Parábola del alfarero
1Esta es la palabra que vino a Jeremías de parte del Señor: 2«Levántate y baja ahora mismo a la casa del alfarero y allí te comunicaré mi mensaje».
3Entonces bajé a la casa del alfarero y lo encontré trabajando en el torno. 4Pero la vasija que estaba modelando se deshizo en sus manos; así que volvió a hacer otra vasija, hasta que le pareció que había quedado bien.
5En ese momento la palabra del Señor vino a mí y me dijo: 6«Pueblo de Israel, ¿acaso no puedo hacer con ustedes lo mismo que hace este alfarero con el barro?», afirma el Señor. «Ustedes, pueblo de Israel, son en mis manos como el barro en las manos del alfarero. 7En un momento puedo hablar de arrancar, derribar y destruir a una nación o a un reino; 8pero si la nación de la cual hablé se arrepiente de su maldad, también yo desistiré del castigo que había pensado infligirles. 9En otro momento puedo hablar de construir y plantar a una nación o a un reino. 10Pero si esa nación hace lo malo ante mis ojos y no me obedece, yo desistiré del bien que había pensado hacerles. 11Y ahora habla con los habitantes de Judá y de Jerusalén y adviérteles que así dice el Señor: “Estoy preparando una calamidad contra ustedes y elaborando un plan en su contra. ¡Vuélvanse ya de su mal camino; enmienden su conducta y sus acciones!”. 12Ellos objetarán: “Es inútil. Vamos a seguir nuestros propios planes” y cada uno cometerá la maldad que dicte su obstinado corazón».
13Por eso, así dice el Señor:
«Pregunten entre las naciones:
¿Quién ha oído algo semejante?
La virginal Israel
ha cometido algo terrible.
14¿Acaso la nieve del Líbano
desaparece de las laderas rocosas?
¿Se agotan las aguas frías
que fluyen de las montañas?18:14 ¿Se agotan … montañas? Texto de difícil traducción.
15Sin embargo, mi pueblo me ha olvidado;
quema incienso a ídolos inútiles,
que los hicieron tropezar en sus caminos,
en los senderos antiguos.
Los hicieron caminar
por sendas y veredas escabrosas.
16Así ha dejado desolada su tierra;
la ha hecho objeto de burla constante.
Todo el que pase por allí
meneará atónito la cabeza.
17Como un viento del este,
los esparciré delante del enemigo.
En el día de su calamidad
les daré la espalda y no la cara».
18Ellos dijeron: «Vengan, tramemos un plan contra Jeremías. Porque no faltará la Ley al sacerdote, ni el consejo al sabio, ni la palabra al profeta. Ataquémoslo de palabra y no hagamos caso de nada de lo que diga».
19¡Señor, préstame atención!
¡Escucha a los que me acusan!
20¿Acaso el bien se paga con el mal?
¡Pues ellos me han cavado una fosa!
Recuerda que me presenté ante ti
para interceder por ellos,
para apartar de ellos tu ira.
21Por eso, entrega ahora sus hijos al hambre;
abandónalos a merced de la espada.
Que sus esposas se queden viudas y sin hijos;
que sus maridos mueran asesinados
y que sus jóvenes caigan en combate a filo de espada.
22Que se oigan los gritos desde sus casas,
cuando de repente mandes contra ellos invasores.
Han cavado una fosa para atraparme,
y han puesto trampas a mi paso.
23Pero tú, Señor, conoces
todos sus planes para matarme.
¡No perdones su iniquidad
ni borres de tu presencia sus pecados!
¡Que caigan derribados ante ti!
¡Enfréntate a ellos en el momento de tu ira!
Hos krukmakaren
1Herrens ord kom till Jeremia: 2”Gå ner till krukmakarens hus, så ska jag tala till dig där.”
3Jag gick till krukmakarens hus och såg honom i arbete vid sin drejskiva. 4Men krukan som han höll på att forma med sina händer misslyckades. Då började krukmakaren om igen och gjorde den till en ny kruka, så som han ville ha den.
5Herrens ord kom till mig: 6”Skulle inte jag kunna göra med er, Israels folk, som krukmakaren gör? säger Herren. Som leran i krukmakarens hand är ni i min hand, Israels folk. 7Jag kan befalla att ett folk eller ett rike ska utrotas och förgöras. 8Men om det folk som jag varnat omvänder sig från sin ondska, ångrar jag mig och låter inte den olycka komma som jag hade planerat. 9En annan gång kan jag lova att bygga upp och plantera ett folk eller ett rike. 10Men om de då gör det som är ont i mina ögon, ångrar jag mig och gör inte det goda som jag hade planerat för dem.
11Säg nu till Judas män och Jerusalems invånare: ’Så säger Herren: Jag bereder en olycka åt er och tänker ut en plan mot er. Vänd om, var och en från sin onda väg och ändra era levnadssätt och gärningar!’
12Men de svarar: ’Det är lönlöst. Vi tänker fortsätta att följa våra egna planer, var och en i sin envishet och ondska.’ ”
Folkets avfall och dom
13Därför säger Herren:
”Fråga bland folken:
’Vem har hört något sådant?
Fruktansvärt är det
som jungfrun Israel har gjort.
14Ska snön från Libanons berg
försvinna från dess sluttningar?
Ska de friska strömmarna
från avlägsna källor torka ut?18:14 Grundtextens innebörd är osäker.
15Mitt folk har glömt mig
och tänder rökelse åt värdelösa avgudar,
som fått dem att snubbla och falla på sina vägar,
på de urgamla stigarna,
och gå in på obanade stigar.’
16Så ska deras land bli ödelagt
och utsatt för ständigt hån.
Alla som passerar genom det
ska förvåna sig
och skaka på huvudet.
17Som östanvinden
ska jag förskingra dem framför fienden.
Jag ska vända dem ryggen, inte ansiktet,
i deras olyckstid.
18Då sa de: ’Kom, så gör vi upp planer mot Jeremia. För prästernas undervisning av lagen går inte förlorad, inte heller de visas råd och profeternas ord.18:18 Grundtextens exakta innebörd är osäker och satsen kan tolkas på olika sätt. undervisning av finns inte i grundtexten, bara lagen från prästen. Kom, så förtalar vi honom, vi struntar i vad han säger.’ ”
Jeremia ber om Guds ingripande
19Herre, lyssna på mig!
Hör vad mina motståndare säger!
20Ska gott lönas med ont?
De har grävt en grop för mig.
Tänk på hur jag stått inför dig
och talat väl för dem
för att vända bort din vrede från dem.
21Låt därför deras barn svälta ihjäl,
och överlämna dem själva åt svärdet.
Låt deras hustrur bli änkor och barnlösa,
deras män dö i epidemier
och deras unga män dödas med svärd i strid.
22Låt skrik höras från deras hus,
när du plötsligt låter rövare anfalla dem.
De har grävt en grop som de vill fånga mig i,
och de har lagt ut snaror där jag ska gå.
23Herre, du känner till
hur de planerar att mörda mig.
Förlåt inte deras brott
och utplåna inte deras synd.
Låt dem ligga slagna inför dig,
och ingrip mot dem i din vrede.
