Salmo de David
22:1-51 – Sal 18
1David dedicó al Señor la letra de esta canción cuando el Señor lo libró de las manos de todos sus enemigos y de las manos de Saúl. 2Dijo así:
«El Señor es mi roca, mi amparo, mi libertador;
3es mi Dios, la roca en que me refugio.
Es mi escudo, el poder que me salva,22:3 el poder que me salva. Lit. el cuerno de mi salvación.
¡mi más alto escondite!
Él es mi protector y mi salvación.
¡Tú me salvaste de la violencia!
4»Invoco al Señor, que es digno de alabanza,
y quedo a salvo de mis enemigos.
5Las olas de la muerte me envolvieron;
los torrentes destructores me abrumaron.
6Los lazos del sepulcro22:6 sepulcro. Lit. Seol. me enredaron;
las redes de la muerte me atraparon.
7»En mi angustia invoqué al Señor;
llamé a mi Dios
y él me escuchó desde su Templo;
¡mi clamor llegó a sus oídos!
8La tierra tembló, se estremeció;
se sacudieron los cimientos de los cielos;
temblaron a causa de su enojo.
9Por la nariz echaba humo,
por la boca, fuego consumidor;
¡lanzaba carbones encendidos!
10Rasgando el cielo, descendió,
pisando sobre oscuros nubarrones.
11Montando sobre un querubín, surcó los cielos
y se remontó22:11 se remontó (mss. hebreos; véanse Siríaca, Targum, Vulgata, Sal 18:10); apareció (TM). sobre las alas del viento.
12De las tinieblas y los oscuros nubarrones
hizo tiendas que lo rodeaban.
13De su radiante presencia
brotaron carbones encendidos.
14Desde el cielo se oyó el trueno del Señor;
resonó la voz del Altísimo.
15Lanzó flechas y dispersó a los enemigos;
con relámpagos los desconcertó.
16A causa de la reprensión del Señor
y por el resoplido de su enojo,22:16 por … su enojo. Lit. por el soplo del aliento de su nariz.
las cuencas del mar quedaron a la vista;
al descubierto quedaron los cimientos de la tierra.
17»Extendiendo su mano desde lo alto,
tomó la mía y me sacó del mar profundo.
18Me libró de mi enemigo poderoso,
de aquellos que me odiaban y eran más fuertes que yo.
19En el día de mi desgracia me salieron al encuentro,
pero mi apoyo fue el Señor.
20Me sacó a un amplio espacio;
me libró porque se agradó de mí.
21»El Señor me ha pagado conforme a mi justicia;
me ha premiado conforme a la limpieza de mis manos.
22He guardado los caminos del Señor
y no he cometido el error de alejarme de mi Dios.
23Presentes tengo todas sus leyes;
no me he alejado de sus estatutos.
24He sido íntegro ante él
y me he abstenido de pecar.
25El Señor me ha recompensado conforme a mi justicia,
conforme a mi limpieza ante sus ojos.
26»Tú eres fiel con quien es fiel
e íntegro con quien es íntegro;
27sincero eres con quien es sincero,
pero sagaz con el que es tramposo.
28Das la victoria a los humildes,
pero tu mirada humilla a los altaneros.
29Tú, Señor, eres mi lámpara;
tú, Señor, iluminas mis tinieblas.
30Con tu apoyo me lanzaré contra un ejército;
contigo, Dios mío, podré asaltar murallas.
31»El camino de Dios es perfecto;
la palabra del Señor es intachable.
Escudo es Dios a los que se refugian en él.
32Pues ¿quién es Dios sino el Señor?
¿Quién es la Roca sino nuestro Dios?
33Es él quien me arma de valor
y hace perfecto mi camino;
34da a mis pies la ligereza del venado
y me mantiene firme en las alturas;
35adiestra mis manos para la batalla
y mis brazos para tensar un arco de bronce.
36Tú me cubres con el escudo de tu salvación;
tu ayuda me ha hecho prosperar.
37Has despejado el paso de mi camino,
para que mis tobillos no se tuerzan.
38»Perseguí a mis enemigos y los destruí;
no retrocedí hasta verlos aniquilados.
39Los aplasté por completo. Ya no se levantan.
¡Cayeron debajo de mis pies!
40Tú me armaste de valor para el combate;
doblegaste ante mí a los rebeldes.
41Hiciste retroceder a mis enemigos,
y así exterminé a los que me odiaban.
42Pedían ayuda y no hubo quien los salvara.
Al Señor clamaron, pero no respondió.
43Los desmenucé. Parecían el polvo de la tierra.
Los pisoteé como al lodo de las calles.
44»Me has librado de los conflictos con mi pueblo;
me has puesto por líder de las naciones;
me sirve gente que yo no conocía.
45Son extranjeros, y me rinden homenaje;
apenas me oyen, me obedecen.
46Esos extraños se descorazonan
y temblando salen de sus refugios.
47»¡El Señor vive! ¡Alabada sea mi Roca!
¡Exaltado sea Dios, la Roca de mi salvación!
48Él es el Dios que me vindica,
el que pone los pueblos a mis pies.
49Tú me libras de mis enemigos,
me exaltas por encima de mis adversarios,
me salvas de los hombres violentos.
50Por eso, Señor, te alabo entre las naciones
y canto salmos a tu nombre.
51»“Él da grandes victorias a su rey;
a su ungido David y a sus descendientes
les muestra por siempre su gran amor”».
