El Rey justo
1«¡Ay de los pastores que destruyen y dispersan las ovejas de mis praderas!», afirma el Señor. 2Por eso, así dice el Señor, el Dios de Israel, a los pastores que apacientan a mi pueblo: «Ustedes han dispersado a mis ovejas; las han expulsado y no se han encargado de ellas. Pues bien, yo me encargaré de castigarlos a ustedes por sus malas acciones», afirma el Señor. 3«Al remanente de mis ovejas yo mismo las reuniré de todos los países adonde las expulsé; también las haré volver a sus pastos, donde crecerán y se multiplicarán. 4Pondré sobre ellas pastores que las pastorearán y ya no temerán ni se espantarán, ni faltará ninguna de ellas», afirma el Señor.
5«Vienen días», afirma el Señor,
«en que de la simiente de David haré surgir un Renuevo justo;
él reinará con sabiduría en la tierra,
y practicará el derecho y la justicia.
6En esos días Judá será salvo,
Israel morará seguro.
Y este es el nombre que se le dará:
“El Señor es nuestra justicia”.
7»Por eso —afirma el Señor—, vienen días en que ya no se dirá: “Tan cierto como vive el Señor, que hizo salir a los israelitas de la tierra de Egipto”, 8sino: “Tan cierto como vive el Señor, que hizo salir a los descendientes de la familia de Israel, y los hizo llegar del país del norte y de todos los países adonde los había expulsado”. Entonces habitarán en su propia tierra».
Profetas mentirosos
9En cuanto a los profetas:
Mi corazón está quebrantado dentro de mí
y se me estremecen los huesos.
Por causa del Señor
y de sus santas palabras,
hasta parezco un borracho,
alguien dominado por el vino.
10La tierra está llena de adúlteros,
por causa de la maldición está de luto
y los pastos del desierto se han secado.
Los profetas corren tras la maldad,
y usan su poder para la injusticia.
11«Impíos son los profetas y los sacerdotes;
aun en mi propia casa encuentro su maldad»,
afirma el Señor.
12«Por eso su camino será resbaladizo;
serán empujados a las tinieblas,
y en ellas se hundirán.
Yo traeré sobre ellos una calamidad
en el año de su castigo»,
afirma el Señor.
13«Algo repugnante he observado
entre los profetas de Samaria:
profetizaron en nombre de Baal
y descarriaron a mi pueblo Israel.
14Y entre los profetas de Jerusalén
he observado cosas terribles:
cometen adulterio y viven en la mentira;
fortalecen las manos de los malhechores,
ninguno se convierte de su maldad.
Todos ellos son para mí como Sodoma;
los habitantes de Jerusalén son como Gomorra».
15Por tanto, así dice el Señor de los Ejércitos contra los profetas:
«Haré que coman alimentos amargos
y que beban agua envenenada,
porque los profetas de Jerusalén
han esparcido la impiedad por toda la tierra».
16Así dice el Señor de los Ejércitos:
«No escuchen lo que dicen los profetas,
pues alientan en ustedes falsas esperanzas;
cuentan visiones que se han imaginado
y que no proceden de la boca del Señor.
17A los que me desprecian les aseguran
que yo, el Señor, digo que gozarán de paz;
a los que obedecen los dictados de su terco corazón
les dicen que no les sobrevendrá ningún mal.
18¿Quién de ellos ha estado en el consejo del Señor?
¿Quién ha recibido o escuchado su palabra?
¿Quién ha atendido y escuchado su palabra?
19La tempestad del Señor
se ha desatado con furor;
un torbellino se cierne amenazante
sobre la cabeza de los malvados.
20La ira del Señor no cesará
hasta que haya realizado por completo
los propósitos de su corazón.
Al final de los tiempos
lo comprenderán con claridad.
21Yo no envié a esos profetas,
pero ellos corrieron a llevar sus mensajes;
ni siquiera hablé,
pero ellos profetizaron.
22Si hubieran estado en mi consejo,
habrían proclamado mis palabras a mi pueblo;
lo habrían hecho volver de su mal camino
y de sus malas acciones.
23»¿Soy acaso Dios solo de cerca?
¿No soy Dios también de lejos?»,
afirma el Señor.
24«¿Podrá el hombre hallar un escondite
donde yo no pueda encontrarlo?»,
afirma el Señor.
«¿Acaso no soy yo el que llena los cielos y la tierra?»,
afirma el Señor.
