Opresores y oprimidos
1Luego me fijé en tanta opresión que hay bajo el sol.
Vi llorar a los oprimidos
y no había quien los consolara;
el poder estaba del lado de sus opresores
y no había quien los consolara.
2Y consideré más felices a los que ya han muerto
que a los que aún viven,
3aunque en mejor situación
están los que aún no han nacido,
los que todavía no han visto la maldad
que se comete bajo el sol.
4Vi, además, que tanto el afán como el éxito en la vida despiertan envidias. Y también esto es vanidad; ¡es correr tras el viento!
5El necio se cruza de brazos
y se devora a sí mismo.
6Mejor un puñado de tranquilidad
que dos de fatiga
y de correr tras el viento.
La unión hace la fuerza
7Me fijé entonces en otra vanidad bajo el sol:
8Vi a un hombre solitario,
sin hijos ni hermanos.
Nunca dejaba de afanarse;
¡jamás le parecían demasiadas sus riquezas!
«¿Para quién trabajo tanto», se preguntó,
«y me abstengo de las cosas buenas?».
¡También esto es vanidad
y una penosa tarea!
9Mejor son dos que uno,
porque obtienen más fruto de su esfuerzo.
10Si caen,
el uno levanta al otro.
¡Ay del que cae
y no tiene quien lo levante!
11Si dos se acuestan juntos,
entrarán en calor;
uno solo ¿cómo va a calentarse?
12Uno solo puede ser vencido,
pero dos pueden resistir.
¡La cuerda de tres hilos no se rompe fácilmente!
Juventud y sabiduría
13Mejor es un joven pobre, pero sabio, que un rey viejo, pero necio, que ya no sabe recibir consejos. 14Aunque de la cárcel haya ascendido al trono o haya nacido pobre en ese reino, 15he visto que la gente que vive bajo el sol apoya al joven que sucede al rey. 16Y aunque es incontable la gente que sigue a los reyes,4:16 los reyes. Lit. ellos. muchos de los que vienen después tampoco quedan contentos con el sucesor. Y también esto es vanidad; ¡es querer alcanzar el viento!
Livets vanmakt
(4:1—7:29)
1Därefter såg jag på allt förtryck som begås under solen:
Jag såg de förtrycktas tårar,
och ingen tröstade dem,
förtryckarens våld mot dem,
men ingen tröstade dem.
2Jag prisade de döda, de som redan dött,
lyckligare än de som lever,
de som fortfarande är kvar vid livet.
3Lyckligare än de båda är dock de
som inte blivit till och därför sluppit se
allt det onda som görs under solen.
4Sedan såg jag att all möda och prestation härstammar från människans avund mot en annan. Också detta är meningslöst och ett jagande efter vind.
5Dåren lägger händerna i kors
och förtär sig själv.
6Det är bättre med en handfull ro
än två händer fulla med möda och jagande efter vind.
7Jag såg åter någonting meningslöst under solen:
8En man som är alldeles ensam.
Han har ingen son och ingen bror,
och ändå är det ingen ände på hans slit,
inte heller får hans ögon nog av rikedomar.
”För vems skull bemödar jag mig och försakar det goda?”
Även detta är meningslöst och ett ont arbete.
9Två är bättre än en,
för de får god lön för sin möda.
10Om de faller, kan den ene hjälpa den andre upp igen.
Men ve den ensamme som faller!
Det finns ingen som hjälper honom upp.
11Likaså, om två sover tillsammans värmer de varandra,
men hur ska den ensamme hålla sig varm?
12Den ensamme kan bli överfallen,
men två kan stå emot.
Och en tredubbel tråd brister inte så lätt.
Jordisk makt varar inte för evigt
13Det är bättre att vara en fattig men vis ung man, än att vara en gammal och dåraktig kung som inte längre har vett att låta varna sig. 14Han steg från fängelset till kungatronen, fastän han var född fattig i sitt rike. 15Jag såg att allt levande som vandrar under solen slöt sig till denne yngling, som nu skulle tillträda tronen. 16Folket som han ledde var så talrikt att det inte går att beskriva det. Och ändå blev han inte till någon glädje för sina efterkommande. Även detta är meningslöst och ett jagande efter vind.
Varning för förhastade löften
17Tänk dig för när du träder in i Guds hus. Att gå dit för att lyssna är bättre än att offra som dårarna gör, för i sin okunnighet gör de det onda.
