1«En aquel tiempo —afirma el Señor—, seré el Dios de todas las familias de Israel, y ellas serán mi pueblo».
2Así dice el Señor:
«El pueblo que escapó de la espada
ha hallado gracia en el desierto;
Israel va en busca de su reposo».
3Hace mucho tiempo31:3 Hace mucho tiempo. Alt. Desde lejos. se me apareció el Señor y me dijo:
«Con amor eterno te he amado;
por eso te he prolongado mi fidelidad,
4oh virginal Israel.
Te edificaré de nuevo;
¡sí, serás reedificada!
De nuevo tomarás panderos
y saldrás a bailar con alegría.
5Volverás a plantar viñedos
en las colinas de Samaria
y, quienes los planten,
gozarán de sus frutos.
6Vendrá un día en que los centinelas
gritarán por las colinas de Efraín:
“¡Vengan, subamos a Sión,
al Señor nuestro Dios!”».
7Así dice el Señor:
«Canten jubilosos en honor de Jacob;
griten de alegría por la mejor de las naciones.
Hagan oír sus alabanzas y clamen:
“¡Salva, Señor, a tu pueblo!
¡Salva al remanente de Israel!”.
8Yo los traeré del país del norte;
los reuniré de los confines de la tierra.
¡Volverá una gran multitud!
Entre ellos vendrán ciegos y cojos,
embarazadas y parturientas.
9Entre llantos vendrán
y entre consuelos los conduciré.
Los guiaré a corrientes de agua
por un camino llano en el que no tropezarán.
Yo soy el padre de Israel;
mi primogénito es Efraín.
10»Naciones, escuchen la palabra del Señor,
y anuncien en las costas más lejanas:
“El que dispersó a Israel, lo reunirá;
lo cuidará como un pastor a su rebaño”.
11Porque el Señor rescató a Jacob;
lo redimió de una mano más poderosa que él.
12Vendrán y cantarán jubilosos en las alturas de Sión;
disfrutarán de las bondades del Señor:
el trigo, el vino nuevo y el aceite,
las crías de las ovejas y las vacas.
Serán como un jardín bien regado,
y no volverán a desfallecer.
13Entonces las jóvenes danzarán con alegría
y los jóvenes junto con los ancianos.
Convertiré su duelo en gozo y los consolaré;
transformaré su dolor en alegría.
14Colmaré de abundancia a los sacerdotes,
y saciaré con mis bienes a mi pueblo»,
afirma el Señor.
15Así dice el Señor:
«Se oye un grito en Ramá,
lamentos y amargo llanto.
Es Raquel que llora por sus hijos
y no quiere ser consolada.
¡Sus hijos ya no existen!».
16Así dice el Señor:
«Reprime tu llanto,
las lágrimas de tus ojos,
pues tus obras tendrán su recompensa:
tus hijos volverán del país enemigo»,
afirma el Señor.
17«Se vislumbra esperanza en tu futuro:
tus hijos volverán a su patria»,
afirma el Señor.
18«Por cierto, he escuchado el lamento de Efraín:
“Me has azotado como a un ternero sin domar
y he aceptado tu corrección.
Hazme volver, y seré restaurado;
porque tú, Señor, eres mi Dios.
19Yo me aparté,
pero me arrepentí;
al comprenderlo
me di golpes de pecho.31:19 de pecho. Lit. en el muslo.
Me siento avergonzado y humillado
porque cargo con la deshonra de mi juventud”.
20¿Acaso no es Efraín mi hijo amado?
¿Acaso no es el niño en quien me deleito?
Cada vez que lo reprendo,
vuelvo a acordarme de él.
Por él mi corazón se conmueve;
por él siento mucha compasión»,
afirma el Señor.
21«Ponte señales en el camino,
coloca marcas por donde pasaste,
fíjate bien en el sendero.
¡Vuelve, virginal Israel;
vuelve a tus ciudades!
22¿Hasta cuándo andarás errante,
hija infiel?
El Señor creará algo nuevo en la tierra,
la mujer regresará a su esposo».31:22 regresará a su esposo. Frase de difícil traducción.
23Así dice el Señor de los Ejércitos, el Dios de Israel: «Cuando yo los haga volver del cautiverio,31:23 los haga volver del cautiverio. Alt. les restaure su fortuna. en la tierra de Judá y en sus ciudades volverá a decirse: “Que el Señor te bendiga, morada de justicia, monte santo”. 24Allí habitarán juntos Judá y todas sus ciudades, los agricultores y los pastores de rebaños. 25Daré de beber a los sedientos y saciaré a los que estén agotados».
26En ese momento me desperté y abrí los ojos. Había tenido un sueño agradable.
