Oración de Ana
1Ana elevó esta oración:
«Mi corazón se alegra en el Señor;
en él radica mi poder.2:1 poder. Lit. cuerno; también en v. 10.
Puedo celebrar su salvación
y burlarme de mis enemigos.
2»Nadie es santo como el Señor;
no hay roca como nuestro Dios.
¡No hay nadie como él!
3»Dejen de hablar con tanto orgullo y altivez;
¡no profieran palabras soberbias!
El Señor es un Dios que todo lo sabe,
y él es quien juzga las acciones.
4»El arco de los poderosos se quiebra,
pero los débiles se arman de valor.
5Los que antes tenían comida de sobra se venden por un pedazo de pan;
los que antes sufrían hambre ahora viven saciados.
La estéril ha dado a luz siete veces,
pero la que tenía muchos hijos languidece.
6»Del Señor vienen la muerte y la vida;
a unos hace bajar al sepulcro2:6 al sepulcro. Lit. al Seol. y a otros los levanta.
7El Señor nos da la riqueza y la pobreza;
nos humilla, pero también nos enaltece.
8Levanta del polvo al desvalido
y saca del basurero al pobre
para sentarlos en medio de príncipes
y darles un trono esplendoroso.
»Del Señor son los fundamentos de la tierra;
sobre ellos afianzó el mundo.
9Él guardará los pasos de sus fieles,
pero los malvados se perderán entre las sombras.
»¡Nadie triunfa por sus propias fuerzas!
10El Señor destrozará a sus enemigos;
desde el cielo lanzará truenos contra ellos.
El Señor juzgará los confines de la tierra,
fortalecerá a su rey
y enaltecerá el poder de su ungido».
11Elcaná volvió a su casa en Ramá, pero el niño se quedó para servir al Señor, bajo el cuidado del sacerdote Elí.
Perversidad de los hijos de Elí
12Los hijos de Elí eran unos perversos que no tomaban en cuenta al Señor. 13La costumbre de estos sacerdotes era la siguiente: Cuando alguien ofrecía un sacrificio, el asistente del sacerdote se presentaba con un tenedor de tres dientes en la mano y, mientras se cocía la carne, 14metía el tenedor en la olla, en el caldero, en la cacerola o en la cazuela; y el sacerdote tomaba para sí mismo todo lo que se enganchaba en el tenedor. De esta forma trataban a todos los israelitas que iban a Siló. 15Además, antes de quemarse la grasa, solía llegar el ayudante del sacerdote para decirle al que estaba por ofrecer el sacrificio: «Dame carne para el asado del sacerdote, pues no te la va a aceptar cocida, sino cruda».
16Y, si el hombre contestaba: «Espera a que se queme la grasa, como es debido; luego podrás tomar lo que desees», el asistente replicaba: «No, dámela ahora mismo; de lo contrario, te la quito por la fuerza».
17Así que el pecado de estos jóvenes era gravísimo a los ojos del Señor, pues trataban con desprecio las ofrendas que le pertenecían.
18El niño Samuel, por su parte, vestido con un efod de tela de lino, seguía sirviendo en la presencia del Señor. 19Cada año su madre hacía una pequeña túnica y se la llevaba cuando iba con su esposo para ofrecer su sacrificio anual. 20Elí entonces bendecía a Elcaná y a su esposa, diciendo: «Que el Señor te conceda hijos de esta mujer, a cambio del niño que ella pidió para dedicárselo al Señor». Luego regresaban a su casa. 21El Señor bendijo a Ana, de manera que ella concibió y dio a luz tres hijos y dos hijas. Durante ese tiempo, Samuel crecía en la presencia del Señor.
22Elí, que ya era muy anciano, se enteró de todo lo que sus hijos estaban haciendo al pueblo de Israel, incluso de que se acostaban con las mujeres que servían a la entrada de la Tienda de reunión. 23Les dijo: «¿Por qué se comportan así? Todo el pueblo me habla de su mala conducta. 24No, hijos míos; no es nada bueno lo que se comenta en el pueblo del Señor. 25Si alguien peca contra otra persona, Dios servirá de árbitro; pero si peca contra el Señor, ¿quién podrá interceder por él?». No obstante, ellos no hicieron caso a la advertencia de su padre, pues la voluntad del Señor era quitarles la vida.
