2 Reyes 8 – NVI & NUB

Nueva Versión Internacional

2 Reyes 8:1-29

La sunamita recupera su terreno

1Ahora bien, Eliseo había dicho a la mujer a cuyo hijo él había revivido: «Anda, vete con tu familia a vivir donde puedas, porque el Señor ha ordenado que haya una gran hambre en el país y que esta dure siete años». 2La mujer se dispuso a seguir las instrucciones del hombre de Dios y se fue con su familia al país de los filisteos, donde se quedó siete años.

3Al cabo de los siete años, cuando regresó del país de los filisteos, la mujer fue a rogarle al rey que le devolviera su casa y sus tierras. 4En esos momentos el rey estaba hablando con Guiezi, el criado del hombre de Dios, y le había dicho: «Cuéntame todas las maravillas que ha hecho Eliseo». 5Y precisamente cuando Guiezi le contaba al rey que Eliseo había revivido al niño muerto, la madre llegó para rogarle al rey que le devolviera su casa y sus tierras. Así que Guiezi dijo:

—Mi señor y rey, esta es la mujer, y este es el hijo que Eliseo revivió.

6El rey le hizo preguntas a la mujer y ella se lo contó todo. Entonces el rey ordenó a un funcionario8:6 funcionario. Alt. eunuco. que se encargara de ella y le dijo:

—Devuélvele todo lo que le pertenecía, incluso todas las ganancias que hayan producido sus tierras, desde el día en que salió del país hasta hoy.

Jazael, rey de Aram

7Luego Eliseo se fue a Damasco. Ben Adad, rey de Aram, estaba enfermo y, cuando le avisaron que el hombre de Dios había llegado, 8ordenó a Jazael: «Llévale un regalo al hombre de Dios. Cuando lo veas, consulta al Señor por medio de él para saber si me voy a recuperar de esta enfermedad».

9Jazael fue a ver a Eliseo y como regalo le llevó de las mejores mercancías de Damasco, cargadas en cuarenta camellos. Cuando llegó, se presentó ante él y dijo:

—Ben Adad, rey de Aram, su servidor,8:9 servidor. Lit. hijo. me ha enviado para preguntarle si él se va a recuperar de su enfermedad.

10Eliseo respondió:

—Ve y dile que sobrevivirá a esa enfermedad, aunque el Señor me ha revelado que de todos modos va a morir.

11Luego Eliseo se quedó mirándolo fijamente, hasta que Jazael se sintió incómodo.8:11 se quedó … se sintió incómodo. Alt. se quedó inmovilizado por largo rato. Entonces el hombre de Dios se echó a llorar.

12—¿Por qué llora mi señor? —preguntó Jazael.

—Porque yo sé bien que vas a causarles mucho daño a los israelitas —respondió—. Vas a incendiar sus fortalezas, y a matar a sus jóvenes a filo de espada; despedazarás a los niños y les abrirás el vientre a las mujeres embarazadas.

13Jazael exclamó:

—¡Qué es este servidor de usted sino un pobre perro! ¿Cómo es posible que haga tal cosa?

Entonces Eliseo declaró:

—El Señor me ha revelado que vas a ser rey de Aram.

14Jazael se despidió de Eliseo y regresó para presentarse ante su rey. Cuando Ben Adad preguntó qué había dicho Eliseo, Jazael respondió:

—Me dijo que usted sobrevivirá a su enfermedad.

15Pero al día siguiente tomó una colcha y, empapándola en agua, tapó la cara al rey hasta asfixiarlo. Así fue como Jazael usurpó el trono.

Jorán, rey de Judá

8:16-242Cr 21:5-10,20

16En el quinto año del reinado de Jorán, hijo de Acab, rey de Israel y contemporáneo de Josafat, rey de Judá, Jorán, hijo de Josafat, comenzó a reinar en Judá. 17Tenía treinta y dos años cuando comenzó a reinar; reinó en Jerusalén ocho años. 18Jorán hizo lo malo ante los ojos del Señor, pues siguió el mal ejemplo de los reyes de Israel, como lo había hecho la familia de Acab, y llegó incluso a casarse con la hija de Acab. 19Pero el Señor no quiso destruir a Judá por consideración a su siervo David, pues le había prometido mantener encendida para siempre una lámpara para él y sus descendientes.

