O Castigo dos Opressores
1Ai daqueles que planejam maldade,
dos que tramam o mal em suas camas!
Quando alvorece, eles o executam,
porque isso eles podem fazer.
2Cobiçam terrenos e se apoderam deles;
cobiçam casas e as tomam.
Fazem violência ao homem e à sua família;
a ele e aos seus herdeiros.
3Portanto, assim diz o Senhor:
“Estou planejando contra essa gente uma desgraça,
da qual vocês não poderão livrar-se.
Vocês não vão mais andar com arrogância,
pois será tempo de desgraça.
4Naquele dia, vocês serão ridicularizados;
zombarão de vocês com esta triste canção:
‘Estamos totalmente arruinados;
dividida foi a propriedade do meu povo.
Ele tirou-a de mim!
Entregou a invasores as nossas terras’ ”.
5Portanto, vocês não estarão na assembleia do Senhor
para a divisão da terra por sorteio.
Advertência contra os Falsos Profetas
6“Não preguem”, dizem os seus profetas.
“Não preguem acerca dessas coisas;
a desgraça não nos alcançará.”
7Ó descendência de Jacó, é isto que está sendo falado:
“O Espírito do Senhor perdeu a paciência?
É assim que ele age?”
“As minhas palavras fazem bem
àquele cujos caminhos são retos.
8Mas ultimamente como inimigos,
vocês atacam o meu povo.
Além da túnica, arrancam a capa
daqueles que passam confiantes,
como quem volta da guerra.
9Vocês tiram as mulheres do meu povo
de seus lares agradáveis.
De seus filhos vocês removem
a minha dignidade para sempre.
10Levantem-se, vão embora!
Pois este não é o lugar de descanso,
porque ele está contaminado e arruinado,
sem que haja remédio.
11Se um mentiroso e enganador vier e disser:
‘Eu pregarei para vocês fartura de vinho e de bebida fermentada’,
ele será o profeta deste povo!
Promessa de Livramento
12“Vou de fato ajuntar todos vocês, ó Jacó;
sim, vou reunir o remanescente de Israel.
Eu os ajuntarei como ovelhas num aprisco,
como um rebanho numa pastagem;
haverá ruído de grande multidão.
13Aquele que abre o caminho irá adiante deles;
passarão pela porta e sairão.
O rei deles, o Senhor, os guiará.”
Domsord över de hänsynslösa och falska
1Ve dem som tänker ut orätt
och gör upp onda planer när de ligger i sin bädd!
När morgonen gryr
genomför de det,
för det står i deras makt att göra det.
2De får begär till åkermark
och tar för sig,
till hus, och lägger beslag på dem.
De tar över både ägaren och hans hus,
mannen och hans egendom.
3Så säger därför Herren:
”Jag tänker ut ont mot detta släkte.
Ni ska inte kunna rädda er ur det2:3 Mer ordagrant: …dra er hals ur det.
och inte mer gå där så stolta,
för det är en ond tid.
4Den dagen ska man stämma upp en nidvisa över er
och sjunga en klagosång:
’Det är slut med oss, vi är ruinerade.
Mitt folks arvedel skiftas ut
och tas ifrån mig!
Våra åkermarker delas ut till avfällingar.’ ”
5Därför ska du inte i Herrens församling ha någon
som drar upp gränserna för någon jordlott.
Falska profeter
6”Förkunna inte”, förkunnar de.
”Om sådant får man inte förkunna.
Vi ska inte drabbas av någon vanära.”
7Skulle man säga, o Jakobs ätt:
”Är Herrens Ande otålig?
Är det här hans gärningar?”
”Är inte mina2:7 Enligt Septuaginta hans. ord för den människas bästa
som lever rättrådigt?
8På sistone har mitt folk
rest sig upp som en fiende.
Ni sliter manteln av dem
som tryggt går förbi,
likt män som återvänder från kriget.
9Ni driver bort mitt folks kvinnor
från deras hem som varit deras glädje,
och från deras barn berövar ni
min prakt för evigt.
10Res er, ge er iväg härifrån!
Det här är ingen viloplats,
för den är orenad,
oåterkalleligt fördärvad.
11Om någon skulle komma
med lögnaktigt prat i vädret och säga:
’Vin och öl förkunnar jag för dig!’
skulle han vara en profet för detta folk!
Herren samlar sitt folk
12Jag ska samla dig, hela Jakob,
föra samman det som återstår av Israel.
Jag ska föra dem tillsammans igen,
som får i sin fålla,
som en hjord på bete,
en sorlande skara människor.
13Han som banar väg
går före dem,
de bryter sig igenom
och drar ut genom porten.
Deras kung går före dem,
Herren går i spetsen för dem.”