25«He escuchado lo que dicen los profetas que profieren mentiras en mi nombre, los cuales dicen: “¡He tenido un sueño, he tenido un sueño!”. 26¿Hasta cuándo continuarán los profetas hablando mentiras y delirios de sus propios corazones? 27Con los sueños que se cuentan unos a otros pretenden hacer que mi pueblo se olvide de mi nombre, como sus antepasados se olvidaron de mi nombre por el de Baal. 28El profeta que tenga un sueño, que lo cuente; pero el que reciba mi palabra, que la proclame con fidelidad. ¿Qué tiene que ver la paja con el grano?», afirma el Señor. 29«¿No es acaso mi palabra como fuego y como martillo que pulveriza la roca?», afirma el Señor.
30«Por eso yo estoy contra los profetas que se roban mis palabras entre sí», afirma el Señor. 31«Yo estoy contra los profetas que con sus propias lenguas hablan por hablar», afirma el Señor. 32«Yo estoy contra los profetas que cuentan sueños mentirosos y que, al contarlos, hacen que mi pueblo se extravíe con sus mentiras y sus presunciones», afirma el Señor. «Yo no los he enviado ni he dado ninguna orden. No traen ningún beneficio a este pueblo», afirma el Señor.
Profecías falsas
33«Si este pueblo o algún profeta o sacerdote te pregunta: “¿Qué mensaje23:33 mensaje. Juego de palabras aquí y en los vv. siguientes; el vocablo hebreo también significa carga. tenemos del Señor?”, tú responderás: “¿De qué mensaje hablas? Yo los abandonaré”, afirma el Señor. 34Si un profeta o un sacerdote o alguien del pueblo dice: “Este es el mensaje del Señor”, yo castigaré a ese hombre y a su casa. 35Así deberán hablarse entre amigos y hermanos: “¿Qué ha respondido el Señor?”, o “¿Qué ha dicho el Señor?”. 36Pero no deberán mencionar más la frase “Mensaje del Señor”, porque el mensaje de cada uno será su propia palabra, ya que ustedes han distorsionado las palabras del Dios viviente, del Señor de los Ejércitos, nuestro Dios. 37Así dirás a los profetas: “¿Qué les ha respondido el Señor? ¿Qué les ha dicho?”. 38Pero si ustedes responden: “¡Mensaje del Señor!”, el Señor dice: “Por cuanto ustedes han dicho: ‘¡Mensaje del Señor!’, siendo que yo había prohibido que pronunciaran esta frase, 39entonces me olvidaré de ustedes y los echaré de mi presencia, junto con la ciudad que di a ustedes y a sus antepasados. 40Y los afligiré con vergüenza eterna, con una deshonra eterna que jamás será olvidada”».
Löften om en rättfärdig kung
1”Ve de herdar som låter fåren i min hjord gå förlorade och skingras, säger Herren.” 2Därför säger Herren, Israels Gud, om de herdar som vallar mitt folk: ”Ni har skingrat mina får, drivit bort dem och inte tagit hand om dem. Nu ska jag ta hand om er för allt ont ni gjort! säger Herren. 3Jag ska själv samla det som finns kvar av min hjord från alla de länder dit jag drivit bort dem och leda dem tillbaka till deras betesmarker, där de ska bli fruktsamma och föröka sig. 4Jag ska utse åt dem herdar, som ska valla dem. De ska aldrig mer behöva vara rädda eller ängslas, och ingen av dem ska saknas, säger Herren.
5Den tid kommer, säger Herren,
när jag ska låta ett rättfärdigt skott
växa upp åt David.
Han ska bli en kung
som regerar med vishet
och utövar rättvisa och rättfärdighet i landet.
6Under hans tid ska Juda bli räddad
och Israel bo i trygghet.
Han ska kallas ’Herren vår rättfärdighet.’
7Det ska komma en tid, säger Herren, då man inte längre ska säga: ’Så sant Herren lever, han som förde israeliterna ut ur Egyptens land,’ 8utan: ’Så sant Herren lever, han som ledde israeliternas efterkommande ut ur landet i norr och från alla länder dit han hade fördrivit dem, för att de skulle få bosätta sig i sitt eget land.’ ”
Varning för falska profeter
9Om profeterna:
Mitt hjärta vill brista inom mig,
min kropp darrar.
Jag är som en drucken,
som en man berusad av vin,
för Herrens och hans heliga ords skull.
10Landet är fullt av äktenskapsbrytare,
för deras skull ligger landet i sorg
och betesmarkerna är uttorkade.
Deras strävan är ondska
och deras styrka det som är orätt.
11”Både profeter och präster är gudlösa.
Till och med inne i mitt tempel
finner jag deras ondska, säger Herren.
12Därför kommer deras väg att vara hal,
som en stig i mörkret.
De ska drivas bort,
de ska snubbla och falla.
Jag ska låta olycka komma över dem
det år deras straff kommer, säger Herren.
