Nova Versão Internacional

Obadias

O Julgamento de Edom

Visão de Obadias. Assim diz o Soberano,

o Senhor, a respeito de Edom:

Nós ouvimos uma mensagem do Senhor.
Um mensageiro foi enviado às nações para
    dizer:
“Levantem-se! Vamos atacar Edom!”

“Veja! Eu tornarei você pequeno entre as
    nações.
Será completamente desprezado!
A arrogância do seu coração o tem
    enganado,
você que vive nas cavidades das rochas[a]
    e constrói sua morada no alto dos montes;
você que diz a si mesmo: ‘Quem pode me
    derrubar?’
Ainda que você suba tão alto como a águia
    e faça o seu ninho entre as estrelas,
dali eu o derrubarei”, declara o Senhor.
“Se ladrões o atacassem,
    saqueadores no meio da noite
— como você está destruído! —
    não roubariam apenas quanto achassem
    suficiente?
Se os que colhem uvas chegassem a você,
    não deixariam para trás pelo menos
    alguns cachos?
Entretanto, como Esaú foi saqueado!
Como foram pilhados
    os seus tesouros ocultos!
Empurram você para as fronteiras
    todos os seus aliados;
enganam você e o sobrepujarão
    os seus melhores amigos;
aqueles que comem com você
    lhe armam ciladas”.
E Esaú não percebe nada!

“Naquele dia”, declara o Senhor,
    “destruirei os sábios de Edom,
e os mestres dos montes de Esaú.
Então os seus guerreiros, ó Temã,
    ficarão apavorados,
e serão eliminados todos os homens
    dos montes de Esaú.
10 Por causa da violenta matança
    que você fez contra o seu irmão
    Jacó,
você será coberto de vergonha
    e eliminado para sempre.
11 No dia em que você ficou por perto,
    quando estrangeiros roubaram
    os bens dele,
e estranhos entraram por suas portas
    e lançaram sortes sobre Jerusalém,
você fez exatamente como eles.
12 Você não devia ter olhado
    com satisfação
    o dia da desgraça de seu irmão;
nem ter se alegrado
    com a destruição do povo de
    Judá;
não devia ter falado com arrogância
    no dia da sua aflição.
13 Não devia ter entrado pelas portas
    do meu povo
    no dia da sua calamidade;
nem devia ter ficado alegre
    com o sofrimento dele
    no dia da sua ruína;
nem ter roubado a riqueza dele
    no dia da sua desgraça.
14 Não devia ter esperado
    nas encruzilhadas,
para matar os que conseguiram escapar;
nem ter entregado os sobreviventes
    no dia da sua aflição.

15 “Pois o dia do Senhor está próximo
    para todas as nações.
Como você fez, assim lhe será feito.
A maldade que você praticou
    recairá sobre você.
16 Assim como vocês beberam
    do meu castigo
    no meu santo monte,
também todas as nações[b]
    beberão sem parar.
Beberão até o fim,
    e serão como se nunca tivessem
    existido.
17 Mas no monte Sião estarão os que
    escaparam;
ele será santo
e a descendência de Jacó
    possuirá a sua herança.
18 A descendência de Jacó será um fogo,
    e a de José uma chama;
a descendência de Esaú será a palha.
    Eles a incendiarão e a consumirão.
Não haverá sobreviventes
    da descendência de Esaú”,
declara o Senhor.

19 Os do Neguebe se apossarão
    dos montes de Esaú,
e os da Sefelá[c] ocuparão
    a terra dos filisteus.
Eles tomarão posse dos campos
    de Efraim e de Samaria,
e Benjamim se apossará de Gileade.
20 Os israelitas exilados se apossarão
    do território dos cananeus
    até Sarepta;
os exilados de Jerusalém
    que estão em Sefarade
ocuparão as cidades do Neguebe.
21 Os vencedores subirão ao[d] monte Sião
    para governar a montanha de Esaú.
E o reino será do Senhor.

