Julgamento e Esperança
1Assim diz o Senhor:
“O céu é o meu trono;
e a terra, o estrado dos meus pés.
Que espécie de casa vocês me edificarão?
É este o meu lugar de descanso?
2Não foram as minhas mãos que fizeram todas essas coisas,
e por isso vieram a existir?”, pergunta o Senhor.
“A este eu estimo:
ao humilde e contrito de espírito,
que treme diante da minha palavra.
3Mas aquele que sacrifica um boi
é como quem mata um homem;
aquele que sacrifica um cordeiro,
é como quem quebra o pescoço de um cachorro;
aquele que faz oferta de cereal
é como quem apresenta sangue de porco,
e aquele que queima incenso memorial,
é como quem adora um ídolo.
Eles escolheram os seus caminhos,
e suas almas têm prazer em suas práticas detestáveis.
4Por isso também escolherei um duro tratamento para eles
e trarei sobre eles o que eles temem.
Pois eu chamei, e ninguém respondeu;
falei, e ninguém deu ouvidos.
Fizeram o mal diante de mim
e escolheram o que me desagrada”.
5Ouçam a palavra do Senhor,
vocês que tremem diante da sua palavra:
“Seus irmãos que os odeiam e os excluem
por causa do meu nome, disseram:
‘Que o Senhor seja glorioso,
para que vejamos a alegria de vocês!’
Mas eles é que passarão vergonha.
6Ouçam o estrondo que vem da cidade,
o som que vem do templo!
É o Senhor
que está dando a devida retribuição aos seus inimigos.
7“Antes de entrar em trabalho de parto,
ela dá à luz;
antes de lhe sobrevirem as dores,
ela ganha um menino.
8Quem já ouviu uma coisa dessas?
Quem já viu tais coisas?
Pode uma nação nascer num só dia,
ou, pode-se dar à luz um povo num instante?
Pois Sião ainda estava em trabalho de parto,
e deu à luz seus filhos.
9Acaso faço chegar a hora do parto
e não faço nascer?”,
diz o Senhor.
“Acaso fecho o ventre,
sendo que eu faço dar à luz?”,
pergunta o seu Deus.
10“Regozijem-se com Jerusalém e alegrem-se por ela,
todos vocês que a amam;
regozijem-se muito com ela,
todos vocês que por ela pranteiam.
11Pois vocês irão mamar e saciar-se
em seus seios reconfortantes,
e beberão à vontade
e se deleitarão em sua fartura.”
12Pois assim diz o Senhor:
“Estenderei para ela a paz como um rio
e a riqueza das nações, como uma corrente avassaladora;
vocês serão amamentados nos braços dela
e acalentados em seus joelhos.
13Assim como uma mãe consola seu filho,
também eu os consolarei;
em Jerusalém vocês serão consolados”.
14Quando vocês virem isso, o seu coração se regozijará,
e vocês florescerão como a relva;
a mão do Senhor estará com os seus servos,
mas a sua ira será contra os seus adversários.
15Vejam! O Senhor vem num fogo,
e os seus carros são como um turbilhão!
Transformará em fúria a sua ira
e em labaredas de fogo, a sua repreensão.
16Pois com fogo e com a espada
o Senhor executará julgamento sobre todos os homens,
e muitos serão os mortos pela mão do Senhor.
17“Os que se consagram para entrar nos jardins indo atrás do sacerdote66.17 Ou da deusa que está no meio, comem66.17 Ou jardins atrás de um de seus templos, e aqueles que comem carne de porco, ratos e outras coisas repugnantes, todos eles perecerão”, declara o Senhor.
18“E, por causa dos seus atos e das suas conspirações, virei ajuntar todas as nações e línguas, e elas virão e verão a minha glória.
