Los pecados de Jerusalén
1La palabra del Señor vino a mí y me dijo:
2«¿Hijo de hombre, la juzgarás tú? ¿Juzgarás a la ciudad sanguinaria? ¡Denúnciala por todas sus prácticas abominables! 3Adviértele que así dice el Señor y Dios: “¡Ha llegado tu hora! ¡Ciudad que derramas sangre en tus calles y te contaminas fabricando ídolos! ¡Cómo provocas tu ruina! 4Te has hecho culpable por la sangre que has derramado, te has contaminado con los ídolos que has fabricado; has hecho que se avecine tu hora, ¡has llegado al final de tus años! Por eso te haré objeto de deshonra y de burla entre las naciones y los pueblos. 5Ciudad caótica y de mala fama, ¡gente de cerca y de lejos se burlará de ti!
6»”Mira, ahí tienes a los príncipes de Israel, que en tus calles abusan del poder solo para derramar sangre. 7Tratan con desprecio a su padre y a su madre, oprimen al extranjero, explotan al huérfano y a la viuda. 8Menosprecian mis objetos sagrados, profanan mis sábados. 9En ti habita gente que con sus calumnias incita a derramar sangre; gente que come en los santuarios de los montes y que comete perversidades. 10Hay quienes deshonran la cama de su padre y obligan a la mujer a tener relaciones en su período de menstruación. 11Algunos cometen adulterio con la mujer de su prójimo, otros deshonran con lascivia a sus nueras y hasta hay quienes violan a su hermana, a la hija de su propio padre. 12También hay entre los tuyos quienes aceptan soborno para derramar sangre. Tú practicas la usura y cobras altísimos intereses; extorsionas a tu prójimo y te olvidas de mí, afirma el Señor y Dios.
13»”Pero yo voy a golpear mis manos en contra de las ganancias injustas que has acumulado, y en contra de la sangre que se ha derramado en tus calles. 14Y cuando yo te haga frente, ¿podrá resistir tu corazón y tendrán fuerza tus manos? Yo, el Señor, lo he dicho y lo cumpliré. 15Te dispersaré entre las naciones, te esparciré entre los pueblos y pondré fin a tu inmundicia. 16Serás una deshonra frente a las naciones, pero sabrás que yo soy el Señor”».
17La palabra del Señor vino a mí y me dijo: 18«Hijo de hombre, el pueblo de Israel se ha convertido para mí como la escoria del cobre y del estaño, del hierro y del plomo, que se queda en el horno. ¡Son como la escoria de la plata! 19Por eso, así dice el Señor y Dios: “Como todos ustedes se han convertido en escoria, los voy a reunir en medio de Jerusalén. 20Así como la plata, el cobre, el hierro, el plomo y el estaño se juntan y se echan en el horno, y se atiza el fuego para fundirlos, así también yo, en mi ira, los juntaré a ustedes y los fundiré. 21Los amontonaré y atizaré contra ustedes el fuego de mi ira, los fundiré en medio de la ciudad. 22Así como se funde la plata en medio del horno, así serán fundidos ustedes en medio de la ciudad; entonces sabrán que yo, el Señor, he derramado mi ira contra ustedes”».
23La palabra del Señor vino a mí y me dijo: 24«Hijo de hombre, dile a Israel: “Tú eres una tierra que no ha sido purificada ni mojada por la lluvia en el día de la ira”. 25Hay una conspiración de sus príncipes en la que, como leones rugientes que despedazan su presa, devoran a la gente, se apoderan de las riquezas, de los objetos de valor y aumentan el número de viudas. 26Sus sacerdotes violan mi Ley y profanan mis objetos sagrados. Ellos no hacen distinción entre lo sagrado y lo profano ni enseñan a otros la diferencia entre lo puro y lo impuro. Tampoco prestan atención a mis sábados; he sido profanado entre ellos. 27Los oficiales de la ciudad son como lobos que desgarran a su presa; siempre están listos a derramar sangre y a destruir vidas, con tal de lograr ganancias injustas. 28Los profetas todo lo disfrazan22:28 Los profetas todo lo disfrazan. Lit. Sus profetas los recubren con cal. mediante visiones falsas y predicciones mentirosas. Alegan que lo ha dicho el Señor y Dios, cuando en realidad el Señor no les ha dicho nada. 29Los terratenientes roban y extorsionan a la gente, explotan al indigente y al pobre, y maltratan injustamente al extranjero.
