Mensagem acerca de Amom
1Acerca dos amonitas:
Assim diz o Senhor:
“Por acaso Israel não tem filhos?
Será que não tem herdeiros?
Por que será então que Moloque49.1 Conforme a Septuaginta. O Texto Massorético diz o rei deles; também no versículo 3. se apossou de Gade?
Por que seu povo vive nas cidades de Gade?
2Portanto, certamente vêm os dias”, declara o Senhor,
“em que farei soar o grito de guerra contra Rabá dos amonitas;
ela virá a ser uma pilha de ruínas,
e os seus povoados ao redor serão incendiados.
Então Israel expulsará aqueles que o expulsaram”,
diz o Senhor.
3“Lamente-se, ó Hesbom, pois Ai está destruída!
Gritem, ó moradores de Rabá!
Ponham veste de lamento e chorem!
Corram para onde der,
pois Moloque irá para o exílio
com os seus sacerdotes e os seus oficiais.
4Por que você se orgulha de seus vales?
Por que se orgulha de seus vales tão frutíferos?
Ó filha infiel! Você confia em suas riquezas e diz:
‘Quem me atacará?’
5Farei com que você tenha pavor
de tudo o que está a sua volta”, diz o Senhor,
o Senhor dos Exércitos.
“Vocês serão dispersos, cada um numa direção,
e ninguém conseguirá reunir os fugitivos.
6“Contudo, depois disso, restaurarei a sorte dos amonitas”,
declara o Senhor.
Mensagem acerca de Edom
7Acerca de Edom:
Assim diz o Senhor dos Exércitos:
“Será que já não há mais sabedoria em Temã?
Será que o conselho desapareceu dos prudentes?
A sabedoria deles deteriorou-se?
8Voltem-se e fujam, escondam-se em cavernas profundas,
vocês que moram em Dedã,
pois trarei a ruína sobre Esaú
na hora em que eu o castigar.
9Se os que colhem uvas viessem até você,
não deixariam eles apenas umas poucas uvas?
Se os ladrões viessem durante a noite,
não roubariam apenas o quanto desejassem?
10Mas eu despi Esaú
e descobri os seus esconderijos,
para que ele não mais se esconda.
Os seus filhos, parentes e vizinhos foram destruídos.
Ninguém restou49.10 Ou E ele já não existe para dizer:
11‘Deixe os seus órfãos; eu protegerei a vida deles.
As suas viúvas também podem confiar em mim’ ”.
12Assim diz o Senhor: “Se aqueles para quem o cálice não estava reservado tiveram que bebê-lo, por que você deveria ficar impune? Você não ficará sem castigo, mas irá bebê-lo. 13Eu juro por mim mesmo”, declara o Senhor, “que Bozra ficará em ruínas e desolada; ela se tornará objeto de afronta e de maldição, e todas as suas cidades serão ruínas para sempre”.
14Ouvi uma mensagem da parte do Senhor;
um mensageiro foi mandado às nações para dizer:
“Reúnam-se para atacar Edom!
Preparem-se para a batalha!”
15“Agora eu faço de você uma nação pequena entre as demais,
desprezada pelos homens.
16O pavor que você inspira
e o orgulho de seu coração o enganaram,
a você, que vive nas fendas das rochas,
que ocupa os altos das colinas.
Ainda que você, como a águia,
faça o seu ninho nas alturas,
de lá eu o derrubarei”,
declara o Senhor.
17“Edom se tornará objeto de terror;
todos os que por ali passarem
ficarão chocados e zombarão
por causa de todas as suas feridas.
18Como foi com a destruição de Sodoma e Gomorra
e das cidades vizinhas”, diz o Senhor,
“ninguém mais habitará ali,
nenhum homem residirá nela.
19“Como um leão que sobe da mata do Jordão
em direção aos pastos verdejantes,
subitamente eu caçarei Edom pondo-o fora de sua terra.
Quem é o escolhido que designarei para isso?
Quem é como eu que possa me desafiar?
E que pastor pode me resistir49.19 Ou Escolherei os melhores carneiros?”
20Por isso, ouçam o que o Senhor planejou contra Edom,
o que preparou contra os habitantes de Temã:
Os menores do rebanho serão arrastados,
e as pastagens ficarão devastadas por causa deles.
21Ao som de sua queda a terra tremerá;
o grito deles ressoará até o mar Vermelho.
22Vejam! Uma águia, subindo e planando,
estende as asas sobre Bozra.
Naquele dia, a coragem dos guerreiros de Edom
será como a de uma mulher que está dando à luz.
Mensagem acerca de Damasco
23Acerca de Damasco:
“Hamate e Arpade estão atônitas,
pois ouviram más notícias.
Estão desencorajadas,
perturbadas como o mar agitado.
24Damasco tornou-se frágil,
ela se virou para fugir,
e o pânico tomou conta dela;
angústia e dor dela se apoderaram,
dor como a de uma mulher
em trabalho de parto.
