Los gabaonitas se vengan
1Durante el reinado de David hubo tres años consecutivos de hambre. David pidió ayuda al Señor, y él le contestó: «Esto sucede porque Saúl y su sanguinaria familia asesinaron a los gabaonitas».
2Los gabaonitas no pertenecían a la nación de Israel, sino que eran un remanente de los amorreos. Los israelitas habían hecho un pacto con ellos, pero tanto era el celo de Saúl por Israel y Judá que trató de exterminarlos. Entonces David convocó a los gabaonitas 3y preguntó:
—¿Qué quieren que haga por ustedes? ¿Cómo puedo reparar el mal que se les ha hecho, de modo que bendigan al pueblo que es herencia del Señor?
4Los gabaonitas respondieron:
—No nos interesan la plata y el oro de Saúl y su familia, tampoco queremos que muera alguien en Israel.
—Entonces, ¿qué desean que haga por ustedes? —volvió a preguntar el rey.
5—Saúl quiso destruirnos —contestaron ellos—; se propuso exterminarnos y nos expulsó de todo el territorio israelita. 6Por eso pedimos que se nos entreguen siete hombres de los descendientes de Saúl, a quien el Señor escogió, para colgarlos en presencia del Señor en Guibeá de Saúl.
—Se los entregaré —prometió el rey.
7Sin embargo, por el juramento que David y Jonatán se habían hecho en presencia del Señor, el rey tuvo compasión de Mefiboset, que era hijo de Jonatán y nieto de Saúl. 8Pero mandó apresar a Armoní y a Mefiboset, los dos hijos que Rizpa, hija de Ayá, había tenido con Saúl, y a los cinco hijos que Merab,21:8 Merab (Targum, Siríaca y algunos mss. hebreos y griegos; véase 1S 18:19); Mical (TM). hija de Saúl, había tenido con Adriel, hijo de Barzilay, el mejolatita. 9David se los entregó a los gabaonitas y ellos los colgaron en un monte, en presencia del Señor. Los siete murieron juntos, ajusticiados en los primeros días de la siega, cuando se comenzaba a recoger la cebada.
10Rizpa, hija de Ayá, tomó un saco y lo tendió para acostarse sobre la peña, y allí se quedó desde el comienzo de la siega hasta que llegaron las lluvias. No permitía que las aves en el día ni las fieras en la noche tocaran los cadáveres. 11Cuando contaron a David lo que había hecho Rizpa hija de Ayá y concubina de Saúl, 12fue a recoger los huesos de Saúl y de su hijo Jonatán, que estaban en Jabés de Galaad. Los filisteos los habían colgado en la plaza de Betseán el día en que derrotaron a Saúl en Guilboa, pero los habitantes de la ciudad los habían tomado secretamente de allí. 13Así que David hizo que los trasladaran y que recogieran también los huesos de los siete hombres que habían sido colgados.
14Así fue como los huesos de Saúl y de su hijo Jonatán fueron enterrados en la tumba de Quis, el padre de Saúl, que está en Zela de Benjamín. Todo se hizo en cumplimiento de las órdenes del rey, y después de eso Dios tuvo piedad del país.
Hazañas de los oficiales de David
21:15-22 – 1Cr 20:4-8
15Los filisteos reanudaron la guerra contra Israel y David salió con sus oficiales para hacerles frente. Pero David se quedó agotado, 16así que intentó matar un refaíta llamado Isbibenob, que iba armado con una espada nueva y una lanza de bronce que pesaba más de trescientos siclos.21:16 Es decir, aprox. 3.5 kg. 17Sin embargo, Abisay, hijo de Sarvia, fue en su ayuda e hirió al filisteo y lo mató. Allí los soldados de David hicieron este juramento: «Nunca más saldrá usted con nosotros a la batalla, no sea que alguien lo mate y se apague la lámpara de Israel».
18Algún tiempo después hubo en Gob otra batalla con los filisteos. En esa ocasión Sibecay, el jusatita, mató a Saf, uno de los descendientes de Rafa.
19En una tercera batalla, que también se libró en Gob, Eljanán, hijo de Jair,21:19 Véase 1Cr 20:5; el texto hebreo dice Yaré Oreguín. oriundo de Belén, mató al hermano de Goliat,21:19 hermano de Goliat. Véase 1Cr 20:5; el texto hebreo no tiene la frase al hermano de. el guitita, cuya lanza tenía un asta tan grande como el rodillo de un telar.
20Hubo una batalla más en Gat. Allí había otro gigante, un hombre altísimo que tenía veinticuatro dedos, seis en cada mano y seis en cada pie. Él también era descendiente de Rafa. 21Este se puso a desafiar a los israelitas, pero Jonatán, hijo de Simá, hermano de David, lo mató.
22Esos cuatro gigantes, descendientes de Rafa, el guitita, cayeron a manos de David y de sus oficiales.
