As Cidades dos Levitas
1Nas campinas de Moabe, junto ao Jordão, frente a Jericó, o Senhor disse a Moisés: 2“Ordene aos israelitas que, da herança que possuem, deem cidades para os levitas morarem. E deem-lhes também pastagens ao redor das cidades. 3Assim eles terão cidades para habitar e pastagens para o gado, para os rebanhos e para todos os seus outros animais de criação.
4“As pastagens ao redor das cidades que vocês derem aos levitas se estenderão para fora quatrocentos e cinquenta metros35.4 Hebraico: 1.000 côvados. O côvado era uma medida linear de cerca de 45 centímetros., a partir do muro da cidade. 5Do lado de fora da cidade, meçam novecentos metros para o lado leste, para o lado sul, para o lado oeste e para o lado norte, tendo a cidade no centro. Eles terão essa área para pastagens das cidades.
6“Seis das cidades que vocês derem aos levitas serão cidades de refúgio, para onde poderá fugir quem tiver matado alguém. Além disso, deem a eles outras quarenta e duas cidades. 7Ao todo, vocês darão aos levitas quarenta e oito cidades, juntamente com as suas pastagens. 8As cidades que derem aos levitas, das terras dos israelitas, deverão ser dadas proporcionalmente à herança de cada tribo; tomem muitas cidades da tribo que tem muitas, mas poucas da que tem poucas”.
As Cidades de Refúgio
9Disse também o Senhor a Moisés: 10“Diga aos israelitas: Quando vocês atravessarem o Jordão e entrarem em Canaã, 11escolham algumas cidades para serem suas cidades de refúgio, para onde poderá fugir quem tiver matado alguém sem intenção. 12Elas serão locais de refúgio contra o vingador da vítima, a fim de que alguém acusado de assassinato não morra antes de apresentar-se para julgamento perante a comunidade. 13As seis cidades que vocês derem serão suas cidades de refúgio. 14Designem três cidades de refúgio deste lado do Jordão e três outras em Canaã. 15As seis cidades servirão de refúgio para os israelitas, para os estrangeiros residentes e para quaisquer outros estrangeiros que vivam entre eles, para que todo aquele que tiver matado alguém sem intenção possa fugir para lá.
16“Se um homem ferir alguém com um objeto de ferro de modo que essa pessoa morra, ele é assassino; o assassino terá que ser executado. 17Ou, se alguém tiver nas mãos uma pedra que possa matar e ferir uma pessoa de modo que ela morra, é assassino; o assassino terá que ser executado. 18Ou, se alguém tiver nas mãos um pedaço de madeira que possa matar e ferir uma pessoa de modo que ela morra, é assassino; o assassino terá que ser executado. 19O vingador da vítima matará o assassino; quando o encontrar o matará. 20Se alguém, com ódio, empurrar uma pessoa premeditadamente ou atirar alguma coisa contra ela de modo que ela morra, 21ou se com hostilidade der-lhe um soco provocando a sua morte, ele terá que ser executado; é assassino. O vingador da vítima matará o assassino quando encontrá-lo.
22“Todavia, se alguém, sem hostilidade, empurrar uma pessoa ou atirar alguma coisa contra ela sem intenção, 23ou se, sem vê-la, deixar cair sobre ela uma pedra que possa matá-la, e ela morrer, então, como não era sua inimiga e não pretendia feri-la, 24a comunidade deverá julgar entre ele e o vingador da vítima de acordo com essas leis. 25A comunidade protegerá o acusado de assassinato do vingador da vítima e o enviará de volta à cidade de refúgio para onde tinha fugido. Ali permanecerá até a morte do sumo sacerdote, que foi ungido com o óleo santo.
26“Se, contudo, o acusado sair dos limites da cidade de refúgio para onde fugiu 27e o vingador da vítima o encontrar fora da cidade, ele poderá matar o acusado sem ser culpado de assassinato. 28O acusado deverá permanecer em sua cidade de refúgio até a morte do sumo sacerdote; somente depois da morte do sumo sacerdote poderá voltar à sua propriedade.
29“Estas exigências legais serão para vocês e para as suas futuras gerações, onde quer que vocês vivam.
30“Quem matar uma pessoa terá que ser executado como assassino mediante depoimento de testemunhas. Mas ninguém será executado mediante o depoimento de apenas uma testemunha.
31“Não aceitem resgate pela vida de um assassino; ele merece morrer. Certamente terá que ser executado.
32“Não aceitem resgate por alguém que tenha fugido para uma cidade de refúgio, permitindo que ele retorne e viva em sua própria terra antes da morte do sumo sacerdote.
33“Não profanem a terra onde vocês estão. O derramamento de sangue profana a terra, e só se pode fazer propiciação em favor da terra em que se derramou sangue, mediante o sangue do assassino que o derramou. 34Não contaminem a terra onde vocês vivem e onde eu habito, pois eu, o Senhor, habito entre os israelitas”.
