y vivió sujeto a ellos. Y su madre conservaba todas estas cosas en el corazón. 52Jesús siguió creciendo en sabiduría y estatura, y cada vez más gozaba del favor de Dios y de la gente.
Jesus föds i Betlehem
1Vid den här tiden hade kejsaren Augustus gett order om att hela världen skulle skattskrivas. 2Det var den första skattskrivningen, och den gjordes när Quirinius var landshövding i Syrien.
3Var och en fick då resa till sin hemstad för att registrera sig. 4Eftersom Josef tillhörde Davids ätt, reste han från staden Nasaret i Galileen till Davids stad Betlehem i Judeen. 5Han tog med sig Maria, som han var trolovad med, och som nu väntade barn.
6Men medan de var där blev det dags för henne att föda, 7och hon födde sitt första barn, en pojke. Hon lindade honom sedan med tygstycken2:7 De nyfödda hade inga kläder, utan lindades in i tyg. och lade honom i en krubba, för det fanns inte plats för dem inne i värdshuset.
Några herdar besöker Jesus
8Samma natt var några herdar ute och vaktade sina får på fälten om natten. 9Då stod plötsligt en Herrens ängel framför dem, och Herrens härlighet lyste omkring dem. De blev fruktansvärt rädda, 10men ängeln sa till dem: ”Var inte rädda! Jag kommer till er med ett budskap om en stor glädje som gäller hela folket. 11Inatt har en Frälsare fötts åt er i Betlehem, Davids stad. Han är Messias2:11 Kristus, se not till Matt 1:1., Herren. 12Det här är ett tecken för er: ni ska finna ett lindat barn som ligger i en krubba.” 13Och plötsligt var ängeln omgiven av en stor himmelsk här som prisade Gud:
14”Ära till Gud i höjden,
och frid på jorden, till dem som hans välvilja vilar över.”
15När änglarna hade farit tillbaka upp till himlen, sa herdarna till varandra: ”Kom! Vi måste gå till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss få veta!”
16Så skyndade de iväg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. 17Och när de hade sett barnet, berättade de för alla vad som hade sagts till dem om detta barn. 18Alla förvånades över herdarnas berättelse, 19men Maria lade allt detta på minnet och begrundade det i sitt hjärta.
20Herdarna vände sedan tillbaka och hyllade och ärade Gud för allt de hade fått höra och se. Allt var precis så som det hade sagts dem.
21Åtta dagar senare, när pojken skulle omskäras, fick han heta Jesus, det namn som ängeln gav honom innan hans mor blev gravid.
Maria och Josef tar med Jesus till templet
22När det sedan var dags för föräldrarnas rening2:22 Fyrtio dagar efter födseln om det var en pojke. Jfr 3 Mos 12:2-8. enligt Moses lag, tog de med Jesus till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren. 23Det står nämligen i Herrens lag att varje förstfödd son som kommer ur moderlivet ska helgas åt Herren.2:23 Den som föddes först, både bland boskapen och bland människorna, skulle tillhöra Gud. Djuret offrades, medan barnet, om det var en pojke, skulle tjäna Gud. För ett barn offrades ett djur. Jfr 2 Mos 13:2,13 och 4 Mos 18:15. 24Samtidigt bar de fram offret, som enligt Herrens lag skulle vara ett par turturduvor eller två unga duvor.
25Vid den här tiden var en man som hette Symeon i Jerusalem, en rättfärdig och from man som väntade på Israels tröst och var fylld av den heliga Anden. 26Den heliga Anden hade uppenbarat för honom att han inte skulle dö förrän han hade sett Herrens Messias.
27Ledd av Anden kom han till templet, och när föräldrarna kom med barnet Jesus för att göra som sed var enligt lagen, 28tog han barnet i sin famn och prisade Gud och sa:
29”Herre, nu kan jag, din tjänare, dö i frid,
så som du har lovat!
30För nu har jag med egna ögon sett din frälsning,
31som du har berett inför alla folk,
32ett ljus som ska uppenbaras för hedningarna
och ge ära åt ditt folk Israel.”
33Hans far och mor var mycket förvånade över vad som sades om honom. 34Symeon välsignade dem och sa till hans mor Maria: ”Det här barnet ska bli till fall och upprättelse för många i Israel och till ett tecken man strider om. 35Också genom din egen själ ska ett svärd gå. Så ska avslöjas vad många tänker i sina hjärtan.”
36Där fanns också en profetissa, som hette Hanna, dotter till Fanuel från Ashers stam. Hon var nu gammal. Hon hade varit gift i sju år när hon var ung 37och sedan levt som änka tills hon nu var åttiofyra år. Hon lämnade aldrig templet utan var där dag och natt och tjänade Gud genom fasta och bön.
38Just då kom Hanna dit och började tacka och prisa Gud. Hon berättade om Jesus för alla som väntade på att Jerusalem skulle återlösas.
39När föräldrarna sedan hade gjort allt det som Herrens lag föreskriver, återvände de till sin hemstad Nasaret i Galileen. 40Där växte pojken upp och blev stark och fylld av visdom. Och Guds nåd var med honom.
Jesus talar med lärarna i templet
41Jesus föräldrar brukade varje år gå till Jerusalem vid påskhögtiden2:41 Se not till Matt 26:2.. 42Och när Jesus var tolv år gick de dit som vanligt. 43Men då festen var över och de skulle vända tillbaka hem igen stannade pojken Jesus kvar i Jerusalem utan att föräldrarna visste om det.
44Föräldrarna gick en hel dag utan att sakna honom, för de trodde att han var med i ressällskapet. Men sedan började de fråga efter honom bland släktingar och vänner. 45Och när de inte kunde hitta honom någonstans, vände de tillbaka till Jerusalem för att leta efter honom där.
46Efter tre dagars letande hittade de honom till sist i templet, där han satt mitt bland lärarna och lyssnade på dem och ställde frågor. 47Alla som hörde honom förvånades över hans intelligens och hans svar.
48Hans föräldrar visste inte vad de skulle tro, så förvånade var de, och Maria sa: ”Barn, hur kunde du göra så mot oss? Din far och jag har varit så oroliga och letat överallt efter dig!”
49”Varför har ni letat efter mig?” frågade han. ”Visste ni inte att jag måste ägna mig åt det som tillhör min Fader?” 50Men de förstod inte vad han menade.
51Sedan följde han med dem hem till Nasaret och lydde dem i allt. Men hans mor bevarade allt detta i sitt hjärta. 52Jesus blev äldre och visare för varje dag och var älskad av både Gud och människor.