Davids sång efter räddningen
(Ps 18:1-51)
1Denna sång22:1 Sången som följer är nästan identisk med Psalm 18 med endast mindre undantag. sjöng David till Herren när Herren hade räddat honom från alla hans fiender och från Sauls våld:
2”Herren är min klippa,
han är min borg, min räddare.
3Han är min Gud, min tillflykts klippa.
Han är min sköld och min frälsnings horn22:3 Horn symboliserar styrka, ära och makt.,
mitt värn och min tillflykt,
du som räddar mig från våldet.
4När jag ropar till Herren, han som är värd allt pris,
räddar han mig från alla mina fiender.
5Dödens vågor omgav mig,
fördärvets strömmar sköljde över mig.
6Dödsrikets22:6 På hebreiska: Sheol band omgav mig,
dödens snaror föll över mig.
7I min förtvivlan vädjade jag till Herren,
ropade till min Gud,
och han hörde mig i sitt tempel.
Mitt rop nådde hans öron.
8Då darrade jorden och bävade,
himlens grundvalar skakade.
De skälvde, för han var vred.
9Rök vällde fram ur hans näsborrar
och eldslågor slog ut från hans mun.
Han sprutade glöd.
10Han sänkte ner himlen
och kom ner med mörka moln under sina fötter.
11Han red på en kerub och flög,
med vindens vingar svävade han fram.22:11 Mer ordagrant i den masoretiska texten: …med vindens vingar visade han sig/sågs han sväva/komma fram. Jfr också Ps 18:11.
12Han svepte in sig i mörkrets tält som omslöt honom:
vattenmassor, tjocka regnmoln.
13I ljuset av hans närvaro
blixtrade klot av eld.
14Herren dundrade i himlen.
Den Högste lät sin stämma höras.
15Han sköt sina pilar och skingrade dem,
han lät blixtar ljunga och förvirrade dem.
16Havets bäddar visade sig,
jordens grund blev synlig på Herrens tillrättavisning,
för hans vredes stormvind.
17Från höjden sträckte han ner sin hand, grep tag i mig
och drog mig upp ur det djupa vattnet.
18Han räddade mig från mina mäktiga fiender,
från dem som var starkare än jag.
19De anföll mig på min olyckas dag,
men Herren blev mitt stöd.
20Han ledde mig till en rymlig plats,
han räddade mig,
för han älskar mig.
21Eftersom jag hade handlat rättfärdigt och rent
belönade Herren mig.
22Jag har följt Herrens vägar.
Jag har inte avfallit och vänt mig bort ifrån min Gud.
23Jag har noga hållit hans lagar
och aldrig överträtt någon enda av dem.
24Jag har varit fläckfri inför honom
och aktat mig för att synda.
25Därför har Herren belönat min rättfärdighet,
min renhet inför honom.
26Du är trogen mot den som är trogen.
Du är pålitlig för den som är pålitlig.
27Du visar dig ren mot den rene,
men den som sviker möter du med list.
28Du räddar det folk som är förnedrat,
men du förödmjukar de stolta.
29Du är mitt ljus, Herre,
Herren förvandlar mitt mörker till ljus.
30Med din hjälp kan jag anfalla en här,
med min Gud kan jag störta fram mot en mur.
31Guds väg är fullkomlig.
Alla Herrens ord är sanna.
Han är en sköld för alla som tar sin tillflykt till honom.
32Vem är Gud utom Herren?
Vem är en klippa utom vår Gud?
33Gud är min starka fästning,
han hjälper mig att vandra på den rätta vägen.
34Han gör mig säker på foten som en hind,
och ställer mig på bergen.
35Han ger mig skicklighet i striden
och lär mig hur jag ska spänna bågen.
36Du gav mig din frälsnings sköld,
och när du svarade mig, stärkte du mig.22:36 Grundtexten i versens sista del är svåröversättlig. Tolkningen här stöds bl.a. av en text från Qumran (4QSama).
37Du gav mig fotfäste,
så att jag aldrig behövde snava.
38Jag förföljde mina fiender,
och förgjorde dem,
och jag vände inte om
förrän alla hade förintats.
39Jag gjorde slut på dem, jag krossade dem,
så att de inte kunde resa sig.
Jag trampade ner dem fullständigt.
40Du rustade mig med styrka till att strida.
Mina fiender föll besegrade framför mina fötter.
41Du drev mina fiender på flykten.
Jag har utplånat dem allesammans.
42De ropade på hjälp,
men ingen räddade dem.
De ropade på Herren,
men han svarade inte.
43Jag krossade dem till dammkorn.
Jag trampade ner dem som smuts på gatan.
44Du räddade mig då jag anfölls av mitt folk.
Du gjorde mig till ledare över folken,
även främlingar kom och betjänade mig.
45Främlingar kom krypande till mig.
När jag talade till dem, lydde de.
46Främlingars mod försvann,
och darrande kom de ut ur sina fästen.
47Herren lever! Prisad vare han, min klippa,
upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!
48Gud låter mig hämnas mina fiender,
och lägger folken under mig.
49Du frigör mig undan mina fiender.
Du låter dem inte få tag på mig,
utan skyddar mig från dessa våldsmän.
50Därför vill jag prisa dig bland folken, Herre,
och sjunga till din ära!
51Han ger stora segrar till sin22:51 Eller: Han är ett räddningstorn till sin… smorde kung.
Han är nådig mot David
och hans ättlingar för evigt.”