Leviternas städer och betesmarker
1Invid Jordan på Moabs hedar mitt emot Jeriko, talade Herren till Mose: 2”Säg till israeliterna att av sin arvedel ge till leviterna ett antal städer att bo i med kringliggande betesmarker. 3Städerna ska vara deras hem och betesmarkerna är till för deras boskap och övriga husdjur.
4Betesmarkerna ska sträcka sig 500 meter från stadsmurarna i varje riktning. 5Mät upp 1 000 meter35:5 Jfr föregående vers. Relationen mellan de två angivelserna är inte klar. åt varje väderstreck, öster, söder, väster och norr och med staden som centrum. Detta ska vara deras betesmarker kring deras städer.
Fristäder
(5 Mos 4:41-43; 19:1-14; Jos 20:1-9)
6Sex av de städer ni ger leviterna ska vara fristäder, dit en person som dödat någon kan fly och vara trygg. Dessutom ska ni ge dem 42 andra städer. 7Sammanlagt ska leviterna ha 48 städer med kringliggande betesmarker. 8Av de städer ni ger leviterna av Israels egendom, ska de större stammarna som har många städer ge fler än de mindre stammarna, i proportion till det område stammen har fått som sin arvedel.”
9Herren talade vidare till Mose: 10”Säg till israeliterna att när de går över Jordan och kommer in i landet, 11ska de utse fristäder, så att den som genom en olyckshändelse dödar en medmänniska ska kunna fly dit. 12Dessa städer ska fungera som skydd mot återlösaren35:12 På samma sätt som den närmaste släktingen (se t.ex. 3 Mos 25:25), skyldemannen (samma hebreiska ord som blodshämnaren ) hade ett ansvar för individens rättigheter, hade han också ett ansvar för vedergällningen. Det hebreiska ordet översätts olika beroende på sammanhanget: här och i 3 Mos 25:25 återlösare; i Rut 2:20; i Job 19:25 Förlossare; på flera ställen i Jesaja t.ex. Jes 41:14; 43:14; 44:6; 44:24; 47:4; 48:17 samt Jer 50:34 befriare., så att dråparen inte dödas innan han ställts inför menighetens domstol. 13De sex avskilda städerna ska vara era fristäder. 14Tre av dessa fristäder ska ni utvälja öster om floden Jordan och tre i Kanaan. 15Dessa sex städer ska inte bara vara till skydd för israeliter utan också för utlänning och besökare, för att var och en som oavsiktligt dödar någon ska kunna fly dit.
16Om någon slår en annan med ett föremål av järn så att han dör, är han en mördare och mördaren ska dö. 17Om någon i sin hand har en sten som kan döda och om han slår en annan med den så att han dör, så är det också mord och mördaren ska straffas med döden. 18Detsamma gäller om någon slår en annan med ett redskap av trä som kan döda och denne dör. Då är han en mördare och ska straffas med döden. 19Det är blodshämnaren som ska döda mördaren, var helst han möter honom. 20Om någon med ont i sinnet knuffar till någon, kastar något mot en annan så att han dör, 21eller använder knytnävarna så att hans offer dör, är han en mördare och ska dödas. Blodshämnaren ska döda mördaren när han möter honom.
22Men om någon knuffar en annan utan onda avsikter, eller oavsiktligt kastar ett föremål på honom, 23eller utan att se honom träffar honom med en sten som kan döda och han dör, fastän den som gjorde det inte var någon fiende eller ville något ont, 24ska menigheten döma mellan dråparen och blodshämnaren enligt givna föreskrifter. 25Menigheten ska rädda dråparen ur blodshämnarens hand och tillåta honom att återvända till fristaden dit han flytt. Där måste han sedan bli kvar, tills översteprästen som är smord med helig olja har dött.
26Om dråparen lämnar området för fristaden dit han flytt 27och blodshämnaren upptäcker honom utanför fristadens område och dödar honom, så drar denne ingen skuld över sig, 28för dråparen borde ha stannat i staden tills översteprästen dött. Först då kan han återvända till sitt eget land och till sitt eget hem. 29Detta är lagar som ska gälla för er från generation till generation var ni än bor.
30Var och en som dödar en annan ska dödas som mördare, men bara om det finns mer än ett vittne. Ingen ska behöva dö om det bara finns ett enda vittne som vittnar mot honom.
31Ni får inte ta emot någon lösesumma för en mördares liv. Är han skyldig till döden, ska han straffas med döden.
32Inte heller får ni ta emot lösen för en som tagit sin tillflykt till en fristad för att han ska kunna återvända till sitt land innan översteprästen har dött.
33Ni ska inte vanhelga det land där ni bor. Blodsutgjutelse vanhelgar landet och ingen försoning kan ges landet annat än genom blodet från den som utgjutit det. 34Ni ska inte orena landet som ni lever i och där jag bor, för jag, Herren, har min boning bland er.”
