Job 9 – NVI & NUB

Nueva Versión Internacional

Job 9:1-35

Tercer discurso de Job

1Job entonces respondió:

2«Aunque sé muy bien que esto es cierto,

¿cómo puede un mortal justificarse ante Dios?

3Si uno quisiera disputar con él,

de mil cosas no podría responderle una sola.

4Profunda es su sabiduría, vasto su poder.

¿Quién puede desafiarlo y salir bien librado?

5Él mueve montañas sin que estas lo sepan,

y en su enojo las trastorna.

6Él remueve los cimientos de la tierra

y hace que se estremezcan sus columnas.

7Reprende al sol y su brillo se apaga;

eclipsa la luz de las estrellas.

8Él se basta para extender los cielos;

somete a su dominio las olas del mar.

9Él creó la Osa Mayor y el Orión,

las Pléyades y las constelaciones del sur.

10Él realiza maravillas insondables,

portentos que no pueden contarse.

11Si pasara junto a mí, no podría verlo;

si se alejara, no alcanzaría a percibirlo.

12Si de algo se adueñara, ¿quién lo haría desistir?

¿Quién puede cuestionar sus actos?

13Dios no contiene su enojo;

aun Rahab y sus secuaces se postran a sus pies.

14»¿Cómo entonces podré yo responderle?

¿Dónde hallar palabras para contradecirle?

15Aunque fuera yo inocente, no puedo defenderme;

de mi Juez solo puedo pedir misericordia.

16Y aunque lo llamara y me respondiera,

no creo que me concedería audiencia.

17Me despedazaría con una tormenta

y por la menor cosa multiplicaría mis heridas.

18No me dejaría recobrar el aliento;

más bien, me saturaría de amargura.

19Si de fuerza se trata, ¡él es más poderoso!

Si es cuestión de juicio, ¿quién lo9:19 lo (LXX); me (TM). hará comparecer?

20Aun siendo inocente, me condenará mi boca;

aun siendo íntegro, resultaré culpable.

21»Soy íntegro, pero ya no me importa;

tengo en poco mi propia vida.

22Todo es lo mismo; por eso digo:

“Al íntegro y al malvado destruye por igual”.

23Si alguna plaga acarrea la muerte repentina,

él se burla de la angustia del inocente.

24Si algún malvado se apodera de un terreno,

él tapa los ojos a los jueces.

Si no lo hace él, ¿entonces quién?

25»Transcurren mis días con más rapidez que un corredor;

vuelan sin que hayan conocido la dicha.

26Se deslizan como barcas de papiro,

como veloces águilas al caer sobre su presa.

27Si acaso digo: “Olvidaré mi queja,

cambiaré de expresión, esbozaré una sonrisa”,

28me queda el miedo de tanto sufrimiento,

pues bien sé que no me consideran inocente.

29Y ya que me tienen por culpable,

¿para qué voy a luchar en vano?

30Aunque me bañe con jabón9:30 jabón. Alt. nieve.

y me limpie las manos con lejía,

31tú me lanzarás al muladar,

¡y hasta mis ropas me aborrecerán!

32»Dios no es hombre como yo,

para que le responda y juntos comparezcamos ante un tribunal.

33¡No hay un mediador aquí

que decida el caso entre nosotros dos!

34¡No hay quien aleje de mí la vara de Dios

para que ya no me asuste su terror!

35Quisiera hablar sin temor,

pero no puedo hacerlo.

Swedish Contemporary Bible

Job 9:1-35

Job svarar Bildad

1Då svarade Job:

2Visst vet jag allt detta.

Men hur kan en människa vara rättfärdig i Guds ögon?

3Om hon vill gå till rätta med honom,

kan hon då svara ens en gång av tusen?

4Han är vis och mäktig,

och vem har oskadd trotsat honom?

5Han flyttar bergen

utan att de vet om det

och störtar omkull dem i sin vrede.

6Han skakar jorden

så att den vacklar från sin plats

och får dess grundvalar att skälva.

7Han kan befalla solen att inte gå upp,

och han kan försegla stjärnorna.

8Det är bara han som kan spänna ut himlarna

och gå fram över havens vågor.

9Han har skapat Stora Björn, Orion,

Sjustjärnorna och söderns stjärnbilder.9:9 Stjärnbilderna kan inte identifieras med full säkerhet.

10Han gör ofattbara ting,

alltför många under för att de ska kunna räknas.

11Han far förbi mig,

men jag ser honom inte.

Han drar fram,

men jag märker det inte.

12Han griper sitt byte,

men vem kan hindra honom?

Vem vågar fråga honom:

”Vad är det du gör?”

13Gud håller inte tillbaka sin vrede.

Rahavs9:13 Rahav tänktes i den dåtida kulturen vara ett havsodjur, likt Leviatan (se 3:8; 40:20—41:25) och Tannin (Jes 27:1) som man föreställde sig bo i havsdjupet och som i grannfolkens mytologi var gudsfientliga makter. Se även fotnoten i Jes 51:9. följe måste böja sig för honom.

14Och hur skulle jag kunna svara honom,

finna ord för att resonera med honom?

15Även om jag var rättfärdig,

skulle jag inte kunna svara.

Jag skulle bara be honom, min domare, om nåd.

16Och även om han skulle svara när jag ropar,

skulle jag inte tro att han ville lyssna på mig.

17Han krossar mig i en storm

och förökar mitt lidande utan orsak.

18Han låter mig inte hämta andan

utan fyller mig med bedrövelse.

19Om det gäller kraft är han den starkaste,

och om det gäller rättvisa,

vem törs då ifrågasätta honom?

20Även om jag vore oskyldig,

skulle min mun döma mig.

Även om jag vore klanderfri,

skulle den förklara mig skyldig.

21Jag är oskyldig

men bryr mig inte om mig själv,

jag vill inte leva längre.

22Det gör detsamma,

och därför säger jag:

”Han förgör både den oskyldige och skyldige.”

23När en olycka bringar plötslig död,

hånar han de oskyldigas förtvivlan.

24När ett land faller i de ogudaktigas händer

förblindar han dess domare.

Om det inte är han, vem är det då?

25Mina dagar rinner undan snabbare än en löpare,

de flyr bort utan att jag ser en glimt av glädje.

26De försvinner snabbt som vassbåtar,

som örnen i dykningen efter byte.

27Om jag tänkte:

”Jag ska glömma min klagan,

sluta upp med min sorg och vara glad”,

28skulle jag ändå frukta för alla mina lidanden.

För jag vet att du inte vill betrakta mig som oskyldig.

29Jag anses ändå som skyldig.

Så vad tjänar det till att försöka?

30Även om jag tvättade mig i snö

och gjorde mina händer rena med lut,

31skulle du ändå sänka mig ner i dyn,

så att till och med mina kläder skulle avsky mig.

32Han är inte en människa som jag,

så att jag kan svara honom,

och vi kunde mötas i domstol.

33Det finns ingen skiljeman,

inte någon medlare,

som har makt över oss båda.

34Om jag ändå kunde slippa rappen av hans käpp,

så att skräcken för honom inte mer skulle förfära mig.

35Då skulle jag kunna tala utan fruktan,

men nu är det inte så med mig.9:35 Grundtextens innebörd i den senare delen av versen är osäker.