Amasías, rey de Judá
25:1-4 – 2R 14:1-6
25:11-12 – 2R 14:7
25:17-28 – 2R 14:8-20
1Amasías tenía veinticinco años cuando comenzó a reinar; reinó en Jerusalén veintinueve años. Su madre era Joadán, oriunda de Jerusalén. 2Amasías hizo lo que agrada al Señor, aunque no de todo corazón. 3Después de afianzarse en el poder, Amasías mató a los ministros que habían asesinado a su padre el rey. 4Sin embargo, según lo que ordenó el Señor, no mató a los hijos de los asesinos, pues está escrito en el libro de la Ley de Moisés: «No se dará muerte a los padres por la culpa de sus hijos ni se dará muerte a los hijos por la culpa de sus padres. Cada uno morirá por su propio pecado».25:4 Dt 24:16.
5Amasías reunió a los de Judá. Puso al frente de todo Judá y Benjamín comandantes de mil y de cien soldados, agrupados según sus familias patriarcales. Censó a los hombres mayores de veinte años y resultó que había trescientos mil hombres aptos para ir a la guerra y capaces de manejar la lanza y el escudo. 6Además, por la suma de cien talentos25:6 Es decir, aprox. 3.4 t; también en v. 9. de plata contrató a cien mil guerreros valientes de Israel.
7Pero un hombre de Dios fue a verlo y le dijo:
—Su Majestad, no permita que el ejército de Israel vaya con usted, porque el Señor no está con esos efraimitas. 8Si usted va con ellos, aunque luche valerosamente, Dios lo derribará en la cara misma de sus enemigos, porque Dios tiene poder para ayudar y poder para derribar.
9Amasías preguntó al hombre de Dios:
—¿Qué va a pasar con los cien talentos de plata que pagué al ejército de Israel?
—El Señor puede darle a usted mucho más que eso —respondió.
10Entonces Amasías dio de baja a las tropas israelitas que habían llegado de Efraín y las hizo regresar a su país. A raíz de eso, las tropas se enojaron mucho con Judá y regresaron furiosas a sus casas.
11Armándose de valor, Amasías guio al ejército hasta el valle de la Sal, donde mató a diez mil hombres de Seír. 12El ejército de Judá capturó vivos a otros diez mil. A estos los hicieron subir a la cima de una roca, y desde allí los despeñaron. Todos murieron destrozados.
13Mientras esto sucedía, las tropas que Amasías había dado de baja se lanzaron contra las ciudades de Judá. Luego, desde Samaria hasta Bet Jorón, mataron a tres mil personas y se llevaron un enorme botín.
14Cuando Amasías regresó de derrotar a los edomitas, se llevó consigo los dioses de los habitantes de Seír y los adoptó como sus dioses, adorándolos y quemándoles incienso. 15Por eso el Señor se encendió en ira contra Amasías y le envió un profeta con este mensaje:
—¿Por qué sigues a unos dioses que no pudieron librar de tus manos a su propio pueblo?
16El rey interrumpió al profeta y le respondió:
—¿Y quién te ha nombrado consejero del rey? Si no quieres que te maten, ¡no sigas fastidiándome!
El profeta se limitó a añadir:
—Solo sé que, por haber hecho esto y por no seguir mi consejo, Dios ha resuelto destruirte.
17Amasías, rey de Judá, siguiendo el consejo de otros, envió mensajeros a Joás, hijo de Joacaz y nieto de Jehú, rey de Israel, con este reto: «¡Ven acá, para que nos enfrentemos!».
18Pero Joás, rey de Israel, respondió a Amasías, rey de Judá: «El cardo del Líbano mandó este mensaje al cedro: “¡Entrega a tu hija como esposa a mi hijo!”. Pero luego pasaron por allí las fieras del Líbano y aplastaron el cardo. 19Tú te jactas de haber derrotado a los edomitas y el éxito se te ha subido a la cabeza. Está bien, jáctate si quieres, pero quédate en casa. ¿Para qué provocas una desgracia que significará tu perdición y la de Judá?».
20Como estaba en los planes de Dios entregar a Amasías en poder del enemigo por haber seguido a los dioses de Edom, Amasías no le hizo caso. 21Así que Joás, rey de Israel, marchó a Bet Semes, que está en Judá, para enfrentarse con él. 22Los israelitas vencieron a los de Judá, y estos huyeron a sus casas. 23En Bet Semes, Joás, rey de Israel, capturó a Amasías, rey de Judá, hijo de Joás y nieto de Joacaz.25:23 Joacaz es otra forma del nombre Ocozías. Luego fue a Jerusalén y derribó cuatrocientos codos25:23 Es decir, aprox. 180 m. de la muralla, desde la puerta de Efraín hasta la puerta de la Esquina. 24Además, se apoderó de todo el oro, la plata y los utensilios que estaban en el Templo de Dios bajo el cuidado de Obed Edom. También se llevó los tesoros del palacio real, tomó rehenes y regresó a Samaria.
25Amasías, hijo de Joás, rey de Judá, sobrevivió quince años a Joás, hijo de Joacaz, rey de Israel. 26Los demás acontecimientos del reinado de Amasías, desde el primero hasta el último, están escritos en el libro de los reyes de Judá y de Israel. 27Desde el momento en que Amasías abandonó al Señor, se tramó una conspiración contra él en Jerusalén. Entonces Amasías huyó a Laquis, pero lo persiguieron y allí lo mataron. 28Luego lo llevaron a caballo hasta la capital de Judá, donde fue sepultado con sus antepasados.