26Por su parte, el niño Samuel seguía creciendo y ganándose el aprecio del Señor y de la gente.
Profecía contra la familia de Elí
27Un hombre de Dios fue a ver a Elí y dijo:
«Así dice el Señor: “Bien sabes que yo me manifesté a tus antepasados levitas cuando estaban en Egipto bajo el poder del faraón. 28De entre todas las tribus de Israel, escogí a Aarón para que fuera mi sacerdote, es decir, para que en mi presencia se acercara a mi altar, quemara el incienso y se pusiera el efod. Además, a su familia concedí las ofrendas puestas al fuego que los israelitas queman en mi honor. 29¿Por qué, pues, tratan ustedes con tanto desprecio los sacrificios y las ofrendas que yo he ordenado traer a mi santuario? ¿Por qué honras a tus hijos más que a mí, y los engordas con lo mejor de todas las ofrendas de mi pueblo Israel?”.
30»Por lo tanto —dice el Señor, Dios de Israel—, de ninguna manera permitiré que tus parientes me sirvan, aun cuando yo había prometido que toda tu familia, tanto tus antepasados como tus descendientes, me servirían siempre. Yo, el Señor, lo afirmo. Yo honro a los que me honran y humillo a los que me desprecian. 31En efecto, se acerca el día en que acabaré con tu poder y con el de tu familia; ninguno de tus descendientes llegará a viejo. 32Verás angustia en mi morada. Y aunque a Israel se le hará el bien, ninguno de tus descendientes llegará a viejo. 33Si permito que alguno de los tuyos continúe sirviendo en mi altar, será para arruinarte la vista y abatirte la vida; todos tus descendientes morirán en la flor de la vida.
34»Y te doy esta señal: tus dos hijos, Ofni y Finés, morirán el mismo día. 35Pero yo levantaré a un sacerdote fiel que hará mi voluntad y cumplirá mis deseos. Jamás le faltará descendencia y vivirá una larga vida en presencia de mi ungido. 36Y los familiares tuyos que sobrevivan vendrán y se postrarán rogando que les regale una pieza de plata o un pedazo de pan. Suplicarán: “¡Dame algún trabajo sacerdotal para mi sustento!”».
Hanna tackar Herren
1Hanna bad:
”Jag fröjdar mig i Herren!
Han har återupprättat mig2:1 Ordagrant: Han har lyft mitt horn.Horn symboliserar ära och kraft..
Nu kan jag ge svar på tal till mina fiender,
vara lycklig för att du har räddat mig.
2Ingen är helig som Herren!
Det finns ingen annan Gud,
ingen enda klippa som vår Gud.
3Sluta upp med ert skrytsamma och stolta tal
och era stora ord!
Herren vet allt
och han kommer att döma varje handling.
4Krigarnas bågar är sönderbrutna,
men de som stapplade av svaghet har fått ny kraft.
5De som förut var mätta måste nu slava för bröd,
medan de som var hungriga får mat.
Den ofruktsamma kvinnan har nu sju barn,
medan hon som hade många barn tynar bort.
6Herren dödar
och Herren ger liv.
Han leder människor ner i dödsriket
och räddar dem därifrån.
7Herren gör fattig och rik,
han ödmjukar och han upphöjer.
8Han lyfter de hjälplösa och fattiga ur damm och aska.
Han behandlar dem som furstar
och låter dem sitta på hedersplatserna.
Hela jorden vilar på den grund Herren byggt.
9Han kommer att skydda sina frommas steg,
men de onda kommer att tystas i mörkret.
Ingen ska lyckas enbart genom egen styrka.
10De som kämpar mot Herren kommer att krossas.
Han dundrar mot dem från himlen.
Han dömer hela jorden.
Han ger makt till sin kung
och stor ära2:10 Ordagrant: lyfter sin smordes horn. Se not till 2:1. till sin smorde.2:10 Hanna profeterar om en kommande kung och Samuel var den som skulle instifta kungadömet i Israel. Det är samtidigt en profetia om Messias (den smorde).”
11Därefter återvände Elkana till Rama och pojken blev kvar som Herrens tjänare under prästen Eli.