27«Vienen días —afirma el Señor—, en que sembraré en Israel y en Judá la simiente de hombres y de animales. 28Y así como he estado vigilándolos para arrancar y derribar, para destruir y demoler, y para traer calamidad, así también habré de vigilarlos para construir y plantar», afirma el Señor. 29«En aquellos días no volverá a decirse:
»“Los padres comieron uvas agrias
y a los hijos les duelen los dientes”.
30Al contrario, al que coma las uvas agrias le dolerán los dientes; es decir, que cada uno morirá por su propia iniquidad.
31»Vienen días»,
afirma el Señor,
«en que haré un nuevo pacto
con Israel y con Judá.
32No será un pacto
como el que hice con sus antepasados
el día en que los tomé de la mano
y los saqué de Egipto,
ya que ellos lo quebrantaron
a pesar de que yo era su esposo»,
afirma el Señor.
33«Este es el pacto que después de aquel tiempo
haré con el pueblo de Israel», afirma el Señor.
«Pondré mi Ley en su mente
y la escribiré en su corazón.
Yo seré su Dios
y ellos serán mi pueblo.
34Ya nadie tendrá que enseñar a su prójimo;
tampoco dirá nadie a su hermano: “¡Conoce al Señor!”,
porque todos, desde el más pequeño hasta el más grande,
me conocerán»,
afirma el Señor.
«Porque yo perdonaré su iniquidad
y nunca más me acordaré de sus pecados».
35Así dice el Señor,
cuyo nombre es el Señor de los Ejércitos,
quien estableció el sol
para alumbrar el día,
la luna y las estrellas
para alumbrar la noche
y agita el mar
para que rujan sus olas:
36«Si alguna vez fallaran estos estatutos»,
afirma el Señor,
«entonces la descendencia de Israel
ya nunca más sería mi nación especial».
37Así dice el Señor:
«Si se pudieran medir los cielos en lo alto,
y en lo bajo explorar los cimientos de la tierra,
entonces yo rechazaría a la descendencia de Israel
por todo lo que ha hecho»,
afirma el Señor.
38«Vienen días —afirma el Señor—, en que la ciudad del Señor será reconstruida, desde la torre de Jananel hasta la puerta de la Esquina. 39El cordel para medir se extenderá en línea recta, desde allí hasta la colina de Gareb, y luego girará hacia Goa. 40Todo el valle donde se arrojan los cadáveres y las cenizas, y todos los campos, hasta el arroyo de Cedrón y hasta la puerta de los Caballos, en la esquina oriental, estarán consagrados al Señor. ¡Nunca más la ciudad será arrancada ni derribada!».
Israels återupprättelse
1”Vid den tiden, säger Herren, ska jag vara Gud för alla Israels släkter, och de ska vara mitt folk.”
2Så säger Herren:
”Det folk som överlever svärdet
ska finna nåd i öknen,
under vandringen ska Israel få ro.”31:2 Versen kan också tolkas syfta på Israels ökenvandring och ska i så fall översättas i förfluten tid.
3Från fjärran uppenbarade sig Herren för mig:
”Jag har älskat dig
med en evig kärlek.
Därför har jag så länge uppehållit dig med min nåd.
4Jag ska upprätta dig igen,
ja, du ska bli upprättad,
du jungfru Israel.
Du ska än en gång ta dina tamburiner
och gå ut och dansa med de glada.
5Än en gång ska du plantera vingårdar
på Samariens berg,
och de som planterar ska få njuta av frukten.
6Den dag ska komma
då vakterna på Efraims berg ska ropa:
’Kom, låt oss gå upp till Sion,
till Herren, vår Gud.’ ”
7För så säger Herren:
”Jubla av glädje över Jakob,
höj jubelrop över det främsta bland folken!
Lovsjung: ’Herren har räddat sitt folk,
det som finns kvar av Israel.’
8Jag ska föra dem från landet i norr
och samla dem från jordens yttersta ändar.
Bland dem finns blinda och lama,
gravida kvinnor och kvinnor i barnsnöd.
I en stor skara ska de återvända hit.
9Gråtande ska de komma,
och under deras böner ska jag leda dem.31:9 Engligt Septuaginta: komma, men jag tröstar dem och leder dem.
På en jämn väg, där de inte ska stappla,
ska jag leda dem till strömmande vatten.
För jag är Israels far
och Efraim är min förstfödde son.
10Hör Herrens ord, ni folk,
förkunna det i fjärran kustländer:
’Han som skingrade Israel
ska samla det
och vaka över det
som en herde över sin hjord.’
11Herren ska friköpa Jakob
och befria honom från dem
som är starkare än han.
12De ska komma och jubla på Sions höjd,
och de ska stråla av lycka över allt vad Herren ger,
över säd, vin och olja,
över lamm och boskapshjordar.
De ska vara som en grönskande trädgård,
och de ska inte behöva sörja mer.
13Flickor ska dansa och glädjas,
tillsammans med ynglingar och de gamla.
