Provérbios de Salomão
1Provérbios de Salomão:
O filho sábio dá alegria ao pai;
o filho tolo dá tristeza à mãe.
2Os tesouros de origem desonesta não servem para nada,
mas a retidão livra da morte.
3O Senhor não deixa o justo passar fome,
mas frustra a ambição dos ímpios.
4As mãos preguiçosas empobrecem o homem,
porém as mãos diligentes lhe trazem riqueza.
5Aquele que faz a colheita no verão é filho sensato,
mas aquele que dorme durante a ceifa é filho que causa vergonha.
6As bênçãos coroam a cabeça dos justos,
mas a boca dos ímpios abriga a violência.
7A memória deixada pelos justos será uma bênção,
mas o nome dos ímpios apodrecerá.
8Os sábios de coração aceitam mandamentos,
mas a boca do insensato o leva à ruína.
9Quem anda com integridade anda com segurança,
mas quem segue veredas tortuosas será descoberto.
10Aquele que pisca maliciosamente causa tristeza,
e a boca do insensato o leva à ruína.
11A boca do justo é fonte de vida,
mas a boca dos ímpios abriga a violência.
12O ódio provoca dissensão,
mas o amor cobre todos os pecados.
13A sabedoria está nos lábios dos que têm discernimento,
mas a vara é para as costas daquele que não tem juízo.
14Os sábios acumulam conhecimento,
mas a boca do insensato é um convite à ruína.
15A riqueza dos ricos é a sua cidade fortificada,
mas a pobreza é a ruína dos pobres.
16O salário do justo lhe traz vida,
mas a renda do ímpio lhe traz castigo.
17Quem acolhe a disciplina mostra o caminho da vida,
mas quem ignora a repreensão desencaminha outros.
18Quem esconde o ódio tem lábios mentirosos,
e quem espalha calúnia é tolo.
19Quando são muitas as palavras, o pecado está presente,
mas quem controla a língua é sensato.
20A língua dos justos é prata escolhida,
mas o coração dos ímpios quase não tem valor.
21As palavras dos justos dão sustento a muitos,
mas os insensatos morrem por falta de juízo.
22A bênção do Senhor traz riqueza
e não inclui dor alguma.
23O tolo encontra prazer na má conduta,
mas o homem cheio de entendimento deleita-se na sabedoria.
24O que o ímpio teme lhe acontecerá;
o que os justos desejam lhes será concedido.
25Passada a tempestade, o ímpio já não existe,
mas o justo permanece firme para sempre.
26Como o vinagre para os dentes e a fumaça para os olhos,
assim é o preguiçoso para aqueles que o enviam.
27O temor do Senhor prolonga a vida,
mas a vida do ímpio é abreviada.
28O que o justo almeja redunda em alegria,
mas as esperanças dos ímpios dão em nada.
29O caminho do Senhor é o refúgio dos íntegros,
mas é a ruína dos que praticam o mal.
30Os justos jamais serão desarraigados,
mas os ímpios pouco duram na terra.
31A boca do justo produz sabedoria,
mas a língua perversa será extirpada.
32Os lábios do justo sabem o que é próprio,
mas a boca dos ímpios só conhece a perversidade.
Salomos ordspråk
(10:1—22:16)
1Salomos ordspråk.
En vis son är sin fars glädje
men en dåraktig sin mors sorg.
2Det man skaffat sig på orätt sätt för inget gott med sig,
men rättfärdighet räddar från döden.
3Herren låter inte den rättfärdige hungra,
inte heller låter han den onde få det han vill ha.
4Lata händer gör människan fattig,
men flitiga händer för med sig rikedom.
5En vis son skördar på sommaren,
men en vanartad sover under skördetiden.
6Välsignelser kröner den rättfärdige,
men från den ondes mun flödar våld.
7Den rättfärdiges minne är en välsignelse,
men den ondes namn multnar bort.
8Den vise tar till sig förmaningar,
den som pratar strunt går det illa för.
9En människa med integritet vandrar i trygghet,
men den som går på orätta vägar råkar illa ut.
10Ett listigt blinkande med ögonen sårar andra,
pladder och tomt prat slutar i olycka.10:10 Andra raden här är lika med andra raden i v. 8. Enligt bl.a. Septuaginta lyder andra raden här: en rättfram tillrättavisning leder till frid.
11Den rättfärdiges ord är en källa till liv,
men från de ondas mun kommer våld.
12Hat underblåser gräl,
men kärleken skyler alla brister.
13Vishet finns på den klokes läppar,
men den som saknar vett ska tuktas med ris.
14Den vise sparar på sin kunskap,
men dårens ord inbjuder till fördärv.
15Den rikes förmögenhet är hans fästning,
de fattigas armod blir deras fördärv.
16Vad den rättfärdige förtjänar leder till liv
men den ondes inkomst till synd.
17Den som tar till sig förmaning visar vägen till livet,
men den som struntar i tillrättavisning leder vilse.
18Den som döljer hat är en lögnare
och den som går med skvaller en dåre.
19Den mångordige får svårt att undvika synd,
men den vise förstår att styra sina läppar.
20Den rättfärdiges tal är rent silver,
men de ondas tankar är värdelösa.
21Den rättfärdiges tal ger vägledning åt många,
men dåren leds mot döden av sitt oförstånd.
22Det är Herrens välsignelse som gör någon rik,
egen möda lägger inget därtill.
23En dåres nöje består i att göra det skamliga,
den klokes i att vara vis.
24Det som den onde fruktar händer honom,
och vad de rättfärdiga hoppas på slår in.
25När en storm kommer, sveps den onde bort,
men den rättfärdige står fast förankrad i alla tider.
26Som syra för tänderna och rök i ögonen
är den late för den som anlitar honom.
27Herrens fruktan förlänger livet,
men de ondas år förkortas.
28De rättfärdiga kan se framåt med glädje,
men vad de ogudaktiga hoppas på blir till intet.
29Herrens väg är den rättfärdiges tillflykt
men fördärv för dem som gör orätt.
30De rättfärdiga ska aldrig vackla,
men de onda visas bort ur landet.
31Den rättfärdiges tal flödar av vishet,
men lögnarens mun ska tillslutas.
32Den rättfärdige vet vad som bör sägas,
men de ondas tal är bara fördärv.