25Como está abandonada a cidade famosa,
a cidade da alegria!
26Por isso, os seus jovens cairão nas ruas
e todos os seus guerreiros se calarão naquele dia”,
declara o Senhor dos Exércitos.
27“Porei fogo nas muralhas de Damasco,
que consumirá as fortalezas de Ben-Hadade”.
Mensagem acerca de Quedar e de Hazor
28Acerca de Quedar e os reinos de Hazor, que Nabucodonosor, rei da Babilônia, derrotou:
Assim diz o Senhor:
“Preparem-se, ataquem Quedar
e destruam o povo do oriente.
29Tomem suas tendas e seus rebanhos,
suas cortinas com todos os seus utensílios e camelos.
Gritem contra eles:
‘Há terror por todos os lados!’
30“Fujam rapidamente!
Escondam-se em cavernas profundas,
vocês habitantes de Hazor”, diz o Senhor.
“Nabucodonosor, rei da Babilônia,
fez planos e projetos contra vocês.
31“Preparem-se e ataquem uma nação
que vive tranquila e confiante”, declara o Senhor,
“uma nação que não tem portas nem trancas,
e que vive sozinha.
32Seus camelos se tornarão despojo
e suas grandes manadas, espólio.
Espalharei ao vento aqueles que rapam a cabeça49.32 Ou que prendem o cabelo junto à testa,
e de todos os lados trarei a sua ruína”,
declara o Senhor.
33“Hazor se tornará uma habitação de chacais,
uma ruína para sempre.
Ninguém mais habitará ali,
nenhum homem residirá nela.”
Mensagem acerca de Elão
34Esta é a palavra do Senhor que veio ao profeta Jeremias acerca de Elão, no início do reinado de Zedequias, rei de Judá:
35Assim diz o Senhor dos Exércitos:
“Vejam, quebrarei o arco de Elão,
a base de seu poder.
36Farei com que os quatro ventos,
que vêm dos quatro cantos do céu,
soprem contra Elão.
E eu os dispersarei aos quatro ventos,
e não haverá nenhuma nação
para onde não sejam levados os exilados de Elão.
37Farei com que Elão trema diante dos seus inimigos,
diante daqueles que desejam tirar-lhe a vida.
Trarei a desgraça sobre eles,
a minha ira ardente”, declara o Senhor.
“Farei com que a espada os persiga
até que eu os tenha eliminado.
38Porei meu trono em Elão
e destruirei seu rei e seus líderes”,
declara o Senhor.
39“Contudo, restaurarei a sorte de Elão em dias vindouros”,
declara o Senhor.
Dom över Ammon
1Om ammoniterna.
Så säger Herren:
”Har Israel inga söner,
finns det ingen arvinge?
Varför har Milkom49:1 Kan också översättas kungen. tagit Gad i besittning
och hans folk bosatt sig i dess städer?
2Men det ska komma en tid,
säger Herren,
då jag ska låta ett stridsrop höras
mot Rabba i ammoniternas land.
Det ska bli till en ruinhög,
och dess grannstäder ska brännas ner.
Sedan ska Israel ta tillbaka sitt arv
av dem som tagit det ifrån dem, säger Herren.
3Klaga, Heshbon,
för Aj är förstört!
Ropa, ni Rabbas döttrar!
Klä er i säcktyg,
klaga och gå omkring innanför murarna49:3 Grundtextens innebörd av gå omkring innanför murarna (eller på gårdarna) är osäker, men av allt att döma är det ett uttryck för sorg..
För Milkom ska bli bortförd i fångenskap
tillsammans med sina präster och furstar.
4Varför skryter du över dina dalar49:4 Grundtextens innebörd är osäker; ett tolkningsalternativ för dalar är styrka.,
din dals överflöd, du trolösa dotter?
Du litar på din rikedom:
’Vem skulle anfalla mig?’
5Men jag ska låta skräcken drabba dig, från alla sidor,
säger Herren, härskarornas Herre.
Ni ska skingras åt alla håll,
och ingen ska samla de flyende.
6Men sedan ska jag upprätta ammoniterna, säger Herren.”
Dom över Edom
7Om Edom.
Så säger härskarornas Herre:
”Finns det inte längre någon vishet kvar i Teman?
Har de kloka inga råd att ge?
Har deras vishet blivit fördärvad?
8Fly, vänd om!
Göm er djupt nere,
ni Dedans invånare,
för jag ska låta olycka komma över Edom,
jag ska straffa honom när tiden är inne.
9Om druvplockarna kommer till dig
lämnar de ingen efterskörd.
Om det kommer tjuvar om natten
ska de fördärva de så mycket de kan.49:9 Eller …lämnar de ju en efterskörd…fördärvar de tills de fått nog.
10Men jag ska klä av Edom,
avslöja hans gömställen,
och han ska inte kunna dölja sig.
Fördärv ska drabba hans barn,
bröder och grannar,
han finns inte mer.