30»Yo he buscado entre ellos a alguien que construya un muro y se ponga en la brecha delante de mí por mi tierra, para que yo no la destruya. ¡Y no lo he hallado! 31Por eso derramaré mi ira sobre ellos; los consumiré con el fuego de mi ira y haré recaer sobre ellos todo el mal que han hecho, afirma el Señor y Dios».
Profetia mot det syndiga Jerusalem
1Herrens ord kom till mig: 2”Du människa, vill du döma, vill du döma den blodbefläckade staden? Ställ den inför alla dess avskyvärdheter! 3Säg: ’Så säger Herren, Herren: Du stad, som utgjuter blod hos dig, till din dom, du som gör avgudar och orenar dig, 4du är skyldig för det blod du har utgjutit, och du har orenat dig med avgudar som du gjort. Så har du närmat dig slutet av dina dagar och år. Jag ska därför göra dig till åtlöje inför alla folk och till hån i alla länder. 5Från både när och fjärran ska man håna dig, du ökända och våldsamma stad.
6Varje ledare i Israel som bor hos dig använder sin makt till att utgjuta blod. 7Fäder och mödrar visar man inte respekt hos dig, invandrare förtrycks, och faderlösa och änkor behandlas illa. 8Mina heliga ting föraktar du, och mina sabbater vanhelgar du. 9Hos dig finns män som förtalar för att utgjuta blod. Hos dig håller man offermåltider på bergen, och hos dig bedriver man otukt. 10Hos dig vanärar man sina fäders bädd och kränker kvinnor när de har sin menstruation. 11Man gör avskyvärda ting med sin nästas hustru och skamlig otukt med sin sonhustru, man kränker sin syster, sin fars dotter. 12Hos dig tar man emot mutor för att utgjuta blod, hos dig ockrar man och tar ut oskälig ränta. Du plundrar din nästa med våld, och mig har du glömt, säger Herren, Herren.
13Men nu tänker jag slå ihop mina händer för den orätta vinning du har skaffat åt dig och för all blodsutgjutelse som sker hos dig. 14Kommer du att ha mod och styrka kvar, när det är dags för mig att göra upp med dig? Jag, Herren, har talat, och jag kommer att göra som jag har sagt. 15Jag ska sprida ut dig bland folken och skingra dig i främmande länder. Jag ska rensa bort all orenhet hos dig. 16Du ska bli vanhelgad bland folken och inse att jag är Herren.’ ”
17Herrens ord kom till mig: 18”Du människa, Israels folk har för mig blivit slagg. De är koppar, tenn, järn och bly i smältugnen. De är silverslagg. 19Därför säger Herren, Herren: ’Eftersom ni alla är slagg ska jag samla er mitt i Jerusalem. 20Som man samlar silver, koppar, järn, bly och tenn mitt i ugnen och blåser under elden för att smälta det, så ska jag i vredesglöd samla er, lägga er där och smälta er. 21Jag ska samla er och blåsa upp min vredesglöd under er, och ni ska smältas där. 22Som silver smälts i ugnen ska ni smältas där, och ni ska inse att jag, Herren, har öst ut min vrede över er.’ ”
23Herrens ord kom till mig: 24”Du människa, säg till landet: ’Du är ett land som inte renades22:24 Enligt Septuaginta blev utan regn. och bevattning på vredesdagen.’ 25De profeter22:25 Enligt Septuaginta furstar. som finns där har sammansvurit sig och blivit som rytande, rovgiriga lejon. De förtär det levande, de lägger beslag på skatter och dyrbarheter. De gör många till änkor där. 26Dess präster har våldfört sig på min lag och vanhelgat mina heliga ting. De gör ingen skillnad mellan heligt och oheligt. De undervisar inte om skillnaden mellan rent och orent, och de iakttar inte mina sabbater. Så har jag blivit vanhelgad bland dem. 27Dess furstar är som rovgiriga vargar, de utgjuter blod och dödar för orätt vinning. 28Dess profeter vitkalkar allting åt dem med falska syner och lögnaktiga spådomar. De säger: ’Så säger Herren, Herren’, trots att Herren inte har talat. 29Folket i landet förtrycker och plundrar, de kränker de fattiga och nödlidande och ger inte förtryckta och främlingar deras rätt.
30Jag sökte bland dem efter någon som skulle kunna bygga upp muren och gå i bräschen inför mig, för att jag inte skulle behöva förgöra landet, men jag hittade ingen. 31Därför öser jag ut min vrede över dem och förintar dem med min vredes eld. Vad de gjort ska jag låta komma över dem själva, säger Herren, Herren.”
