1El arca de Dios fue llevada a la tienda que David había preparado. Allí la instalaron, y luego presentaron holocaustos y sacrificios de comunión en presencia de Dios. 2Después de ofrecer los holocaustos y los sacrificios de comunión, David bendijo al pueblo en el nombre del Señor 3y dio a cada israelita, tanto a hombres como a mujeres, una porción de pan, una torta de dátiles y una torta de pasas.
4David puso a algunos levitas a cargo del arca del Señor para que ministraran, dieran gracias y alabaran al Señor, Dios de Israel. 5Los nombrados fueron Asaf, el primero; Zacarías, el segundo; luego Jeiel, Semiramot, Jehiel, Matatías, Eliab, Benaías, Obed Edom y Jeiel, los cuales tenían liras y arpas. Asaf tocaba los címbalos. 6Los sacerdotes Benaías y Jahaziel tocaban continuamente las trompetas delante del arca del pacto de Dios.
Salmo de David
16:8-22 – Sal 105:1-15
16:23-33 – Sal 96:1-13
16:34-36 – Sal 106:1,47-48
7Ese mismo día, David ordenó, por primera vez, que Asaf y sus compañeros fueran los encargados de esta alabanza al Señor:
8«Den gracias al Señor; proclamen su nombre.
¡Den a conocer sus obras entre las naciones!
9¡Cántenle, entónenle salmos!
¡Hablen de todas sus maravillas!
10¡Gloríense en su santo nombre!
¡Alégrese el corazón de los que buscan al Señor!
11¡Busquen al Señor y su fuerza;
anhelen siempre su rostro!
12»¡Recuerden las maravillas que ha hecho,
las señales y las leyes que ha emitido!
13¡Ustedes, descendientes de Israel, su siervo!
¡Ustedes, hijos de Jacob, elegidos suyos!
14Él es el Señor nuestro Dios;
en toda la tierra están sus leyes.
15»Se acordó16:15 Según algunos manuscritos de la LXX (véase también Sal 105:8); el texto hebreo dice Acuérdate. siempre de su pacto,
la palabra que ordenó para mil generaciones;
16del pacto que hizo con Abraham
y del juramento que hizo a Isaac.
17Se lo confirmó a Jacob como un estatuto,
a Israel como un pacto eterno,
18cuando dijo: “Te daré la tierra de Canaán
como la herencia que te corresponde”.
19»Aun cuando eran pocos en número,
unos cuantos extranjeros en la tierra,
20que andaban siempre de nación en nación
y de reino en reino,
21a nadie permitió que los oprimiera,
sino que por causa de ellos reprendió a los reyes:
22“¡No toquen a mis ungidos!
¡No maltraten a mis profetas!”.
23»¡Canten al Señor, habitantes de toda la tierra!
¡Proclamen día tras día su salvación!
24Anuncien su gloria entre las naciones,
sus maravillas a todos los pueblos.
25»¡Grande es el Señor y digno de alabanza,
más temible que todos los dioses!
26Todos los dioses de las naciones son ídolos,
pero el Señor ha hecho los cielos.
27El esplendor y la majestad son sus heraldos;
hay poder y alegría en su morada.
28»¡Tributen al Señor, pueblos todos!
¡Tributen al Señor la gloria y el poder!
29¡Tributen al Señor la gloria que merece su nombre!
¡Preséntense ante él con ofrendas;
póstrense ante el Señor en la hermosura de su santidad!
30¡Tiemble delante de él toda la tierra!
Ha establecido el mundo con firmeza; jamás será removido.
31»¡Alégrense los cielos, regocíjese la tierra!
Digan las naciones: “¡El Señor es Rey!”.
32¡Brame el mar y todo lo que él contiene!
¡Que salte de alegría el campo y lo que hay en él!
33¡Que los árboles del campo
canten de gozo ante el Señor!
¡Ya viene a juzgar la tierra!
34»Den gracias al Señor porque él es bueno;
su gran amor perdura para siempre.
35Díganle: “¡Sálvanos, oh Dios de nuestra salvación!
Vuelve a reunirnos y líbranos de las naciones,
para que demos gracias a tu santo nombre
y alabarte sea nuestra gloria”.
36¡Bendito sea el Señor, el Dios de Israel,
eternamente y para siempre!».
Y todo el pueblo dijo: «¡Amén!», y «¡Alabado sea el Señor!».
37David dejó el arca del pacto del Señor al cuidado de Asaf y sus hermanos, para que sirvieran continuamente delante de ella, de acuerdo con el ritual diario. 38Como porteros nombró a Obed Edom y a sus sesenta y ocho hermanos, junto con Obed Edom, hijo de Jedutún, y Josá.
39Al sacerdote Sadoc y a sus hermanos sacerdotes los encargó del santuario del Señor, que está en la cumbre de Gabaón, 40para que sobre el altar ofrecieran constantemente los holocaustos al Señor, en la mañana y en la tarde, tal como está escrito en la Ley que el Señor había ordenado a Israel. 41Con ellos nombró a Hemán y a Jedutún; también a los demás que había escogido y designado por nombre para que alaben al Señor: «Su gran amor perdura para siempre». 42Hemán y Jedutún tenían trompetas, címbalos y otros instrumentos musicales para acompañar los cantos de Dios. Los hijos de Jedutún eran porteros.