Jag ska förvandla deras sorg till glädje,
ge dem tröst och glädje efter sorgen.
14Jag ska mätta prästerna rikligt
och tillfredsställa mitt folk med det goda jag ger, säger Herren.”
15Så säger Herren:
”Ett rop hörs i Rama,
klagan och bitter gråt.
Rakel gråter över sina barn
och låter sig inte tröstas,
för hennes barn finns inte mer.”
16Så säger Herren:
”Gråt inte längre,
fäll inga fler tårar,
för du ska få lön för din möda, säger Herren.
De ska återvända från sitt fiendeland.
17Det finns hopp för din framtid, säger Herren.
Dina barn ska återvända till sitt eget land.
18Jag har hört Efraims klagan:
’Du har tuktat mig,
jag har blivit tuktad
som en otämjd kalv.
För mig tillbaka,
så kommer jag tillbaka,
för du är Herren, min Gud.
19Jag vände mig bort
men ångrade mig.
Jag kom till besinning
och slår nu mina lår i sorg.31:19 En symbolhandling för att uttrycka sorg och bedrövelse.
Jag skäms och är förödmjukad
över min ungdoms synder.’
20Är inte Efraim min älskade son,
mitt käraste barn?
Trots att jag ofta går till rätta med honom
tänker jag ständigt på honom.
Mitt hjärta ömmar för honom,
och jag måste förbarma mig över honom, säger Herren.
21Sätt upp vägmärken åt dig,
ställ upp vägvisare.
Rätta dig efter den led du följt,
vägen du förut gått.
Vänd tillbaka, jungfru Israel,
vänd tillbaka till dessa dina städer!
22Hur länge ska du vackla hit och dit,
du trolösa dotter?
Herren ska skapa något nytt på jorden –
en kvinna ska omsluta31:22 Eller: värna.Det hebreiska ordets betydelse är osäker och hela satsen därmed svårtolkad. en man.”
23Så säger härskarornas Herre, Israels Gud: ”Ännu en gång ska detta ord uttalas i Juda land och dess städer, när jag låter dem återvända från sin exil: ’Herren välsigne dig, du rättfärdighetens boning, du heliga berg!’ 24Där ska alla från hela Juda och dess städer bo, bönder och kringströvande herdar. 25Jag ska ge de trötta att dricka och mätta de svaga.”
26Sedan vaknade jag och såg mig omkring. Min sömn hade varit behaglig.
27”Den tid ska komma, säger Herren, när jag ska beså hela Israel och hela Juda med säd av både människor och djur. 28Liksom jag har vakat över dem för att rycka upp, riva ner, förgöra och fördärva, ska jag nu vaka över dem för att bygga upp och plantera, säger Herren. 29På den tiden ska man inte längre säga:
’Fäderna har ätit sura druvor
och därför har barnen fått ömma tänder.’
30Var och en ska nämligen dö för sin egen synd. Den som äter sura druvor får själv ömma tänder.
Det nya förbundet
31Det ska komma en tid, säger Herren,
då jag ingår ett nytt förbund med Israels och Juda folk,
32inte ett sådant förbund som jag ingick med deras förfäder,
när jag tog dem vid handen och förde dem ut ur Egypten,
det förbund med mig som de bröt,
trots att jag var deras herre31:32 Ordagrant: …jag var deras make., säger Herren.
33Nej, detta är det förbund jag ska ingå med Israels folk
efter de där dagarna, säger Herren:
Jag ska lägga min lag i deras inre
och skriva den i deras hjärtan.
Jag ska vara deras Gud,
och de ska vara mitt folk.
34Då ska de inte längre behöva undervisa varandra och säga:
’Lär känna Herren,’ för då ska alla känna mig,
från den minste till den störste bland dem, säger Herren.
För jag ska förlåta dem deras ondska,
och jag ska aldrig mer komma ihåg deras synder.”
35Så säger Herren,
han som satt upp solen till att lysa om dagen
och månen och stjärnorna att lysa om natten,
han som rör upp havet så att dess vågor brusar,
han vars namn är härskarornas Herre:
36”Om dessa förordningar inte längre består inför mig,
säger Herren,
först då ska Israels ätt upphöra
att för alltid vara ett folk inför mig.”
37Så säger Herren:
”Om himlarna där ovan kan mätas,
om jordens grundvalar där nere kan utforskas,
först då ska jag förkasta Israels ätt
för allt de har gjort, säger Herren.
38Den tid ska komma, säger Herren, när staden ska bli uppbyggd för Herren, från Hananeltornet till Hörnporten. 39Mätsnöret ska dras vidare mot Garevhöjden och sedan i riktning mot Goa. 40Och hela dalen med liken och askan, alla fälten ända ner till Kidrondalen och till hörnet vid Hästporten i öster ska vara helgade åt Herren. Staden ska aldrig mer utplånas eller raseras.”