20En tiempos de Jorán, los edomitas se sublevaron contra Judá y se nombraron su propio rey. 21Por lo tanto, Jorán marchó sobre Zaír con todos sus carros de combate. Los edomitas cercaron a Jorán y a los comandantes de los carros, pero él los atacó durante la noche y logró abrirse paso; su ejército, sin embargo, huyó a sus casas.8:21 Los edomitas … casas. Texto de difícil traducción. 22Desde entonces Edom ha estado en rebelión contra Judá, al igual que la ciudad de Libná, que en ese mismo tiempo se sublevó.

23Los demás acontecimientos del reinado de Jorán, y todo lo que hizo, están escritos en el libro de las crónicas de los reyes de Judá. 24Cuando murió, fue sepultado con sus antepasados en la Ciudad de David. Y su hijo Ocozías lo sucedió en el trono.

Ocozías, rey de Judá

8:25-292Cr 22:1-6

25En el año duodécimo de Jorán, hijo de Acab, rey de Israel, Ocozías, hijo de Jorán, comenzó a reinar en Judá. 26Tenía veintidós años cuando comenzó a reinar y reinó en Jerusalén un año. Su madre era Atalía, nieta8:26 nieta. Lit. hija. de Omrí, rey de Israel. 27Ocozías hizo lo malo ante los ojos del Señor, pues siguió el mal ejemplo de la familia de Acab, con la que estaba emparentado.

28Ocozías, junto con Jorán, hijo de Acab, marchó hacia Ramot de Galaad para hacerle guerra a Jazael, rey de Aram, pero en la batalla los arameos hirieron a Jorán. 29Por eso el rey Jorán tuvo que regresar a Jezrel: para reponerse de las heridas que había recibido de los arameos en Ramot,8:29 Ramot. Lit. Ramá (variante de Ramot). cuando luchó contra Jazael, rey de Aram.

Como Jorán, hijo de Acab, convalecía en Jezrel, Ocozías, hijo de Jorán, rey de Judá, fue a visitarlo.

Swedish Contemporary Bible

2 Kungaboken 8:1-29

En kvinna får tillbaka sin mark

1Elisha hade sagt till kvinnan, vars son han hade uppväckt från de döda: ”Ta din familj och flytta till ett annat land, för Herren ska låta en hungersnöd drabba landet, och den kommer att vara i sju år.”

2Kvinnan lydde gudsmannens uppmaning och bosatte sig med sin familj i filistéernas land under sju år. 3När de sju åren hade gått, återvände hon till Israel, där hon sökte upp kungen för att få tillbaka sitt hus och sin mark. 4Just som hon kom in, höll kungen på att tala med Gechasi, gudsmannens tjänare. ”Berätta för mig om de under Elisha har gjort”, bad kungen honom. 5Gechasi berättade då för kungen hur Elisha hade uppväckt en död, och just i det ögonblicket kom kvinnan in, vars son Elisha hade väckt till liv. Hon kom för att be kungen om att få tillbaka sitt hus och sin mark. ”Min herre och kung”, sa Gechasi. ”Här är ju kvinnan och pojken, som Elisha förde tillbaka till livet!”

6Då frågade kungen ut henne, och hon berättade allt för honom. Sedan gav kungen en av sina tjänstemän i uppdrag att se till att hon fick tillbaka allt det hon hade ägt och dessutom ersättning för den inkomst hon förlorat under hela den tid hon varit borta från landet.

Hasael mördar kung Ben-Hadad

7Elisha begav sig till Damaskus i Aram, där kung Ben-Hadad låg sjuk. När han fick veta att gudsmannen var där, 8sa han till Hasael: ”Ta med dig en gåva och gå till gudsmannen och fråga Herren genom honom om jag kommer att bli frisk igen!”

