Nova Versão Internacional

Salmos 142

Salmo 142

Poema de Davi, quando ele estava na caverna. Uma oração.

Em alta voz clamo ao Senhor;
elevo a minha voz ao Senhor,
    suplicando misericórdia.
Derramo diante dele o meu lamento;
a ele apresento a minha angústia.

Quando o meu espírito desanima,
    és tu quem conhece o caminho
    que devo seguir.
Na vereda por onde ando
    esconderam uma armadilha contra mim.
Olha para a minha direita e vê;
    ninguém se preocupa comigo.
Não tenho abrigo seguro;
    ninguém se importa com a minha vida.

Clamo a ti, Senhor, e digo:
    Tu és o meu refúgio;
és tudo o que tenho na terra dos viventes.
Dá atenção ao meu clamor,
    pois estou muito abatido;
livra-me dos que me perseguem,
    pois são mais fortes do que eu.
Liberta-me da prisão,
    e renderei graças ao teu nome.
Então os justos se reunirão à minha volta
    por causa da tua bondade para comigo.

Swedish Contemporary Bible

Psalms 142

Psalm 142

En förtvivlads bön

1Maskil. Av David, när han var i grottan. En bön.

2Jag ropar med hög röst till Herren,

jag ropar med hög röst till Herren

och ber om nåd.

3Jag utgjuter min klagan inför honom,

jag berättar om min nöd för honom.

4När jag är färdig att ge upp,

vet du hur jag har det.

På den väg jag går

har de lagt ut snaror för mig.

5Se, vid min sida finns ingen som bryr sig om mig.

Jag har ingenstans att fly, och ingen frågar efter mig.

6Jag ropar till dig, Herre, jag säger:

”Du är min tillflykt,

min del i de levandes land.”

7Lyssna till mitt rop,

för jag är förtvivlad.

Rädda mig från mina förföljare,

för de är starkare än jag.

8För mig ut ur mitt fängelse,

så att jag kan prisa ditt namn.

Då kommer de rättfärdiga att samlas kring mig,

för du har varit god mot mig.