Profecía contra Babilonia
1Profecía contra Babilonia que recibió Isaías, hijo de Amoz:
2Sobre un monte alto agiten la bandera;
llámenlos a gritos;
háganles señales con la mano
para que entren por las puertas de los nobles.
3Ya he dado orden a mis consagrados;
he reclutado a mis guerreros,
a los que se alegran de mi triunfo, para que ejecuten mi ira.
4¡Escuchen! Se oye tumulto en las montañas,
como el de una gran multitud.
¡Escuchen! Se oye un estruendo de reinos,
de naciones que se han reunido.
El Señor de los Ejércitos pasa revista
a un ejército para la batalla.
5Vienen de tierras lejanas,
de los confines de los cielos.
Viene el Señor con las armas de su ira
para destruir toda la tierra.
6¡Giman, que el día del Señor está cerca!
Llega de parte del Todopoderoso como una devastación.
7Por eso todas las manos desfallecen,
todo el mundo pierde el ánimo.
8Quedan todos aterrados;
dolores y angustias los atrapan:
¡se retuercen de dolor, como si estuvieran de parto!
Espantados, se miran unos a otros;
¡tienen el rostro encendido!
9¡Miren! ¡Ya viene el día del Señor
—día cruel, de furor y ardiente ira—;
dejará la tierra devastada
y exterminará en ella a los pecadores!
10Las estrellas y las constelaciones del cielo
dejarán de irradiar su luz;
se oscurecerá el sol al salir
y no brillará más la luna.
11Castigaré por su maldad al mundo
y por su iniquidad a los malvados.
Pondré fin a la soberbia de los arrogantes
y humillaré el orgullo de los violentos.
12Voy a hacer que haya menos gente que oro fino,
menos mortales que oro de Ofir.
13Por eso haré que tiemble el cielo
y que la tierra se mueva de su sitio,
por el furor del Señor de los Ejércitos,
en el día de su ardiente ira.
14Como gacela acosada,
como rebaño sin pastor,
cada uno se volverá a su propio pueblo,
cada cual huirá a su propia tierra.
15Al que atrapen lo traspasarán;
el que caiga preso morirá a filo de espada.
16Ante sus propios ojos estrellarán a sus pequeños,
saquearán sus casas y violarán a sus mujeres.
17¡Miren! Yo incito contra ellos a los medos,
pueblo al que no le importa la plata
ni se deleita en el oro.
18Con sus arcos traspasarán a los jóvenes;
no se apiadarán del fruto del vientre
ni tendrán compasión de los niños.
19Babilonia, la perla de los reinos,
la gloria y el orgullo de los babilonios,13:19 Lit. caldeos.
quedará como Sodoma y Gomorra
cuando Dios las destruyó.
20Nunca más volverá a ser habitada
ni poblada en los tiempos venideros.
No volverá a acampar allí el beduino,
ni hará el pastor descansar a su rebaño.
21Allí descansarán las fieras del desierto;
sus casas se llenarán de chacales.
Allí habitarán los avestruces
y brincarán las cabras salvajes.
22En sus fortalezas aullarán las hienas
y en sus lujosos palacios, los chacales.
Su hora está por llegar
y no se prolongarán sus días.
Nationernas dom och hopp om upprättelse
(13:1—27:13)
Profetia över Babylonien
1Profetia över Babylon, som Jesaja, Amos son, fick i en syn.
2Res ett banér på en kal bergstopp.
Ropa till dem
och vinka till dem att dra in
genom de förnämas portar.
3Jag har befallt mina heliga,
jag har också kallat in mina krigare
för att verkställa min vrede,
dem som gläds över min seger.
4På bergen hörs ett oväsen,
som bland folkmassor,
ett larm av riken, av samlade nationer.
Det är härskarornas Herre som mönstrar sin armé.
5De kommer från fjärran land,
långt bortifrån horisonten,
Herren och hans vredes redskap,
för att ödelägga hela landet.
6Jämra er, för Herrens dag är nära!
Den kommer med våld från den Väldige.
7Därför förlamas alla armar,
och alla blir modlösa.
8De grips av skräck,
smärta och ångest drabbar dem,
som en kvinnas födslovåndor.
Handfallna ser de på varandra
med hettande kinder.
9Se, Herrens dag kommer
med fruktansvärd, brinnande vrede.
Jorden ska läggas öde
och dess syndare utplånas därifrån.
10Himlens stjärnor och stjärnbilder
ska inte mer lysa.
Mörk går solen upp,
och månen ger inget ljus.
11Jag ska straffa världen
för dess ondska,
och de gudlösa för deras synd.
Jag ska göra slut på de stoltas övermod
och slå ner de skoningslösas högfärd.
12Jag ska göra människan lika sällsynt som guld,
mänskligheten ovanligare än guld från Ofir.
13Jag ska få himlen att darra,
och jorden ska skakas i sina grundvalar
genom härskarornas Herres förbittring,
på hans glödande vredes dag.
14Som en jagad gasell,
som får utan herde
ska de återvända,
var och en fly till sitt eget land.
15Den som grips ska stickas ner,
den som fångas ska falla för svärd.
16Deras spädbarn krossas inför deras ögon.
Deras hus plundras
och kvinnorna våldtas.
17Jag ska sätta mederna i rörelse mot dem,
de som inte bryr sig om silver
eller gillar guld.
18Deras bågar fäller de unga,
de har inget förbarmande med spädbarn
och inget medlidande med de små.
19För Babylonien, kungarikenas krona,
kaldéernas härlighet och stolthet,
ska det gå som när Gud
förgjorde Sodom och Gomorra.
20Aldrig mer ska det bebyggas,
generation efter generation ska det vara obebott,
ingen arab ska slå upp sina tält där,
inga herdar låta sina får vila där.
21Det ska bli ett tillhåll för ökendjur,
och husen ska fyllas av schakaler.
Berguvar ska bosätta sig där
och bockar hoppa omkring.13:21 Översättningen av djurnamnen är osäker; bockar kan ev. också syfta på demoner i v. 21, 22.
22Hyenor ska yla i dess borgar
och schakaler i de lyxiga palatsen.
Dess tid är snart inne,
dess dagar är räknade.