9Hasael gick då för att träffa Elisha och tog med sig det bästa Damaskus hade att erbjuda, så mycket som fyrtio kameler kunde bära. ”Din son Ben-Hadad, kungen i Aram, har sänt mig hit för att fråga om han kommer att bli frisk”, sa han till Elisha.

10”Säg till honom att han ska bli frisk8:10 till honom i denna sats kan möjligen också tolkas som en negation, och i så fall blir översättningen: Säg att han inte kommer att bli frisk.”, svarade Elisha. ”Men Herren har visat mig att han ändå snart kommer att dö.”

11Elisha stirrade så länge på Hasael att denne blev besvärad, och sedan började gudsmannen gråta. 12”Varför gråter du, min herre?” frågade Hasael. ”Därför att jag vet vilka fruktansvärda saker du kommer att göra mot israeliterna”, svarade Elisha. ”Du kommer att bränna ner deras fästningar, döda de unga männen med svärd, krossa de små barnen mot marken och skära upp magen på havande kvinnor.”

13”Hur skulle jag, din tjänare, som bara är en hund, kunna göra något sådant?” sa Hasael. ”Herren har uppenbarat för mig att du kommer att bli kung över Aram”, svarade Elisha.

14När Hasael gick från Elisha och återvände till sin herre, frågade kungen: ”Vad sa han till dig?” ”Han talade om för mig att du skulle bli frisk”, svarade Hasael. 15Men följande dag tog Hasael en filt, doppade den i vatten och höll den över kungens ansikte tills han dog.

Sedan blev Hasael kung.

Joram regerar i Juda

(2 Krön 21:5-10; 21:20)

16Under Jorams, Achavs sons, femte regeringsår i Israel, medan Joshafat var kung i Juda, blev Joram, Joshafats son, kung i Juda. 17Han var trettiotvå år gammal när han blev kung, och han regerade i åtta år i Jerusalem. 18Men han följde kungarna i Israel i spåren, som Achavs familj hade gjort. Han gifte sig med en dotter till Achav. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon. 19Men eftersom Herren hade lovat sin tjänare David att han alltid skulle låta en lampa brinna för honom och hans ättlingar, utplånade han inte Juda.

20Under Jorams regering gjorde Edom uppror mot Juda och tog sig en egen kung. 21Joram drog till Sair med alla sina vagnar. På natten bröt han upp och slog edoméerna som hade omringat honom och hans vagnsbefälhavare, men folket flydde hem. 22Sedan Edom gjorde uppror har det inte mer stått under Judas makt. Livna gjorde också uppror vid samma tid.

23Kung Jorams historia i övrigt och vad han gjorde finns nedtecknat i Juda kungars krönika. 24Joram dog och gick till vila hos sina förfäder. Han blev begraven bland dem i Davids stad.

Achasja regerar i Juda

(2 Krön 22:1-6)

Achasja, Jorams son, blev kung efter honom. 25Under det tolfte året av Israels kung Jorams, Achavs sons regering, började Achasja, Jorams son, regera i Juda. 26Achasja var tjugotvå år gammal när han blev kung, och han regerade i ett år i Jerusalem. Hans mor hette Atalja och var sondotter till Israels kung Omri. 27Han vandrade på samma vägar som Achavs familj och gjorde det som var ont i Herrens ögon, så som Achavs familj hade gjort, och han var ingift i Achavs släkt.

28Achasja och kung Joram i Israel, Achavs son, gick till krig mot den arameiske kungen Hasael vid Ramot i Gilead. Joram blev sårad av araméerna 29och vände tillbaka till Jisreel för att få sina sår läkta som tillfogats honom vid Rama i striden mot Arams kung Hasael. Medan han låg sjuk i Jisreel, kom kung Achasja av Juda, Jorams son, på besök till honom.