O Julgamento das Nações
1“Sim, naqueles dias e naquele tempo,
quando eu restaurar a sorte de Judá e de Jerusalém,
2reunirei todos os povos
e os farei descer ao vale de Josafá3.2 Josafá significa o Senhor julga; também no versículo 12..
Ali os julgarei por causa da minha herança
Israel, o meu povo—, pois o espalharam entre as nações
e repartiram entre si a minha terra.
3Lançaram sortes sobre o meu povo
e deram meninos em troca de prostitutas;
venderam meninas por vinho,
para se embriagarem.
4“O que vocês têm contra mim, Tiro, Sidom,
e todas as regiões da Filístia?
Vocês estão me retribuindo algo que eu fiz a vocês?
Se estão querendo vingar-se de mim,
ágil e veloz me vingarei do que vocês têm feito.
5Pois roubaram a minha prata e o meu ouro
e levaram para os seus templos os meus tesouros mais valiosos.
6Vocês venderam o povo de Judá
e o de Jerusalém aos gregos,
mandando-os para longe
da sua terra natal.
7“Vou tirá-los dos lugares para onde os venderam
e sobre vocês farei recair o que fizeram:
8venderei os filhos e as filhas de vocês ao povo de Judá,
e eles os venderão à distante nação dos sabeus”.
Assim disse o Senhor.
9Proclamem isto entre as nações:
Preparem-se para a guerra!
Despertem os guerreiros!
Todos os homens de guerra aproximem-se e ataquem.
10Forjem os seus arados,
fazendo deles espadas;
e de suas foices façam lanças.
Diga o fraco: “Sou um guerreiro!”
11Venham depressa, vocês, nações vizinhas,
e reúnam-se ali.
Faze descer os teus guerreiros, ó Senhor!
12“Despertem, nações;
avancem para o vale de Josafá,
pois ali me assentarei
para julgar todas as nações vizinhas.
13Lancem a foice,
pois a colheita está madura.
Venham, pisem com força as uvas,
pois o lagar está cheio
e os tonéis transbordam,
tão grande é a maldade dessas nações!”
14Multidões, multidões
no vale da Decisão!
Pois o dia do Senhor está próximo,
no vale da Decisão.
15O sol e a lua escurecerão,
e as estrelas já não brilharão.
16O Senhor rugirá de Sião,
e de Jerusalém levantará a sua voz;
a terra e o céu tremerão.
Mas o Senhor será um refúgio para o seu povo,
uma fortaleza para Israel.
Bênçãos para o Povo de Deus
17“Então vocês saberão que eu sou o Senhor, o seu Deus,
que habito em Sião, o meu santo monte.
Jerusalém será santa;
e estrangeiros jamais a conquistarão.
18“Naquele dia, os montes gotejarão vinho novo;
das colinas manará leite;
todos os ribeiros de Judá terão água corrente.
Uma fonte fluirá do templo do Senhor
e regará o vale das Acácias.
19Mas o Egito ficará desolado,
Edom será um deserto arrasado,
por causa da violência feita ao povo de Judá,
em cuja terra derramaram sangue inocente.
20Judá será habitada para sempre
e Jerusalém por todas as gerações.
21Sua culpa de sangue, ainda não perdoada,
eu a perdoarei.”
O Senhor habita em Sião!
Den kommande domen och räddning för Juda
1I de dagarna, vid den tiden,
när jag återupprättar Juda och Jerusalem,
2ska jag samla alla folk
och föra dem till Joshafats3:2 Betyder Herren dömer. dal.
Där ska jag döma dem
för mitt folks, min arvedel Israels skull,
som de har skingrat bland folken.
De har delat mitt land
3och kastat lott om mitt folk.
Unga pojkar har getts som betalning till prostituerade
och flickor sålts mot vin till deras dryckeslag.
4Tyros och Sidon, och ni, filistéernas alla regioner, vad har ni emot mig? Är ni ute för att hämnas mig något? Om ni vill vedergälla mig något ska jag snabbt låta det komma tillbaka över era egna huvuden. 5Ni har tagit mitt silver och guld och alla mina dyrbara skatter och burit bort dem till era tempel. 6Ni har sålt folket i Juda och Jerusalem till grekerna, för att föra dem långt bort från deras eget land.
7Men jag ska få dem att bryta upp från de platser som ni sålt dem till, och det ni har gjort ska jag låta komma tillbaka över era egna huvuden. 8Jag ska sälja era söner och döttrar till folket i Juda, och de ska sälja dem till sabéerna3:8 Ett folk i Saba, i sydvästra Arabien., ett folk långt borta.” Herren har talat.
9Ropa ut detta bland folken:
Gör er beredda på krig!
Kom med krigarna!
Mobilisera soldaterna
och gå till anfall!
10Smid era plogbillar till svärd
och era vingårdsknivar till spjut!
Låt den svage säga: ”Jag är stark.”
11Skynda er, kom, alla nationer runt omkring,
och samlas där!
Herre, sänd dina hjältar dit ner!
12”Låt folken resa sig
och dra ut till Joshafats dal,
för där ska jag sitta till doms
över alla folken runt omkring.
13Låt lien gå, för skörden är mogen.
Kom och trampa, för vinpressen är full
och presskaren flödar över.
Så stor är deras ondska!”
14Skaror och åter skaror
i Domens dal!
För Herrens dag är nära
i Domens dal.
15Solen och månen förmörkas
och stjärnorna håller tillbaka sitt sken.
16Herren ryter från Sion
och låter sin röst höras från Jerusalem.
Både himmel och jord bävar,
men för sitt folk är Herren en tillflykt,
en fästning för israeliterna.
Välsignelser till Guds folk
17”Då ska ni inse att jag är Herren, er Gud,
som bor på Sion, mitt heliga berg.
Jerusalem ska vara heligt
och aldrig mer invaderas av främlingar.
18Den dagen ska druvjuice droppa från bergen
och mjölk rinna från höjderna.
I alla bäckarna i Juda ska det strömma vatten,
en källa ska springa fram från Herrens hus
och vattna Akaciedalen.
19Men Egypten ska läggas öde
och Edom bli en öde öken,
därför att de våldfört sig på Judas folk
och spillt oskyldigt blod i deras land.
20Men Juda ska vara bebott i evighet
och Jerusalem från generation till generation.
21Då ska jag utplåna deras blodskuld
som jag ännu inte utplånat.”3:21 Grundtextens innebörd är osäker.
Herren bor på Sion.
