1“Diante disso o meu coração bate aceleradamente
e salta do seu lugar.
2Ouça! Escute o estrondo da sua voz,
o trovejar da sua boca.
3Ele solta os seus relâmpagos por baixo de toda a extensão do céu
e os manda para os confins da terra.
4Depois vem o som do seu grande estrondo:
ele troveja com sua majestosa voz.
Quando a sua voz ressoa,
nada o faz recuar.
5A voz de Deus troveja maravilhosamente;
ele faz coisas grandiosas, acima do nosso entendimento.
6Ele diz à neve: ‘Caia sobre a terra’,
e à chuva: ‘Seja um forte aguaceiro’.
7Ele paralisa o trabalho de cada homem,
a fim de que todos os que ele criou conheçam a sua obra.37.7 Ou pelo seu poder ele enche de temor todos os homens.
8Os animais vão para os seus esconderijos
e ficam nas suas tocas.
9A tempestade sai da sua câmara,
e dos ventos vem o frio.
10O sopro de Deus produz gelo,
e as vastas águas se congelam.
11Também carrega de umidade as nuvens,
e entre elas espalha os seus relâmpagos.
12Ele as faz girar, circulando sobre a superfície de toda a terra,
para fazerem tudo o que ele lhes ordenar.
13Ele traz as nuvens,
ora para castigar os homens,
ora para regar a sua terra37.13 Ou para favorecê-los
e lhes mostrar o seu amor.
14“Escute isto, Jó;
pare e reflita nas maravilhas de Deus.
15Acaso você sabe como Deus comanda as nuvens
e faz brilhar os seus relâmpagos?
16Você sabe como ficam suspensas as nuvens,
essas maravilhas daquele que tem perfeito conhecimento?
17Você, que em sua roupa desfalece de calor
quando a terra fica amortecida sob o vento sul,
18pode ajudá-lo a estender os céus,
duros como espelho de bronze?
19“Diga-nos o que devemos dizer a ele;
não podemos elaborar a nossa defesa por causa das nossas trevas.
20Deve-se dizer-lhe o que lhe quero falar?
Quem pediria para ser devorado?
21Ninguém pode olhar para o fulgor do sol nos céus
depois que o vento os clareia.
22Do norte vem luz dourada;
Deus vem em temível majestade.
23Fora de nosso alcance está o Todo-poderoso, exaltado em poder;
mas, em sua justiça e retidão, não oprime ninguém.
24Por isso os homens o temem;
não dá ele atenção a todos os sábios de coração?37.24 Ou pois ele não tem consideração por ninguém que se ache sábio.”
Elihu talar om Guds makt
1Mitt hjärta bävar för detta,
det slår häftigt inom mig.
2Hör, hör dundret av hans stämma,
dånet ur hans mun!
3Han låter det rulla fram över himlen
och sänder sina blixtar till jordens ändar.
4Sedan ryter dånet,
hans majestäts väldiga stämma.
Han sparar ingenting
när han låter sin stämma höras.
5Hans röst dånar oerhört,
han gör under som övergår vårt förstånd.
6Han befaller snön att falla ner på jorden
och regnet att ösa ner.
7Då stoppar han människans arbete,
så att alla ska kunna se hans verk.
8Djuren gömmer sig
och stannar i sina hålor.
9Stormen kommer ut från sin boplats
och kylan sprids med vindarna.
10När Gud blåser bildas is,
de vida vattnen fryser till.
11Han fyller molnen med fukt
och sprider ut sina blixtar genom dem.
12De virvlar runt åt alla håll,
så som han vill,
de utför hans befallningar på hela jorden.
13Han sänder dem som straff,
eller för att på jorden visa sin nåd.
14Lyssna nu, Job, stanna upp
och tänk på Guds under!
15Vet du hur Gud styr dem
och hur han får blixtarna att skjuta fram ur molnen?
16Förstår du dig på molnens balans,
den Allvetandes under?
17När du lider av hettan i de kläder du bär,
och marken blir stilla i sunnanvinden,
18kan du då, så som han gör, breda ut molnen,
hårda och blanka som spegeln?
19Lär oss vad vi ska säga till honom!
I det mörker vi bor i kan vi ju inte föra vår talan.
20Går det att meddela honom att jag vill tala?
Vill någon bli uppslukad levande?37:20 Grundtextens innebörd är osäker.
21Ingen kan ju se på solen,
så stark som den är,
när vinden har sopat himlen ren.
22Norrifrån kommer en gyllene glans,
det är Gud i hans skrämmande majestät.
23Vi kan aldrig nå fram till den Väldige;
han är upphöjd i styrka,
rättvisa och stor rättfärdighet
och kan inte kränkas.
24Därför fruktar människor för honom.
Är det inte de som är visa i sina hjärtan som han ser?37:24 Versens senare del är svåröversättlig. Eller: han ser inte ens åt de visa Eller, enligt Septuaginta: men de visa ska frukta honom i sina hjärtan.
