1Todo o que ama a disciplina ama o conhecimento,
mas aquele que odeia a repreensão é tolo.
2O homem bom obtém o favor do Senhor,
mas o que planeja maldades o Senhor condena.
3Ninguém consegue se firmar mediante a impiedade,
e não se pode desarraigar o justo.
4A mulher exemplar é a coroa do seu marido,
mas a de comportamento vergonhoso é como câncer em seus ossos.
5Os planos dos justos são retos,
mas o conselho dos ímpios é enganoso.
6As palavras dos ímpios são emboscadas mortais,
mas quando os justos falam há livramento.
7Os ímpios são derrubados e desaparecem,
mas a casa dos justos permanece firme.
8O homem é louvado segundo a sua sabedoria,
mas o que tem o coração perverso é desprezado.
9Melhor é não ser ninguém e, ainda assim, ter quem o sirva,
do que fingir ser alguém e não ter comida.
10O justo cuida bem dos seus rebanhos,
mas até os atos mais bondosos dos ímpios são cruéis.
11Quem trabalha a sua terra terá fartura de alimento,
mas quem vai atrás de fantasias não tem juízo.
12Os ímpios cobiçam o despojo tomado pelos maus,
mas a raiz do justo floresce.
13O mau se enreda em seu falar pecaminoso,
mas o justo não cai nessas dificuldades.
14Do fruto de sua boca o homem se beneficia,
e o trabalho de suas mãos será recompensado.
15O caminho do insensato parece-lhe justo,
mas o sábio ouve os conselhos.
16O insensato revela de imediato o seu aborrecimento,
mas o homem prudente ignora o insulto.
17A testemunha fiel dá testemunho honesto,
mas a testemunha falsa conta mentiras.
18Há palavras que ferem como espada,
mas a língua dos sábios traz a cura.
19Os lábios que dizem a verdade permanecem para sempre,
mas a língua mentirosa dura apenas um instante.
20O engano está no coração dos que maquinam o mal,
mas a alegria está no meio dos que promovem a paz.
21Nenhum mal atingirá o justo,
mas os ímpios estão cobertos de problemas.
22O Senhor odeia os lábios mentirosos,
mas se deleita com os que falam a verdade.
23O homem prudente não alardeia o seu conhecimento,
mas o coração dos tolos derrama insensatez.
24As mãos diligentes governarão,
mas os preguiçosos acabarão escravos.
25O coração ansioso deprime o homem,
mas uma palavra bondosa o anima.
26O homem honesto é cauteloso em suas amizades12.26 Ou é um guia para o seu próximo,
mas o caminho dos ímpios os leva a perder-se.
27O preguiçoso não aproveita a sua caça,
mas o diligente dá valor a seus bens.
28No caminho da justiça está a vida;
essa é a vereda que nos preserva da morte.
1Den som älskar fostran älskar kunskap.
Den som tycker illa om tillrättavisning är oförståndig.
2Den gode får Herrens behag,
men intrigmakaren dömer han.
3Ondskan ger inget fotfäste,
men den rättfärdige står fast rotad.
4En god hustru är sin mans krona
men en skamlös som röta i hans ben.
5Den rättfärdiges planer är rätta
men de ondas råd bedrägliga.
6De ondas ord bär på illvilliga planer,
men i de rättsinnigas tal finns räddning.
7De onda omstörtas och finns inte mer,
men den rättfärdiges hus står stadigt.
8Människan blir prisad efter sitt förstånd,
men den dumme möts av förakt.
9Det är bättre att leva enkelt, med en tjänare,
än att låtsas vara viktig och sakna bröd.
10Den rättfärdige sköter om sina djur,
men den ondes omsorg är grymhet.
11Den som odlar sin mark har tillräckligt med mat,
men den som jagar efter tomhet saknar vett.
12Den onde finner nöje i att fånga det onda,
men den rättfärdige står orubbligt rotad.12:12 Grundtextens formulering är något svårförståelig; översättningen följer här Septuaginta.
13Den onde snärjs i sitt syndfulla prat,
men den rättfärdige går oskadd ur nöden.
14Mannen mättas med det goda han talar,
och belönas av sina händers verk.
15Den dumme anser sin väg vara rätt,
men en vis man lyssnar till råd.
16Den dumme tappar lätt humöret,
men den kloke håller sig lugn när han blir förolämpad.
17Ett trovärdigt vittne ger ett ärligt vittnesbörd,
men ett falskt bedrar.
18Den som talar tanklösa ord sårar som med svärd,
men de visas ord helar.
19Sanningens ord består för evigt,
men lögnaktigt tal bara ett ögonblick.
20Falskhet finns i de hjärtan som planerar det onda,
men de som främjar det goda fylls av glädje.
21Ingen olycka drabbar den rättfärdige,
men de onda har fullt upp med problem.
22Herren avskyr dem som talar lögner,
men han gläder sig över de ärliga.
23Den kloke döljer sin kunskap,
men den dumme gör en stor affär av sin enfald.
24Den flitiges hand får makt,
men den late får tjäna som slav.
25Bekymmer tynger människans hjärta,
men ett vänligt ord ger uppmuntran.
26Den rättfärdige är omsorgsfull i sitt umgänge,
men den ondes väg leder vilse.
27Den late fångar inget byte,
men den flitige får rika skatter.
28Den rättfärdiges väg leder till livet,
ingen död finns på den vägen.12:28 Tanken i den senare delen av versen kan också vara att de som inte håller sig på den rättfärdiges väg leds in i döden; så bl.a. Septuaginta: …de ondsintas väg till döden.