Samuel i tjänst för Herren
12Men Elis söner var onda män som inte brydde sig om Herren. 13Vad prästerna brukade göra mot folket var att när någon offrade ett offer och när köttet tillagades, kom en prästtjänare med en treuddig köttgaffel i handen. 14Tjänaren stötte sedan ner gaffeln i kitteln, pannan eller grytan och den bit som kom upp behöll prästen. Detta råkade alla israeliter ut för som kom till Shilo. 15Ibland kom tjänaren till och med innan man förbränt fettet och sa: ”Ge prästen det råa köttet att steka, inte det kokta, för prästen vill inte ha kokt kött av dig utan rått.” 16Om mannen som offrade köttet svarade: ”Först måste fettet brännas, sedan får du ta så mycket du vill”, då brukade tjänaren säga: ”Nej, ge det till mig genast, annars tar jag det med våld!” 17Men Herren såg mycket allvarligt på denna synd eftersom prästerna behandlade offergåvorna till Herren respektlöst.
18Samuel var Herrens tjänare trots att han bara var ett barn och han bar en linne-efod2:18 Efoden var en linnetunika som bars av översteprästen. Den innehöll urim och tummim som användes vid lottkastning då man ville få reda på Guds vilja. Se not till 2 Mos 28:30. Efoden bars dock ibland också av andra (som här, se även 1 Krön 15:27).. 19Varje år sydde hans mor också en liten mantel åt honom som hon överlämnade när hon kom med sin man för det årliga offret. 20Eli välsignade Elkana och Hanna och sa: ”Må Herren ge dig barn med denna kvinna i stället för den son hon bad om och som hon gett till Herren!” Sedan gick de hem igen. 21Och Herren kom ihåg Hanna och gav henne ytterligare tre söner och två döttrar. Men Samuel växte upp inför Herren.
22Eli hade nu blivit mycket gammal. När han hörde vad hans söner gjorde mot israeliterna och hur de låg med kvinnorna som tjänstgjorde vid ingången till uppenbarelsetältet, 23sa han till sina söner: ”Varför gör ni så? Jag har hört om era onda gärningar. 24Mina söner, det är verkligen inget gott rykte som sprids om er bland Guds folk. 25Om en människa syndar mot en annan, kan Gud medla mellan dem. Men vem kan medla då en människa syndar mot Herren?” Men de ville inte lyssna till sin far, för Herren hade redan planerat att döda dem.
26Under tiden växte pojken Samuel upp och var till glädje för både Gud och människor.
En gudsman besöker Eli
27En gudsman kom till Eli och sa: ”Så säger Herren: ’Jag uppenbarade mig för din släkt redan när Israels folk var slavar i Egypten under farao. 28Din släkt blev utvald bland alla Israels stammar till att vara mina präster, till att stiga upp på mitt altare, bränna rökelse och bära efoden2:28 Se not till 2:18. inför mig. Ni fick också alla israeliternas eldoffer. 29Varför föraktar du de offer och offergåvor som förs fram till mig? Och varför har du satt dina söner före mig? Både du och dina söner har blivit feta av det bästa från allt som mitt folk Israel offrar!’
30Därför förklarar jag, Herren, Israels Gud, att även om jag har lovat att du och din fars släkt alltid ska få tjänstgöra inför mig, kommer det inte att bli så. Jag ska ära dem som ärar mig, men jag ska förakta dem som föraktar mig. 31Det ska komma en tid då jag gör slut på styrkan hos dig och i din familj, så att ingen i din släkt når hög ålder. 32Du ska få se elände i min boning och hur välståndet ökar i Israel, men i din familj ska ingen få ett långt liv.2:32 Den exakta innebörden i versen är osäker. 33Jag rycker dock inte bort er alla från mitt altare, men din blick ska slockna och ditt hjärta sörja. Alla dina ättlingar ska dö i förtid. 34Som tecken på detta ska båda dina söner Hofni och Pinechas dö på en och samma dag.
35Jag ska låta en trofast präst uppstå, en som kommer att handla efter mitt sinne och min vilja. Jag ska etablera honom och hans familj så att de för alltid ska vara präster åt min kung, den smorde. 36Då ska alla dina ättlingar som är kvar böja sig för honom och tigga om pengar och bröd. Var och en kommer att säga: ’Var snäll och ge mig arbete bland prästerna, så att jag får tillräckligt att äta.’ ”
