Salmo 17
Oração davídica.
1Ouve, Senhor, a minha justa queixa;
atenta para o meu clamor.
Dá ouvidos à minha oração,
que não vem de lábios falsos.
2Venha de ti a sentença em meu favor;
vejam os teus olhos onde está a justiça!
3Provas o meu coração e de noite me examinas;
tu me sondas e nada encontras;
decidi que a minha boca não pecará
4como fazem os homens.
Pela palavra dos teus lábios
eu evitei os caminhos do violento.
5Meus passos seguem firmes nas tuas veredas;
os meus pés não escorregaram.
6Eu clamo a ti, ó Deus, pois tu me respondes;
inclina para mim os teus ouvidos
e ouve a minha oração.
7Mostra a maravilha do teu amor,
tu, que com a tua mão direita salvas
os que em ti buscam proteção
contra aqueles que os ameaçam.
8Protege-me como à menina dos teus olhos;
esconde-me à sombra das tuas asas,
9dos ímpios que me atacam com violência,
dos inimigos mortais que me cercam.
10Eles fecham o coração insensível
e com a boca falam com arrogância.
11Eles me seguem os passos e já me cercam;
seus olhos estão atentos,
prontos para derrubar-me.
12São como um leão ávido pela presa,
como um leão forte agachado na emboscada.
13Levanta-te, Senhor!
Confronta-os! Derruba-os!
Com a tua espada livra-me dos ímpios.
14Com a tua mão, Senhor,
livra-me de homens assim,
de homens deste mundo,
cuja recompensa está nesta vida.
Enche-lhes o ventre de tudo
o que lhes reservaste;
sejam os seus filhos saciados,
e o que sobrar fique para os seus pequeninos.17.14 Ou Tu sacias a fome daqueles a quem queres bem; os seus filhos têm fartura e armazenam bens para os seus pequeninos.
15Quanto a mim, feita a justiça, verei a tua face;
quando despertar, ficarei satisfeito ao ver a tua semelhança.
Psalm 17
En oskyldig mans bön
1En bön av David.
Hör, Herre, min rättfärdiga sak!
Hör min bön, lyssna! Min bön kommer inte från oärliga läppar.
2Jag väntar på min rätt från dig,
för du ser vad som är rätt.
3Du prövar mitt innersta,
du utforskar mig om natten,
du granskar mig men finner inget.
Jag vill inte tillåta någon överträdelse komma ur min mun,
4som människor gör.
Jag har hållit de ord som du talat,
jag har hållit mig borta från män som brukar våld.17:4 Grundtextens innebörd är osäker. Det är också osäkert om första delen av versen hör ihop med sista delen i föregående vers eller inte.
5Jag har hållit mina steg på dina vägar,
mina fötter har inte stapplat.
6Jag ropar till dig, för du svarar mig, Gud.
Lyssna på mig, hör vad jag säger.
7Visa din underbara nåd,
du som med din starka hand
räddar dem som tar sin tillflykt till dig
undan sina motståndare.
8Bevara mig som din ögonsten,
göm mig under dina vingars skugga,
9för de gudlösa som anfaller mig,
mina dödsfiender som omger mig.
10De har förhärdat sina hjärtan,
de tar stora ord i sin mun.
11De omringar oss överallt där vi går,
med sin blick följer de mig för att slå mig till marken.17:11 Grundtextens innebörd är svårtolkad, och det är osäkert huruvida personpronomenet ska vara jag eller vi.
12Han är som ett lejon,
ivrigt att slita sönder sitt byte,
som unga lejon
som ligger på lur.
13Stå upp, Herre, gå emot honom!
Slå ner honom!
Rädda mig från de onda med ditt svärd!
14Herre, rädda mig med din hand från sådana,
från världens människor,
som har fått sin del här i livet,
vilkas buk du fyller med din rikedom,
vilkas söner är många och kan samla rikedom åt sina barn.17:14 Grundtextens innebörd är osäker.
15I rättfärdighet ska jag se ditt ansikte,
det ska ge mig tröst och tillfredsställelse att få se din likhet när jag vaknar.
