1Lembra-te, Senhor, do que tem acontecido conosco;
olha e vê a nossa desgraça.
2Nossa herança foi entregue aos estranhos,
nossas casas, aos estrangeiros.
3Somos órfãos de pai,
nossas mães são como viúvas.
4Temos que comprar a água que bebemos;
nossa lenha, só conseguimos pagando.
5Aqueles que nos perseguem estão bem próximos;
estamos exaustos e não temos como descansar.
6Submetemo-nos ao Egito e à Assíria
para conseguir pão.
7Nossos pais pecaram e já não existem,
e nós recebemos o castigo pelos seus pecados.
8Escravos dominam sobre nós,
e não há quem possa livrar-nos das suas mãos.
9Conseguimos pão arriscando a vida,
enfrentando a espada do deserto.
10Nossa pele está quente como um forno,
febril de tanta fome.
11As mulheres têm sido violentadas em Sião,
e as virgens, nas cidades de Judá.
12Os líderes foram pendurados por suas mãos;
aos idosos não se mostra nenhum respeito.
13Os jovens trabalham nos moinhos;
os meninos cambaleiam sob o fardo de lenha.
14Os líderes já não se reúnem junto às portas da cidade;
os jovens cessaram a sua música.
15Dos nossos corações fugiu a alegria;
nossas danças se transformaram em lamentos.
16A coroa caiu da nossa cabeça.
Ai de nós, porque temos pecado!
17E por esse motivo o nosso coração desfalece,
e os nossos olhos perdem o brilho.
18Tudo porque o monte Sião está deserto,
e os chacais perambulam por ele.
19Tu, Senhor, reinas para sempre;
teu trono permanece 2 de geração em geração.
20Por que motivo então te esquecerias de nós?
Por que haverias de desamparar-nos por tanto tempo?
21Restaura-nos para ti, Senhor, para que voltemos;
renova os nossos dias como os de antigamente,
22a não ser que já nos tenhas rejeitado completamente
e a tua ira contra nós não tenha limite!
Femte sången: folkets bön
1Herre, kom ihåg allt som drabbat oss!
Se vår förnedring!
2Vår egendom har beslagtagits av främlingar,
våra hus ägs nu av utlänningar.
3Vi har blivit faderlösa barn,
våra mödrar är som änkor.
4Vi måste betala för vattnet vi dricker,
och vår ved får vi köpa.
5Våra förföljare är alldeles inpå oss,
vi är uttröttade men får ingen vila.
6Vi har gett oss under Egypten och Assyrien
för att få bröd att mätta oss med.
7Våra förfäder syndade och finns inte mer,
vi får bära deras skuld.
8Slavar härskar över oss,
och det finns ingen som befriar oss ur deras hand.
9Med risk för livet hämtar vi vårt bröd,
för svärdet härjar i öknen.
10Vår hud glöder som en ugn,
vi är febriga av hunger.
11De har kränkt kvinnorna i Sion
och flickorna i städerna i Juda.
12Furstarna har de hängt,
och de äldste visas ingen respekt.
13Unga män sliter vid kvarnstenarna,5:13 Grundtextens innebörd är osäker; mer ordagrant …bär på kvarnstenar, men enligt Septuaginta: De utvalda gråter högt….
pojkar dignar under bördor av ved.
14De gamla samlas inte längre i stadsporten,
och de ungas musik har upphört.
15Glädjen är borta ur våra hjärtan,
vår dans har vänts till sorg.
16Kronan har fallit från vårt huvud.
Ve oss som syndade så!
17Därför är vårt hjärta så tungt,
därför har våra ögon blivit skumma.
18Sions berg ligger öde,
schakaler strövar omkring där.
19Men du, Herre, regerar för evigt,
din tron består från generation till generation.
20Varför har du glömt oss för alltid,
övergett oss för resten av livet?
21För oss åter till dig, Herre, så att vi får återvända!
Låt allting bli återställt som det var förut,
22om du inte helt har förkastat oss
och är så vred på oss.