43Luego todos regresaron a su casa y David se fue a bendecir a su familia.
David prisar Herren
1Guds ark fördes in i tältet som David hade rest, och de bar fram brännoffer och gemenskapsoffer till Gud.
2När David avslutat brännoffren, välsignade han folket i Herrens namn, 3och sedan gav han var och en av israeliterna, både män och kvinnor, en kaka bröd, en dadelkaka och en druvkaka.
4Han utsåg några leviter att tjänstgöra framför Herrens ark; de skulle åkalla, prisa och lova Herren, Israels Gud.
5Asaf blev ledare, Sakarja den andre, och sedan Jeiel16:5 Enligt 15:18 Jaasiel., Shemiramot, Jechiel, Mattitja, Eliav, Benaja, Oved-Edom och Jeiel. De spelade lyra och harpa, Asaf slog på cymbalerna 6och prästerna Benaja och Jachasiel blåste ständigt på sina trumpeter framför Guds förbundsark.
David lovprisar Herren
(Ps 105:1-15; 96:1-13; 106:1; 106:47-48)
7Den dagen uppdrog David för första gången Asaf och hans bröder att lovsjunga Herren:
8”Prisa Herren, åkalla honom!
Gör hans verk kända för alla folk!
9Sjung och spela till hans ära,
berätta om alla hans under!
10Lovprisa hans heliga namn,
låt dem som söker Herren få en innerlig glädje!
11Vänd er till Herren och hans kraft,
sök honom ständigt!
12Tänk på de mäktiga gärningar han har gjort,
hans under och den dom som han uttalat,
13ni som är ättlingar till hans tjänare Israel,
till Jakob16:13 Jakob, Israel, se 1 Mos 32:28. Upprepningen är en ofta förekommande poetisk form, parallellism., hans utvalde.
14Han är Herren, vår Gud.
Över hela jorden sträcker sig hans domar.
15Han minns för evigt sitt förbund16:15 Enligt den masoretiska texten: Kom för alltid ihåg hans förbund. Jfr även Ps 105:8.,
sina befallningar för tusen generationer,
16det förbund som han slöt med Abraham,
och sin ed till Isak.
17Han bekräftade det till Jakob som en stadga,
till Israel som ett evigt förbund.
18Han sa: ’Jag ska ge dig Kanaans land
till arv och egendom.’
19Fastän de16:19 Enligt Septuaginta; se även Ps 105:12. Enligt den masoretiska texten ni. var få till antalet,
en liten skara främlingar,
20och vandrade från folk till folk,
från rike till rike,
21lät han ingen förtrycka dem,
och han straffade kungar för deras skull.
22’Rör inte mina smorda,
skada inte mina profeter!’
23Sjung till Herrens ära, hela jorden!
Ropa ut hans räddning varje dag!
24Förkunna hans härlighet bland folken,
berätta för alla människor om hans under!
25För Herren är stor och högt prisad,
värd att frukta, mer än alla gudar.
26Folkens alla gudar är avgudar,
men Herren har gjort himlen.
27Majestät och prakt omger honom,
kraft och glädje finns i hans boning.
28Ge Herren ära, alla folkslag,
erkänn hans majestät och kraft!
29Ge Herrens höga namn ära,
kom med era offer till honom,
tillbe Herren i helig skrud!16:29 I helig skrud kan syfta på Herrens härlighet, eller på den dräkt prästerna använde.
30Darra inför honom, hela jorden!
Världen står fast, den kan inte rubbas.
31Låt himlen vara glad och jorden jubla!
Låt dem förkunna bland folken att Herren regerar!
32Låt havet brusa och allt som finns i det!
Låt fälten glädjas och allt som växer på dem!
33Skogens alla träd ska susa av lovsånger,
ja, de ska jubla inför Herren,
ty han kommer för att döma jorden.
34Prisa Herren, för han är god.
Hans nåd varar i evighet.
35Säg: Rädda oss, Gud, du vår räddare!
Samla oss igen och befria oss från dessa folk,
så att vi får prisa ditt heliga namn
och tacka och lova dig.
36Lovad vare Herren, Israels Gud,
från evighet till evighet!”
Och allt folket sa: ”Amen!” och prisade Herren.
37David lämnade Asaf och hans bröder i ständig tjänst inför Herrens förbundsark, enligt föreskrifterna för varje dag, 38liksom Oved-Edom och hans 68 medhjälpare. Oved-Edom, Jedutuns son, var dörrvaktare tillsammans med Hosa.
39Prästen Sadok och hans bröder, prästerna, lämnade David kvar vid Herrens boning på offerhöjden i Givon, 40för att de alltid skulle bära fram brännoffer inför Herren på brännofferaltaret varje morgon och kväll, i enlighet med den lag som Herren hade gett Israel. 41Med dem var också Heman, Jedutun och andra utvalda, som var utsedda att prisa Herren, för hans nåd varar för evigt. 42Heman och Jedutun var ansvariga för musiken med trumpet och cymbal och andra instrument till gudstjänstssången. Jedutuns söner var dörrvaktare.
43Sedan återvände folket hem, var och en till sitt, och David återvände för att välsigna sin familj.
