Jó
1Então Jó respondeu:
2“Escutem com atenção as minhas palavras;
seja esse o consolo que vocês haverão de dar-me.
3Suportem-me enquanto eu estiver falando;
depois que eu falar poderão zombar de mim.
4“Acaso é dos homens que me queixo?
Por que não deveria eu estar impaciente?
5Olhem para mim e ficarão atônitos;
tapem a boca com a mão.
6Quando penso nisso, fico aterrorizado;
todo o meu corpo se põe a tremer.
7Por que vivem os ímpios?
Por que chegam à velhice e aumentam seu poder?
8Eles veem os seus filhos estabelecidos ao seu redor
e os seus descendentes diante dos seus olhos.
9Seus lares estão seguros e livres do medo;
a vara de Deus não os vem ferir.
10Seus touros nunca deixam de procriar;
suas vacas dão crias e não abortam.
11Eles soltam os seus filhos como um rebanho;
seus pequeninos põem-se a dançar.
12Cantam, acompanhando a música do tamborim e da harpa;
alegram-se ao som da flauta.
13Os ímpios passam a vida na prosperidade
e descem à sepultura21.13 Hebraico: Sheol. Essa palavra também pode ser traduzida por profundezas, pó ou morte. em paz21.13 Ou de repente.
14Contudo, dizem eles a Deus:
‘Deixa-nos! Não queremos conhecer os teus caminhos.
15Quem é o Todo-poderoso, para que o sirvamos?
Que vantagem temos em orar a Deus?’
16Mas não depende deles a prosperidade que desfrutam;
por isso fico longe do conselho dos ímpios.
17“Pois, quantas vezes a lâmpada dos ímpios se apaga?
Quantas vezes a desgraça cai sobre eles,
o destino que em sua ira Deus lhes dá?
18Quantas vezes o vento os leva como palha,
e o furacão os arrebata como cisco?
19Dizem que Deus reserva o castigo de um homem para os seus filhos.
Que o próprio pai o receba, para que aprenda a lição!
20Que os seus próprios olhos vejam a sua ruína;
que ele mesmo beba da ira do Todo-poderoso!21.17-20 Os versículos 17 e 18 podem ser lidos como exclamações e os 19 e 20 como afirmações.
21Pois, que lhe importará a família que deixará atrás de si
quando chegarem ao fim os meses que lhe foram destinados?
22“Haverá alguém que o ensine a conhecer a Deus,
uma vez que ele julga até os de mais alta posição?
23Um homem morre em pleno vigor,
quando se sentia bem e seguro,
24tendo o corpo bem nutrido
e os ossos cheios de tutano.
25Já outro morre tendo a alma amargurada,
sem nada ter desfrutado.
26Um e outro jazem no pó,
ambos cobertos de vermes.
27“Sei muito bem o que vocês estão pensando,
as suas conspirações contra mim.
28‘Onde está agora a casa do grande homem?’, vocês perguntam.
‘Onde a tenda dos ímpios?’
29Vocês nunca fizeram perguntas aos que viajam?
Não deram atenção ao que eles contam?
30Pois eles dizem que o mau é poupado da calamidade
e que do dia da ira recebe livramento.
31Quem o acusa, lançando em rosto a sua conduta?
Quem lhe retribui o mal que fez?
32Pois o levam para o túmulo
e vigiam a sua sepultura.
33Para ele é macio o terreno do vale;
todos o seguem, e uma multidão incontável o precede.21.33 Ou assim como uma multidão incontável o precedeu.
34“Por isso, como podem vocês consolar-me com esses absurdos?
O que sobra das suas respostas é pura falsidade!”
Job är avundsjuk på de ogudaktiga
1Då svarade Job:
2Lyssna nu noga på mig!
Låt det vara er tröst till mig.
3Visa mig tålamod när jag talar,
och när jag slutat kan ni håna.
4Jag klagar väl inte på människor?
Skulle jag inte vara otålig?
5Se på mig och häpna!
Lägg handen för munnen!
6Jag blir rädd, när jag tänker på detta,
min kropp ryser.
7Varför får de ogudaktiga leva till hög ålder
och bli mäktiga?
8Deras barn lever trygga hos dem,
och de får se sina avkomlingar växa upp.
9Deras hem är trygga, utan något att frukta,
och Gud straffar dem inte.
10Deras oxar betäcker utan att misslyckas,
korna kalvar utan missfall.
11De släpper ut sina barn som en hjord,
och deras ungar dansar glatt.
12De sjunger till lyra och tamburin,
de jublar till flöjtmusik.
13De lever sitt liv i välfärd
och i frid21:13 Eller: och på ett ögonblick. stiger de ner i dödsriket.
14Ändå har de sagt till Gud: ”Lämna oss ifred,
vi vill inte veta av dina vägar.
15Vem är den Väldige?
Varför skulle vi tjäna honom?
Vad har vi för nytta av att be till honom?”
16Men framgången ligger ändå inte i deras egen hand;
jag tar avstånd från de ondas rådslag.
17Hur ofta slocknar de ogudaktigas ljus?
Hur ofta kommer olycka över dem,
det öde Gud tilldelar dem i sin vrede?
18Är de svaga strån, som vajar för vinden?
Förs de bort av stormen som agnar?
19Gud sparar kanske olyckan åt hans barn.
Men han borde själv få ett straff,
så att det känns.
20Låt honom få se sin förgörelse med egna ögon,
dricka den Väldiges vrede.
21För vad bryr han sig om sin familj när han är borta,
när tiden han blivit tilldelad är över?
22Men vem kan undervisa Gud,
den suveräne domaren?
23En möter döden i sin krafts dagar,
obekymrad och trygg,
24med välnärd kropp och med ben
som bevarat saven i sin märg.
25En annan dör i den djupaste bedrövelsen
och har aldrig upplevt något gott.
26Båda begravs i samma jord
och äts upp av samma maskar.
27Ja, jag känner era tankar
och era intriger för att göra mig illa.
28Ni frågar: ”Var är nu stormannens hus
och de ogudaktigas boningar?”
29Fråga dem som färdats på vägen,
lägg märke till deras vittnesbörd:
30Den ogudaktige skonas på olyckans dag,
han kommer undan på vredens dag.
31Vem tillrättavisar honom ansikte mot ansikte?
Vem ger igen för vad han har gjort?
32Han bärs till graven,
den blir bevakad
33och han vilar mjukt i dalens mull.
Alla människor följer i hans spår,
och otaliga har gått före honom.
34Hur ska ni kunna trösta mig med er tomhet,
när bara falskhet finns kvar av era svar?
