A Regulamentação da Oferta pela Culpa
1“Esta é a regulamentação da oferta pela culpa, que é oferta santíssima: 2O animal da oferta pela culpa será morto no local onde são sacrificados os holocaustos, e seu sangue será derramado nos lados do altar. 3Toda a sua gordura será oferecida: a parte gorda da cauda e a gordura que cobre as vísceras, 4os dois rins com a gordura que os cobre e que está perto dos lombos, e o lóbulo do fígado, que será removido com os rins. 5O sacerdote os queimará no altar como oferta dedicada ao Senhor, preparada no fogo. É oferta pela culpa. 6Somente os homens da família dos sacerdotes poderão comê-la, mas deve ser comida em lugar sagrado; é oferta santíssima.
7“A mesma regulamentação aplica-se tanto à oferta pelo pecado quanto à oferta pela culpa: a carne pertence ao sacerdote que faz propiciação pela culpa. 8O sacerdote que oferecer um holocausto por alguém ficará com o couro do animal. 9Toda oferta de cereal, assada num forno ou cozida numa panela ou numa assadeira, pertence ao sacerdote que a oferecer, 10e toda oferta de cereal, amassada com óleo ou não, pertence igualmente aos descendentes de Arão.
A Regulamentação da Oferta de Comunhão
11“Esta é a regulamentação da oferta de comunhão que pode ser apresentada ao Senhor:
12“Se alguém a fizer por gratidão, então, com sua oferta de gratidão, terá que oferecer bolos sem fermento e amassados com óleo, pães finos sem fermento e untados com óleo, e bolos da melhor farinha bem amassados e misturados com óleo. 13Com sua oferta de comunhão por gratidão, apresentará uma oferta que inclua bolos com fermento. 14De cada oferta trará uma contribuição ao Senhor, que será dada ao sacerdote que asperge o sangue das ofertas de comunhão. 15A carne da sua oferta de comunhão por gratidão será comida no dia em que for oferecida; nada poderá sobrar até o amanhecer.
16“Se, contudo, sua oferta for resultado de um voto ou for uma oferta voluntária, a carne do sacrifício será comida no dia em que for oferecida, e o que sobrar poderá ser comido no dia seguinte. 17Mas a carne que sobrar do sacrifício até o terceiro dia será queimada no fogo. 18Se a carne da oferta de comunhão for comida ao terceiro dia, ela não será aceita. A oferta não será atribuída àquele que a ofereceu, pois a carne estará estragada; e quem dela comer sofrerá as consequências da sua iniquidade.
19“A carne que tocar em qualquer coisa impura não será comida; será queimada no fogo. A carne do sacrifício, porém, poderá ser comida por quem estiver puro. 20Mas, se alguém que, estando impuro, comer da carne da oferta de comunhão que pertence ao Senhor, será eliminado do meio do seu povo. 21Se alguém tocar em alguma coisa impura—seja impureza humana, seja de animal, seja qualquer outra coisa impura e proibida—e comer da carne da oferta de comunhão que pertence ao Senhor, será eliminado do meio do seu povo”.
A Proibição de Comer Gordura e Sangue
22E disse o Senhor a Moisés: 23“Diga aos israelitas: Não comam gordura alguma de boi, carneiro ou cabrito. 24A gordura de um animal encontrado morto ou despedaçado por animais selvagens pode ser usada para qualquer outra finalidade, mas nunca poderá ser comida. 25Quem comer a gordura de um animal dedicado ao Senhor numa oferta preparada no fogo, será eliminado do meio do seu povo. 26Onde quer que vocês vivam, não comam o sangue de nenhuma ave nem de animal. 27Quem comer sangue será eliminado do meio do seu povo”.
A Porção dos Sacerdotes
28Disse mais o Senhor a Moisés: 29“Diga aos israelitas: Todo aquele que trouxer sacrifício de comunhão ao Senhor terá que dedicar parte dele ao Senhor. 30Com suas próprias mãos trará ao Senhor as ofertas preparadas no fogo; trará a gordura com o peito, e o moverá perante o Senhor como gesto ritual de apresentação. 31O sacerdote queimará a gordura no altar, mas o peito pertence a Arão e a seus descendentes. 32Vocês deverão dar a coxa direita das ofertas de comunhão ao sacerdote como contribuição. 33O descendente de Arão que oferecer o sangue e a gordura da oferta de comunhão receberá a coxa direita como porção. 34Das ofertas de comunhão dos israelitas, tomei o peito que é movido ritualmente e a coxa que é ofertada, e os dei ao sacerdote Arão e a seus descendentes por decreto perpétuo para os israelitas”.
35Essa é a parte das ofertas dedicadas ao Senhor, preparadas no fogo, destinada a Arão e a seus filhos no dia em que foram apresentados para servirem ao Senhor como sacerdotes. 36Foi isso que o Senhor ordenou dar a eles, no dia em que foram ungidos dentre os israelitas. É um decreto perpétuo para as suas gerações.