13Hos profeterna i Samaria
såg jag något anstötligt:
de profeterade i Baals namn
och förledde mitt folk Israel.
14Men hos Jerusalems profeter
har jag sett något fruktansvärt:
De begår äktenskapsbrott
och lever i lögn.
De stöder dem som gör det onda,
så att ingen vänder om från sin ondska.
För mig har de blivit som Sodom,
de som bor där är som Gomorra.”
15Därför säger härskarornas Herre om profeterna:
”Jag ska ge dem malört att äta
och förgiftat vatten att dricka.
För från Jerusalems profeter
har gudlösheten spridit sig
ut över hela landet.”
16Så säger härskarornas Herre:
”Lyssna inte på vad profeterna talar,
när de profeterar för er
och inger er falskt hopp.
De hittar på egna syner
och talar inte det som kommer från Herren.
17De säger alltid till dem som föraktar mig:
’Herren har sagt: Allt ska gå väl för er,’
och till dem som envist lever som de själva vill:
’Inget ont ska komma över er.’
18Men vem har varit med vid Herrens rådslag
och sett eller hört hans ord? Vem har lyssnat och lytt hans ord?
19Se, Herrens vrede bryter ut som en stormvind,
ja, som en virvelstorm.
Över de gudlösa virvlar den ner.
20Herrens vrede upphör inte
förrän han fullbordat sina planer.
I kommande dagar ska ni förstå det.
21Jag har inte sänt dessa profeter,
och ändå rusar de iväg.
Jag har inte talat till dem,
och ändå profeterar de.
22Om de hade stått i mitt rådslag
skulle de förkunna mina ord för mitt folk
för att vända dem från deras onda väg
och från deras onda gärningar.
23Är jag en Gud bara på nära håll, säger Herren,
och inte en Gud långt borta?
24Kan någon gömma sig så bra,
att inte jag kan hitta honom? säger Herren.
Är jag inte den som uppfyller både himlen och jorden? säger Herren.
25Jag har hört vad profeterna säger, de som profeterar lögn i mitt namn. De säger: ’Jag har haft en dröm, jag har haft en dröm.’ 26Hur länge? Vad bär dessa profeter inom sig, lögnprofeterna, som hittar på sina falsarier? 27Genom att berätta om sina drömmar för varandra försöker de få mitt folk att glömma mig på samma sätt som deras förfäder glömde mig för Baal. 28Den profet som har haft en dröm berättar om sin dröm, och den som tagit emot mitt ord förkunnar verkligen mitt ord. Det är skillnad på halm och säd, säger Herren. 29Är inte mitt ord som en eld? säger Herren. Är det inte som en kraftig hammare, som krossar klippan?
30Därför står jag emot dessa profeter, säger Herren, de som säger sig tala mina ord men som sprider lögner. 31Jag står emot profeterna, säger Herren, de som bara pratar: ’Så säger Herren23:31 Herren finns inte i grundtexten men kan antas utifrån kontexten..’ 32Jag står emot profeterna som profeterar falska drömmar, säger Herren. De berättar dem och förleder mitt folk med sina lögner och sägner. Jag har inte sänt dem eller gett dem något uppdrag, och de är till ingen nytta för detta folk, säger Herren.
33När detta folk eller en profet eller präst frågar dig: ’Vilka tunga ord bär du fram från Herren?23:33-39 Här finns en hebreisk ordlek som inte låter sig återges, en ordlek utifrån ”tunga ord” (profetisk utsaga) som också betyder tung börda. Folket kan tänkas vara en tung börda som Herren vill kasta bort, och i så fall bör uttrycket i fråga om folket översättas så.’ ska du svara dem: ’Vad för tunga ord?’ Jag ska visa bort er, säger Herren. 34Och om en profet eller en präst eller någon bland folket säger ’Herrens tunga ord,’ kommer jag att straffa honom och hans familj. 35Så ska ni var och en säga till varandra: ’Vad har Herren svarat? Vad har Herren sagt?’ 36Men ’Herrens tunga ord’ ska ni inte mer nämna. För om hans ord blir ’tunga’ för någon människa, så förvanskar ni orden från den levande Guden, härskarornas Herre, vår Gud. 37Så ska du säga till profeten: ’Vad har Herren svarat dig? Vad har Herren sagt?’ 38Men om ni säger ’Herrens tunga ord’, så säger Herren: Ni använder detta ord, ’Herrens tunga ord’, trots att jag har sänt bud till er och meddelat att ni inte ska säga ’Herrens tunga ord’. 39Därför förkastar jag er nu som en tung börda bort från min närhet, både er och den stad som jag gav er och era förfäder. 40Jag ska låta er komma i evig förödmjukelse och få stå med en evig skam, som aldrig ska glömmas.”
