1¿Quién ha creído a nuestro mensaje
y a quién se ha revelado el brazo del Señor?
2Creció en su presencia como vástago tierno,
como raíz de tierra seca.
No había en él belleza ni majestad alguna;
su aspecto no era atractivo
y nada en su apariencia lo hacía deseable.
3Despreciado y rechazado por los hombres,
varón de dolores, habituado al sufrimiento.
Todos evitaban mirarlo;
fue despreciado y no lo estimamos.
4Ciertamente él cargó con nuestras enfermedades
y soportó nuestros dolores,
pero nosotros lo consideramos herido,
golpeado por Dios y humillado.
5Él fue traspasado por nuestras rebeliones
y molido por nuestras iniquidades.
Sobre él recayó el castigo, precio de nuestra paz
y gracias a sus heridas fuimos sanados.
6Todos andábamos perdidos, como ovejas;
cada uno seguía su propio camino,
pero el Señor hizo recaer sobre él
la iniquidad de todos nosotros.
7Maltratado y humillado,
ni siquiera abrió su boca,
como cordero fue llevado al matadero,
como oveja que enmudece ante su trasquilador,
ni siquiera abrió su boca.
8Después de aprehenderlo y juzgarlo, le dieron muerte;
nadie se preocupó de su descendencia.
Fue arrancado de la tierra de los vivientes
y golpeado por la rebelión de mi pueblo.
9Se le asignó un sepulcro con los malvados
y con los ricos fue su muerte,
aunque no cometió violencia alguna
ni hubo engaño en su boca.
10Pero el Señor quiso quebrantarlo y hacerlo sufrir,
y, como él ofreció53:10 él ofreció (lectura probable); tú ofreciste (TM). su vida para obtener el perdón de pecados,
verá su descendencia, prolongará sus días
y llevará a cabo la voluntad del Señor.
11Después de su sufrimiento,
verá la luz53:11 la luz (Qumrán y LXX); TM no incluye esta palabra. y quedará satisfecho.
Por su conocimiento mi siervo justo justificará a muchos
y cargará con las iniquidades de ellos.
12Por lo tanto, le daré un puesto entre los grandes
y repartirá el botín con los fuertes,
porque derramó su vida hasta la muerte
y fue contado entre los transgresores.
Cargó con el pecado de muchos
e intercedió por los transgresores.
1Men vem trodde på vårt budskap,
och för vem har Herren uppenbarat sin arm53:1 arm står för makt i hebreiskan.?
2Som en späd planta växte han upp inför honom,
som en rot ur torr mark.
Han hade ingen ståtlig gestalt
som drog våra blickar till sig,
inget utseende som tilltalade oss.
3Han var föraktad och övergiven av människor,
en smärtornas man som visste vad lidande var,
en som man döljer sitt ansikte för.
Han var föraktad,
och vi betraktade honom som värdelös.
4Ändå var det våra sjukdomar han bar,
och våra smärtor tog han på sig,
medan vi trodde att Gud straffade honom,
slog honom och lät honom lida.
5Han blev sårad för våra överträdelsers skull,
krossad för våra missgärningar.
Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid.
Genom hans sår blir vi helade.
6Vi gick alla vilse som får,
var och en valde sin egen väg.
Herren lät honom drabbas av all vår skuld.
7Han blev torterad och förödmjukad
men öppnade ändå inte sin mun.
Han var som ett lamm som förs bort för att slaktas,
eller som tackan som står tyst när man klipper henne,
han öppnade inte sin mun.
8Han blev fängslad, dömd och bortförd.
Vem i hans släkte tänkte på det?
För han togs bort från de levandes land,
blev straffad för mitt folks brott.
9Sin grav fick han bland de gudlösa,
och med en rik man i sin död,
han som aldrig hade gjort något orätt
och aldrig hade ljugit.
10Men det var Herrens vilja
att låta lidandet drabba honom,
och även om hans liv blev givet som ett skuldoffer,53:10 Eller: När/Om du gör hans liv till ett skuldoffer.
ska han få se ättlingar53:10 Det hebreiska ordet är egentligen säd och kan också användas om ättlingar. Se not till 1 Mos 12:7. och ett långt liv.
Herrens vilja ska förverkligas genom honom.
11När hans elände är över, ska han se ljuset53:11 Ordet ljuset står i Septuaginta och Jesajarullarna från Qumran.
och bli tillfreds med insikten.
Min rättfärdige tjänare
gör många rättfärdiga
och bär deras skulder.
12Jag ska ge honom hans andel bland de stora,
och han ska dela byte med de mäktiga,
för han var beredd att dö.
Han räknades som en syndare,
när han bar de mångas skuld
och bad för syndarna.