37Essa é a regulamentação acerca do holocausto, da oferta de cereal, da oferta pelo pecado, da oferta pela culpa, da oferta de ordenação e da oferta de comunhão. 38O Senhor entregou-a a Moisés no monte Sinai, no dia em que ordenou aos israelitas que trouxessem suas ofertas ao Senhor, no deserto do Sinai.
Att offra skuldoffer
1Detta är lagen om det högheliga skuldoffret: 2Skuldoffersdjuret ska slaktas på den plats där brännoffersdjuren slaktas och dess blod ska stänkas på alla sidor av altaret. 3Allt dess fett ska offras, svansen och fettet som finns runt inälvorna, 4de båda njurarna och fettet runt dem nära låren och fettet runt levern som ska tas ut med njurarna. 5Prästen ska bränna detta på altaret som ett eldoffer till Herren. Det är ett skuldoffer. 6Bara manliga medlemmar av prästsläkten får äta av det och det måste ätas på en helig plats för det är högheligt.
7Samma lag gäller både syndoffret och skuldoffret. Det tillhör den präst som bringar försoning med det. 8När prästen offrar ett brännoffer för någon, ska djurets hud också tillfalla prästen. 9Alla matoffer som är bakade i ugn, kokta i gryta eller stekta på plåt ska tillfalla den präst som för fram dem. 10Alla andra matoffer, vare sig de är blandade med olja eller inte, tillfaller Arons söner likadant åt dem alla.
Att offra gemenskapsoffer
11Detta är lagen om gemenskapsoffret som frambärs till Herren:
12Om någon offrar det som tackoffer ska han med det offra osyrade bröd bakade med olja, tillsammans med osyrade tunnbröd, smorda med olja och bröd av fint mjöl och olja som knådats väl. 13Detta gemenskapsoffer som frambärs som tackoffer ska också innehålla kakor av syrat bröd. 14En av varje slag ska bäras fram som gåva inför Herren och tillfaller sedan den präst som stänker av blodet från gemenskapsofferdjuret. 15Sedan ska köttet från gemenskapsofferdjuret som offrats som tackoffer ätas upp samma dag som det offrats och ingenting får lämnas kvar till morgonen.
16Men om någon bär fram ett slaktoffer som är ett löftesoffer eller ett frivilligt offer ska det ätas samma dag som offret bärs fram, men det som blir över kan ätas följande dag. 17Om något däremot blir kvar till den tredje dagen måste det brännas. 18Om något av det äts på den tredje dagen är det inte accepterat. Offret räknas inte den till godo som bar fram det och det är orent. Den som äter det drar över sig skuld.
19Kött som kommer i beröring med något som är orent får inte ätas utan ska brännas upp. Kött får bara ätas av den som själv är ren. 20Om någon som är oren äter av Herrens gemenskapsoffer ska han utrotas ur sitt folk. 21Den som rör vid något orent, vare sig det kommer från en människa eller ett orent djur eller något annat orent och sedan äter kött från Herrens gemenskapsoffer, ska utrotas ur sitt folk.’ ”
22Sedan talade Herren till Mose: 23”Säg till Israels folk att aldrig äta fett, vare sig från nötboskap, får eller getter. 24Fettet från ett självdött eller ihjälrivet djur kan användas till annat men får aldrig ätas. 25Den som äter fettet från ett djur som burits fram som eldoffer till Herren ska utrotas ur sitt folk. 26Ät aldrig blod vare sig från fåglar eller från andra djur var ni än bor. 27Den som gör det ska utrotas ur sitt folk.”
28Och Herren talade till Mose: 29”Säg till Israels folk att den som vill bära fram ett gemenskapsoffer till Herren, ska av offret bära fram en gåva till Herren. 30Han ska med egna händer bära fram Herrens eldoffer, fettet och bringan, och lyfta upp bringan till ett offer inför Herren. 31Prästen ska bränna fettet på altaret men bringan tillhör Aron och hans söner 32medan det högra låret ska lämnas som gåva av era gemenskapsoffer till prästen. 33Den av Arons söner som offrar gemenskapsoffrets blod och fett ska ha det högra låret som sin del. 34Av israeliternas gemenskapsoffer har jag nämligen gett bringan som lyfts upp och låret som lämnats som offergåva till prästen Aron och hans söner. De måste alltid få denna del av offret av israeliterna.”
35Detta är Arons och hans söners andel av Herrens eldoffer från den dagen de fördes fram och blev Herrens präster. 36På den dag de smordes befallde Herren att israeliterna skulle ge dessa delar till dem. Detta är deras rätt för alla tider från generation till generation.
37Detta är lagarna om brännoffret, matoffret, syndoffret, skuldoffret, invigningsoffret och gemenskapsoffret 38som Herren gav Mose på berget Sinai då han befallde israeliterna att bära fram offer till Herren i Sinai öken.
