1A palavra do Senhor que veio a Joel, filho de Petuel.
A Praga dos Gafanhotos
2“Ouçam isto, anciãos1.2 Ou autoridades do povo;
escutem, todos os habitantes do país.
Já aconteceu algo assim nos seus dias?
Ou nos dias dos seus antepassados?
3Contem aos seus filhos o que aconteceu,
e eles aos seus netos,
e os seus netos, à geração seguinte.
4O que o gafanhoto cortador deixou,
o gafanhoto peregrino comeu;
o que o gafanhoto peregrino deixou,
o gafanhoto devastador comeu;
o que o gafanhoto devastador deixou,
o gafanhoto devorador comeu.
5“Acordem, bêbados, e chorem!
Lamentem-se todos vocês,
bebedores de vinho;
gritem por causa do vinho novo,
pois ele foi tirado dos seus lábios.
6Uma nação, poderosa e inumerável,
invadiu a minha terra,
seus dentes são dentes de leão,
suas presas são de leoa.
7Arrasou as minhas videiras
e arruinou as minhas figueiras.
Arrancou-lhes a casca e derrubou-as,
deixando brancos os seus galhos.
8“Pranteiem como uma virgem em vestes de luto
que se lamenta pelo noivo1.8 Ou uma jovem em vestes de luto que se lamenta pelo marido da sua mocidade.
9As ofertas de cereal e as ofertas derramadas
foram eliminadas do templo do Senhor.
Os sacerdotes, que ministram diante do Senhor,
estão de luto.
10Os campos estão arruinados,
a terra está seca1.10 Ou a terra chora;
o trigo está destruído,
o vinho novo acabou,
o azeite está em falta.
11“Desesperem-se, agricultores,
chorem, produtores de vinho;
fiquem aflitos pelo trigo e pela cevada,
porque a colheita foi destruída.
12A vinha está seca,
e a figueira murchou;
a romãzeira, a palmeira, a macieira
e todas as árvores do campo secaram.
Secou-se, mais ainda,
a alegria dos homens”.
Chamado ao Arrependimento
13Ponham vestes de luto, ó sacerdotes, e pranteiem;
chorem alto, vocês que ministram perante o altar.
Venham, passem a noite vestidos de luto,
vocês que ministram perante o meu Deus;
pois as ofertas de cereal
e as ofertas derramadas foram suprimidas
do templo do seu Deus.
14Decretem um jejum santo;
convoquem uma assembleia sagrada.
Reúnam as autoridades
e todos os habitantes do país
no templo do Senhor, o seu Deus,
e clamem ao Senhor.
15Ah! Aquele dia!
Sim, o dia do Senhor está próximo;
como destruição poderosa da parte do Todo-poderoso,
ele virá.
16Não é verdade que a comida foi eliminada
diante dos nossos próprios olhos,
e que a alegria e a satisfação
foram suprimidas do templo do nosso Deus?
17As sementes estão murchas
debaixo dos torrões de terra.
Os celeiros estão em ruínas,
os depósitos de cereal foram derrubados,
pois a colheita se perdeu.
18Como muge o gado!
As manadas andam agitadas
porque não têm pasto;
até os rebanhos de ovelhas
estão sendo castigados.
19A ti, Senhor, eu clamo,
pois o fogo devorou as pastagens
e as chamas consumiram
todas as árvores do campo.
20Até os animais do campo clamam a ti,
pois os canais de água se secaram
e o fogo devorou as pastagens.
Budskap om invadering och ödeläggelse
(1:2—2:17)
Gräshoppor
1Herrens ord kom till Joel, Petuels son:
2Hör här, ni äldste,
lyssna, alla som bor i landet!
Har något sådant hänt under hela er livstid
eller under era förfäders tid?
3Ni ska berätta detta för era barn,
och de ska berätta det för sina,
och deras barn vidare för nästa generation:
4Det som gräshopporna1:4 I grundtexten finns i denna vers, liksom i 2:25, fyra olika ord för gräshoppor, och översättningen av dem är osäker. lämnade kvar
åt gräsgnagarna upp,
det som gräsgnagarna lämnade kvar
åt gräsbitarna upp,
och det som gräsbitarna lämnade kvar
åt gräsätarna upp.
5Vakna, ni berusade, och gråt,
klaga, ni drinkare!
För det nya vinet
har ryckts bort från era läppar.
6Ett folk har invaderat mitt land,
starkt och oräkneligt,
med tänder som ett lejons
och kindtänder som en lejoninnas.
7Det har förstört min vingård
och brutit mina fikonträd,
skalat dem nakna och kastat bort barken
och lämnat grenarna vita.
8Klaga som en jungfru,
klädd i sorgdräkt efter sin ungdoms brudgum.
9Det är slut med mat- och dryckesoffren
i Herrens hus.
Herrens tjänare, prästerna, klagar.
10Fältet är förött,
marken klagar.
Säden är förstörd,
det nya vinet förtorkat,
och oljan sinar.
11Jordbrukarna står där med skam,
vinodlarna klagar
för vetets och kornets skull,
för åkerns skörd är förstörd.
12Vinstocken är förtorkad
och fikonträdet vissnat.
Granatträd, palmer, äppelträd,
alla markens träd har torkat ut
och människors glädje förtvinat.
Uppmaning till klagan
13Klä er i sorgdräkt och klaga,
ni präster!
Jämra er, ni som tjänar vid altaret!
Kom, vaka natten igenom i sorgdräkt,
ni min Guds tjänare!
För mat- och dryckesoffer
finns inte längre i er Guds hus.
14Utlys en helig fasta
och kalla till en högtidssamling.
Samla de äldste
och alla som bor i landet
till Herrens, er Guds hus,
och ropa till Herren.
15Ve, vilken dag!
Herrens dag är nära.
Den kommer som förödelse
från den Väldige.
16Har inte levebrödet tagits bort inför våra ögon,
och glädjen och fröjden i vår Guds hus?
17Utsädet ligger förtorkat under jordklumparna,
förrådshusen ligger i ruiner
och sädesmagasinen i spillror,
för säden har torkat bort.
18Hur stönar inte boskapen!
Boskapshjordarna irrar omkring,
då det finns inget bete för dem.
Även fårhjordarna lider.
19Till dig, Herre, ropar jag!
En eld har förtärt de öppna betesmarkerna
och en låga bränt upp alla träd.
20Till och med de vilda djuren ropar till dig,
för bäckarna är uttorkade,
och en eld har förtärt
de öppna betesmarkerna.