Amasja regerar i Juda
(2 Kung 14:1-6)
1Amasja var tjugofem år gammal när han blev kung, och han regerade i tjugonio år i Jerusalem. Hans mor hette Joaddan och var från Jerusalem. 2Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, dock inte helhjärtat.
3När hans kungamakt var säkrad, avrättade han de män som mördat hans far kungen. 4Men han dödade inte deras barn, utan handlade i enlighet med Herrens befallning i Moses lagbok: ”Föräldrarna får inte dödas för sina barns synder, och barn ska inte dödas för synder som deras föräldrar har begått. Var och en ska dö för sitt eget brott.”
5Amasja samlade judéerna och ställde upp dem familjevis under befäl av högre och lägre officerare från hela Judas och Benjamins stammar. Han mönstrade dem som var tjugo år eller äldre och fann att det var 300 000 utvalda vapenföra män som kunde hantera spjut och sköld. 6Dessutom lejde han 100 000 tappra soldater från Israel för tre och ett halvt ton25:6 Ordagrant: 100 talenter. silver.
7Men då kom en gudsman till honom och sa: ”O kung, låt inte den israelitiska hären dra ut tillsammans med dig, för Herren är inte med Israel, inte med några från Efraim. 8Gå du frimodigt ut i strid, men Gud ska överlämna dig åt fienden, för Gud har makt att både hjälpa och stjälpa.”
9”Men vad händer med de tre och ett halvt ton silver jag betalade för den israelitiska styrkan?” frågade Amasja gudsmannen. Gudsmannen svarade: ”Herren har makt att ge dig mycket mer än så!”
10Amasja skickade alltså hem den trupp som kommit till honom från Efraim. De blev ursinniga på Juda och gav sig iväg kokande av vrede. 11Men Amasja tog mod till sig och ledde sin armé till Saltdalen och dödade där 10 000 man från Seir. 12Ytterligare 10 000 togs till fånga levande av judéerna. De förde dem upp på toppen av en klippa och störtade ner dem, så att de alla krossades.
13Men männen i den styrka som Amasja hade skickat hem och som inte fått följa med honom till kriget, anföll Judas städer från Samaria till Bet Horon. De dödade 3 000 där och tog med sig ett stort byte.
14När Amasja vände tillbaka efter att ha slagit edoméerna, förde han med sig de gudar som folket hade i Seir. Han satte upp dem som sina egna gudar, bad till dem och tände rökelse till dem. 15Då blev Herren vred på Amasja, och han sände en profet till honom som frågade: ”Varför rådfrågar du gudar som inte ens kunde rädda sitt eget folk undan dig?”
16Men medan han fortfarande talade, frågade Amasja honom: ”När gjorde vi dig till kungens rådgivare? Sluta genast, annars blir du dödad!” Profeten slutade men sa: ”Jag vet att Gud har bestämt sig för att förgöra dig, därför att du har gjort så här och inte lyssnat till mitt råd.”
Amasjas krig med Israel
(2 Kung 14:8-14)
17Kung Amasja i Juda höll rådslag och sände bud till Israels kung Joash, Joachas son och Jehus sonson, och utmanade honom: ”Kom, låt oss mötas öga mot öga!”
18Israels kung Joash skickade detta svar till Juda kung Amasja: ”En törnbuske på Libanon sände bud till en ceder på Libanon: ’Ge din dotter till hustru åt min son.’ Men ett vilddjur på Libanon kom och trampade ner busken. 19Du säger stolt att du har erövrat Edom, du är högmodig och vill vinna mer ära. Stanna hemma! Varför söka efter olycka och riskera att du går under och Juda med dig?” 20Men Amasja ville inte lyssna. Det kom nämligen från Gud, för att de skulle ges i fiendens hand, därför att de hade sökt Edoms gudar.
21Då attackerade Israels kung Joash, och han och Juda kung Amasja möttes öga mot öga vid Bet Shemesh i Juda. 22Juda blev besegrat av Israel, och var och en flydde hem till sig. 23Israels kung Joash tog till fånga Juda kung Amasja, son till Joash, son till Joachas, vid Bet Shemesh och förde honom till Jerusalem. Där rev han ner tvåhundra meter av stadsmuren, från Efraimsporten till Hörnporten. 24Han tog allt guld och silver och alla föremål som fanns i Guds hus hos Oved-Edom, liksom alla skatter från kungapalatset. Han tog också gisslan och återvände sedan till Samaria. 25Men Juda kung Amasja, Joashs son, överlevde kung Joash av Israel, Joachas son, med femton år.
26Amasjas historia i övrigt är nedtecknad i boken om Judas och Israels kungar. 27Från den tid då Amasja vände sig bort från Herren, anstiftades en sammansvärjning mot honom i Jerusalem, och han flydde till Lakish, men de skickade dit män efter honom och dödade honom. 28De hämtade honom sedan med häst tillbaka till Jerusalem och begravde honom bland sina fäder i Judas25:28 Enligt en del handskrifter och tidiga översättningar, bl.a. Septuaginta och Vulgata: Davids. stad.