11’Men lämna kvar dina faderlösa,
jag ska hålla dem vid liv,
och dina änkor får förtrösta på mig.’ ”
12Så säger Herren: ”De som inte dömts till att dricka ur bägaren måste dricka. Skulle du då komma undan ostraffad? Nej, du ska inte komma undan. Du måste dricka! 13För jag har svurit vid mig själv, säger Herren, att Bosra ska bli en ruinhög, till förskräckelse, vanära och förbannelse, och dess lydstäder ska för alltid bli ödelagda.”
14Jag har hört ett budskap från Herren:
En budbärare har sänts till folken:
”Kom samman och gå mot det!
Stå upp för strid!”
15”Jag ska göra dig litet bland folken
och föraktat av människorna.
16Du har lurats av den förfäran du väckt
och av ditt övermod,
du som bor bland bergsklyftorna
och håller till där högt uppe.
Även om du bygger ditt näste högt som örnen,
ska jag dra ner dig därifrån, säger Herren.
17Edom ska läggas öde.
Alla som går förbi ska bli förskräckta
och dra efter andan när de ser förödelsen där.
18Det ska bli som när Sodom och Gomorra
och deras grannstäder ödelades, säger Herren,
ingen ska bo där, ingen ska kunna vistas där mer.
19Se, likt ett lejon, som kommer från Jordandalens
täta snår till grönskande betesmarker
ska jag plötsligt jaga dem därifrån.
Vem är den utvalde som jag ska ge detta uppdrag?
Vem är min like, vem kan ställa mig till svars?
Vilken herde kan utmana mig?”49:19 Grundtextens innebörd är oviss.
20Hör därför vad Herren har planerat för Edom
och tänkt ut mot dem som bor i Teman:
Även de minsta i flocken ska släpas bort,
ja, betesmarkerna ska rysa över deras öde.
21Jorden ska bäva vid dånet från deras fall.
Ett rop hörs ända bort till Sävhavet.
22Som en örn lyfter han,
svävar och breder ut sina vingar över Bosra.
Den dagen är Edoms hjältar ängsliga
som en kvinna i barnsnöd.
Dom över Damaskus
23Om Damaskus.
”Hamat och Arpad har kommit på skam,
för de har hört ett ont budskap.
De är ängsliga,
rastlösa som ett oroligt hav
som inte kan vara stilla.
24Damaskus har tappat modet
och vänt om för att fly.
Det har gripits av panik,
ångest och vånda,
som en kvinna i barnsnöd.
25Varför är den berömda staden övergiven,
min glädjes stad?
26Dess unga män faller på gatorna,
hela dess armé tystas ner den dagen, säger härskarornas Herre.
27Jag ska tända en eld vid Damaskus stadsmurar,
och den ska bränna upp Ben-Hadads palats.”
Dom över Kedar och Hasor
28Om Kedars och om Hasors kungariken, som anfölls av Nebukadnessar, kungen av Babylonien:
Så säger Herren:
”Stå upp, anfall Kedar,
förgör folket i öster.
29Deras tält och deras hjordar
kommer man att ta,
deras tältdukar och allt deras bohag.
Deras kameler förs bort från dem,
och man ropar till dem:
’Skräck från alla håll!’
30Fly, ge er av långt bort!
Göm er djupt nere, ni Hasors invånare, säger Herren.
För Nebukadnessar, kungen av Babylonien,
har fattat ett beslut om er,
han har gjort upp en plan mot er.
31Gå till angrepp mot detta trygga folk
som lever i ostörd ro, säger Herren.
De har varken portar eller bommar
utan bor i avskildhet.
32Deras kameler ska bli ett byte
och deras stora boskapshjordar ett rov.
Jag ska skingra dem för alla vindar,
dessa med håret klippt vid tinningarna.
Jag ska låta olyckor komma över dem
från alla håll, säger Herren.
33Hasor ska bli ett tillhåll för schakaler
en ödemark för evigt.
Ingen ska någonsin bo där,
ingen människa ska vistas där.”
Dom över Elam
34Detta är Herrens ord till profeten Jeremia om Elam, när Sidkia hade blivit kung över Juda:
35Så säger härskarornas Herre:
”Jag bryter sönder Elams båge,
dess främsta styrka.
36Jag låter fyra vindar komma mot Elam
från himlens fyra hörn.
Jag ska sprida dem åt alla väderstreck,
och det ska inte finnas något folk dit de elamitiska flyktingarna inte kommer.
37Jag ska göra Elam förskräckt
för sina fiender
och för dem som är ute efter deras liv.
Jag ska låta det onda komma över dem,
min brinnande vrede, säger Herren.
Jag ska låta svärdet förfölja dem
tills jag har gjort slut på dem.
38Jag ska sätta upp min tron i Elam.
Jag ska förgöra både kung och furstar, säger Herren.
39Men det ska komma en tid då jag ska upprätta Elam, säger Herren.”