Notas al pie

  1. 3 Ou de Selá
  2. 16 Muitos manuscritos do Texto Massorético dizem todas as nações ao redor.
  3. 19 Pequena faixa de terra de relevo variável entre a planície costeira e as montanhas.
  4. 21 Ou do

Swedish Contemporary Bible

Obadiah 1

Edoms dom

1Obadjas syn.

Så säger Herren, Herren, om Edom;

vi har hört ett budskap från Herren.

En budbärare har sänts till folken:

”Kom, låt oss stå upp

och strida mot det!”

2Jag ska göra dig litet bland folken

och mycket föraktat.

3Du har lurats av ditt övermod,

du som bor bland bergsklyftorna,

håller till högt däruppe

och säger för dig själv:

”Vem kan störta mig ner till jorden?”

4Även om du bygger ditt näste högt som örnen

och gör dig ett rede bland stjärnorna,

ska jag störta ner dig därifrån, säger Herren.

5Om tjuvar kommer till dig

eller rövare om natten

– ack, då förgås du ju! –

stjäl de väl bara tills de fått nog?

Om druvplockarna kommer till dig,

lämnar de väl en efterskörd?

6Hur noga ska inte Esau genomsökas

och hans gömda skatter letas fram!

7Alla dina allierade fördriver dig till gränsen.

Dina fredliga vänner bedrar dig

och tar makten över dig.

De som äter ditt bröd

gillrar snaror för dig,

och inget förstånd infinner sig där.

8”På den dagen, säger Herren,

ska jag förgöra de visa i Edom,

allt förstånd på Esaus berg.

9Dina hjältar, Teman, blir skräckslagna,

och alla på Esaus berg utplånas i slakten.

10För våld mot din bror Jakob

ska du höljas med skam

och utplånas för evigt.

11Den dagen du stod på avstånd,

den dagen främlingar drog bort med hans rikedomar

och utlänningar tågade in genom hans portar

och kastade lott om Jerusalem,

då var du också som en av dem.

12Se inte ner på din broder

på hans olycksdag.

Gläd dig inte över Judas folk

på deras undergångsdag,

och gapa inte så stort

på deras nöds dag.

13Tåga inte in genom mitt folks port

på deras förödelses dag.

Se inte ner, även du, på hans olycka

på hans tragiska dag,

och lägg inte beslag på hans rikedomar

på denna hans tragiska dag.

14Stå inte vid vägskälet

för att hugga ner dem som flyr därifrån.

Utlämna inte hans överlevande

på denna nödens dag.

Herrens dag

15Herrens dag är nära

för alla folk.

Så som du har gjort,

så ska man göra mot dig.

Dina gärningar kommer

att slå tillbaka mot dig.

Israels återupprättelse

16Så som ni har druckit på mitt heliga berg,

så ska folken ständigt få dricka.

De ska dricka och dricka

och bli som om de aldrig funnits.

17Men på Sions berg ska det finnas räddning,

det ska vara heligt

och där ska Jakobs ätt få äga sina arvedelar.

18Jakobs ätt ska bli en eld

och Josefs ätt en låga,

men Esaus ätt ska bli halm

som de ska antända och förtära.

Ingen av Esaus ätt kommer att överleva,

för Herren har talat.”

19De från Negev ska ockupera Esaus berg.

De som bor i Låglandet ska ockupera filistéernas land.

De ska inta Efraims och Samariens områden,

och Benjamin ska inta Gilead.

20De som blivit bortförda från Israels här[a] och är i Kanaan,

ända till Sarefat,

och de bortförda från Jerusalem,

de i Sefarad, ska inta städerna i Negev.

21Befriare[b] ska dra upp på Sions berg

och regera över Esaus berg.

Och kungariket ska vara Herrens.

Notas al pie

  1. 1:20 Grundtextens innebörd är osäker.
  2. 1:21 Enligt Septuaginta: De räddade på Sions berg ska dra upp…