El Señor llama a Samuel
1Samuel, que todavía era joven, servía al Señor bajo el cuidado de Elí. En esos tiempos no era común oír palabra del Señor ni eran frecuentes las visiones.
2Elí ya se estaba quedando ciego. Un día, mientras él descansaba en su habitación, 3Samuel dormía en el santuario del Señor, donde se encontraba el arca de Dios. La lámpara de Dios todavía estaba encendida. 4El Señor llamó a Samuel, y este respondió:
—Aquí estoy.
5Entonces fue corriendo adonde estaba Elí y dijo:
—Aquí estoy; ¿para qué me llamó usted?
—Yo no te he llamado —respondió Elí—. Vuelve a acostarte.
Y Samuel volvió a su cama.
6Pero una vez más el Señor lo llamó:
—¡Samuel!
Él se levantó, fue adonde estaba Elí y dijo:
—Aquí estoy; ¿para qué me llamó usted?
—Hijo mío —respondió Elí—, yo no te he llamado. Vuelve a acostarte.
7Samuel todavía no conocía al Señor ni su palabra se le había revelado.
8Por tercera vez llamó el Señor a Samuel. Él se levantó y fue adonde estaba Elí.
—Aquí estoy —dijo—, ¿para qué me llamó usted?
Entonces Elí se dio cuenta de que el Señor estaba llamando al muchacho.
9—Ve y acuéstate —dijo Elí—. Si alguien vuelve a llamarte, dile: “Habla, Señor, que tu siervo escucha”.
Así que Samuel se fue y se acostó en su cama. 10Entonces el Señor se acercó, se detuvo y lo llamó de nuevo:
—¡Samuel! ¡Samuel!
—Habla, que tu siervo escucha —respondió Samuel.
11—Mira —dijo el Señor—, estoy por hacer en Israel algo que a todo el que lo oiga le quedará retumbando en los oídos. 12Ese día llevaré a cabo todo lo que he anunciado, de principio a fin, en contra de Elí y su familia. 13Ya le dije que por la maldad de sus hijos he condenado a su familia para siempre; él sabía que estaban blasfemando contra Dios3:13 contra Dios (LXX y tradición rabínica); por sí mismos (TM). y, sin embargo, no los refrenó. 14Por lo tanto, hago este juramento en contra de su familia: ¡Ningún sacrificio ni ofrenda podrá lograr jamás el perdón del pecado de la familia de Elí!
15Samuel se acostó y a la mañana siguiente abrió las puertas de la casa del Señor, pero temía contarle a Elí la visión. 16Así que Elí tuvo que llamarlo.
—¡Samuel, hijo mío!
—Aquí estoy —respondió Samuel.
17—¿Qué fue lo que te dijo? —preguntó Elí—. Te pido que no me lo ocultes. ¡Que Dios te castigue sin piedad si me ocultas una sola palabra de todo lo que te ha dicho!
18Samuel se lo refirió todo, sin ocultarle nada, y Elí dijo:
—Él es el Señor; que haga lo que mejor le parezca.
19Mientras Samuel crecía, el Señor estuvo con él y cumplió todo lo que había dicho por medio de él.3:19 cumplió … de él. Lit. no permitió que ninguna de las palabras de Samuel cayeran al suelo. 20Y todo Israel, desde Dan hasta Berseba, se dio cuenta de que el Señor había confirmado a Samuel como su profeta. 21Y el Señor volvió a manifestarse en Siló, porque allí se revelaba a Samuel y le comunicaba su palabra.
Herren kallar den unge Samuel
1Den unge pojken Samuel fortsatte att tjäna Herren hos Eli. Vid den här tiden var budskap från Herren mycket sällsynta. Det var också ovanligt att någon såg en syn.
2Då hände en gång följande när Eli låg på sin plats. Hans ögon hade nu försvagats så att han inte längre kunde se. 3Guds lampa var ännu inte släckt och Samuel låg och sov i Herrens tempel där Guds ark3:3 Guds ark var den guldöverdragna kista där stentavlorna med förbundstexten, tio Guds bud, fanns. fanns.
4Herren kallade då på Samuel. ”Ja”, svarade Samuel, ”här är jag!” 5Sedan sprang han till Eli. ”Här är jag”, sa han. ”Du ropade på mig.” ”Jag ropade inte på dig”, svarade Eli, ”gå tillbaka och lägg dig!” Och Samuel lydde.
6Herren ropade på Samuel en gång till och, som förut, steg Samuel upp och gick till Eli. ”Ja”, svarade han, ”här är jag. Du ropade på mig.” ”Jag har inte ropat på dig, min son”, sa Eli. ”Gå tillbaka och lägg dig!”
7Samuel kände ännu inte Herren och hade aldrig tidigare fått ett budskap från honom. 8När Herren nu för tredje gången ropade på honom, steg Samuel än en gång upp och gick till Eli. ”Ja”, sa han. ”Här är jag! Du ropade på mig.”
Då förstod Eli att det var Herren som hade ropat på pojken, 9och han sa till Samuel: ”Gå och lägg dig igen och om han ropar på dig en gång till, så ska du svara: ’Tala, Herre, din tjänare hör!’ ” Och så gick Samuel tillbaka och lade sig.
10Då kom Herren och ställde sig där och ropade som förut: ”Samuel! Samuel!” Och nu svarade Samuel: ”Tala, din tjänare hör!”
11Herren sa då till Samuel: ”Jag ska göra något i Israel som kommer att ringa i öronen på alla som hör det. 12Då ska jag låta allt det hända som jag har varnat Eli och hans familj för, från början till slut. 13Jag har talat om för honom att jag ska döma hela hans familj för alltid på grund av den synd han känt till, att hans söner hädar mig utan att han ingriper. 14Därför har jag svurit en ed att de synder som Eli och hans söner har begått aldrig kan sonas vare sig genom slaktoffer eller genom några andra offer.”
15Samuel låg sedan kvar ända till morgonen då han öppnade dörrarna till Herrens hus. Han var rädd att berätta för Eli om synen. 16Men Eli ropade på honom: ”Samuel, min son!” ”Här är jag,” svarade Samuel. 17Sedan frågade Eli: ”Vad sa han till dig? Tala om alltihop! Må Gud straffa dig både nu och i framtiden om du döljer något för mig!” 18Och då berättade Samuel exakt utan att dölja någonting vad Herren hade sagt.
”Han är Herren, låt honom göra vad han vill”, svarade Eli.
19Samuel växte upp och Herren var med honom och lät allt vad han sagt gå i uppfyllelse. 20Hela Israel från Dan till Beer Sheva förstod att Samuel verkligen var en Herrens profet.
21Herren fortsatte sedan att visa sig i Shilo. Där uppenbarade han sig för Samuel genom sitt ord.