Herren är den högste konungen över Israel
(21:1—24:25)
Givoniterna hämnas på Sauls släkt
1Under Davids regeringstid inträffade en hungersnöd som varade oavbrutet i tre år. David frågade Herren om orsaken och han svarade: ”Detta beror på Sauls och hans släkts blodsskuld, eftersom han mördade givoniterna.”
2Då kallade kungen till sig givoniterna och talade med dem. De var inte israeliter utan en rest av amoréerna. Israel hade svurit att inte döda dem,21:2 Se Jos 9. men Saul hade i sin iver för Israel och Juda ändå försökt utplåna dem.
3David frågade givoniterna: ”Vad kan jag göra för er, så att vi kan försonas? Vad kan vi göra för att förmå er att välsigna Herrens arvedel?”21:3 Israeliterna hade inte hållit den ed de svurit inför Herren. Därför hade givoniterna rätt att förbanna dem.
4”Vi har ingen rätt att begära ersättning i silver eller guld från Sauls släkt”, svarade givoniterna. ”Och inte heller kan vi kräva några israeliters liv.” ”Vad kan jag då göra?” frågade David.
5De svarade: ”Den man som förgjorde oss och gjorde sitt yttersta för att utplåna oss från Israel, 6ge oss sju av hans söner, manliga ättlingar till honom, så att vi får hänga upp21:6 Eller hugga dem i stycken. Det hebreiska verbets betydelse är osäker. dem inför Herren i Sauls, Herrens utvaldes, Givon.”
Kungen svarade: ”Jag ska ge dem åt er!”
7På grund av den ed som David och Jonatan hade svurit varandra inför Herren, skonades emellertid Mefivoshet som var son till Jonatan och sonson till Saul. 8Men kungen utlämnade Armoni och Mefivoshet, de två söner som Ajas dotter Rispa fått med Saul. Han gav dem också Sauls dotter Merabs fem söner som hon fått med mecholatiten Adriel, Barsillajs son. 9Han överlämnade dem åt männen i Givon, som hängde upp21:9 Eller högg dem i stycken, jfr 21:6. dem inför Herren på en kulle. Alla sju dog samtidigt och detta hände under de första skördedagarna, just som man hade börjat med kornskörden.
10Rispa, Ajas dotter, lade ut ett säcktyg åt sig på klippan och stannade där ända från skördens början tills regnet kom från himlen över kropparna. Hon hindrade gamarna från att slita sönder kropparna under dagen och de vilda djuren från att äta dem under natten. 11När David fick reda på vad Ajas dotter Rispa, Sauls bihustru, hade gjort, 12lät han hämta Sauls och Jonatans kvarlevor från Javesh i Gilead, vars invånare rövat bort Sauls och Jonatans kroppar från torget i Bet-Shean där filistéerna hade hängt upp dem efter det att filistéerna slagit Saul på Gilboa. 13David tog alltså kvarlevorna av Saul och Jonatan och han tog även hand om kropparna efter de sju avrättade männen. 14Sauls och Jonatans ben lades sedan i den grav som tillhörde Sauls far Kish i Sela i Benjamin. Man gjorde allt enligt kungens befallning. Efter detta lyssnade Gud till bön för landet igen.
Strider mot filistéerna
(1 Krön 20:4-8)
15Det blev åter krig mellan filistéerna och Israel och David och hans män drog ut för att strida mot filistéerna. I striden blev David trött och utmattad. 16En man från Rafas21:16 Rafa var stamfader till en släkt av jättar, refaéerna. Se 5 Mos 2:10-11,20-21. ätt som hette Benov närmade sig då David och tänkte döda honom. Bronsspetsen på Benovs lans vägde drygt tre och ett halvt kilo och han var klädd i en ny rustning.21:16 Versen är i sin helhet svåröversättlig och den exakta innebörden osäker. 17Men Avishaj, Serujas son, kom till Davids hjälp och dödade filistéen. Efter detta tog männen en ed av David: ”Du ska inte gå med oss ut i strid igen! Du får inte släcka Israels ljus!” 18Därefter uppstod en strid igen mot filistéerna i Gov. Sibbekaj av Hushas släkt dödade Saf, en ättling till Rafa. 19Under ett annat krig med filistéerna i Gov dödade Elchanan21:19 Enligt 1 Krön 20:5 var det Goljats bror Lachmi som dödades av Elchanan. Enligt 1 Sam 17 var det David som dödade Goljat. från Betlehem, Jairs son, Goljat från Gat som hade ett spjut med ett skaft som var som en vävbom. 20I en annan strid vid Gat deltog en jätte från Rafas ätt med sex fingrar på varje hand och sex tår på varje fot, sammanlagt tjugofyra. 21Han hånade Israel och dödades av Jonatan, som var son till Davids bror Shima. 22Alla dessa fyra som dödades av David och hans män var ättlingar till Rafa i Gat.