19“Estabelecerei um sinal entre elas, e enviarei alguns dos sobreviventes às nações: a Társis, aos líbios66.19 Conforme alguns manuscritos da Septuaginta. O Texto Massorético diz a Pul. e aos lídios, famosos flecheiros, a Tubal, à Grécia, e às ilhas distantes, que não ouviram falar de mim e não viram a minha glória. Eles proclamarão a minha glória entre as nações. 20Também dentre todas as nações trarão os irmãos de vocês ao meu santo monte, em Jerusalém, como oferta ao Senhor. Virão a cavalo, em carros e carroças, e montados em mulas e camelos”, diz o Senhor.
“Farão como fazem os israelitas quando apresentam as suas ofertas de cereal, trazendo-as em vasos cerimonialmente puros; 21também escolherei alguns deles para serem sacerdotes e levitas”, diz o Senhor.
22“Assim como os novos céus e a nova terra que vou criar serão duradouros diante de mim”, declara o Senhor, “assim serão duradouros os descendentes de vocês e o seu nome. 23De uma lua nova a outra e de um sábado a outro, toda a humanidade virá e se inclinará diante de mim”, diz o Senhor. 24“Sairão e verão os cadáveres dos que se rebelaram contra mim; o verme destes não morrerá, e o seu fogo não se apagará, e causarão repugnância a toda a humanidade.”
De avfälligas dom och de sanna tillbedjarnas välsignelse
1Så säger Herren:
”Himlen är min tron och jorden min fotpall.
Vad för ett hus kan ni bygga åt mig,
vad för en viloplats?
2Allt detta har ju min hand gjort,
ja, så har allt blivit till, säger Herren.
Men jag tar mig an den ödmjuke och förkrossade,
den som bryr sig om mitt ord.
3Man slaktar tjurar och dödar en människa,
offrar ett lamm och bryter nacken på en hund,
kommer med matoffer och bär fram grisblod,
offrar rökelse och hyllar en avgud.66:3 Ordparen är svårtolkade i grundtexten, men troligtvis är innebörden att folket lika ofta följer offerreglerna som att de bryter dem och gör något förbjudet.
De har valt att gå sin egen väg
och har sin innerliga glädje i vidrigheter.
4Så ska jag också gå hårt fram
och låta det de fruktar komma över dem.
För när jag ropade svarade ingen,
och när jag talade ville de inte höra.
De gjorde det som var ont i mina ögon
och valde det som misshagade mig.”
5Hör Herrens ord,
ni som bryr er om hans ord!
”Era bröder som hatar er
och stöter bort er för mitt namns skull säger:
’Må Herren förhärliga sig,
så att vi får se er glädjas!’
Men de ska få stå där med skam.
6Det är en uppståndelse i staden,
en röst hörs från templet,
Herrens röst när han hämnas
på sina fiender för vad de gjort.
7Innan värkarna börjat föder hon,
innan födslovåndan kommer över henne får hon en son.
8Vem har hört något sådant
eller sett något liknande?
Kan ett land födas på en dag,
ett folk bli till på en enda gång?
Ja, Sion föder sina barn
när födslovåndorna börjar.
9Skulle jag vara med fram till förlossningen
och sedan inte hjälpa? säger Herren.
Skulle jag både tillåta och hindra födelsen?”
säger din Gud.
10”Gläd er med Jerusalem!
Jubla över det, alla som älskar det,
hylla det med jubel,
alla som har sörjt över det!
11Då får ni dia er mätta vid dess trösterika bröst,
suga och njuta i dess stora famn.”
12Så säger Herren:
”Jag leder dit frid som en flod,
folkens skatter som en flödande ström.
Ni ska få dia och bli burna i dess famn
och gunga på dess knän.
13Som en mor tröstar sitt barn
ska jag trösta er.
I Jerusalem ska ni bli tröstade.”
14När ni ser detta ska ert hjärta glädja sig
och era kroppar få ny livskraft, som spirande gräs.
Herrens makt ska bli känd för hans tjänare
och hans vrede för hans fiender.
15För se, Herren ska komma med eld
och hans vagnar som en stormvind.
Han ska tömma ut sin glödande vrede
och tillrättavisa med lågor av eld.
16Med eld och sitt svärd går Herren till rätta
med alla människor,
och många ska slås av Herren.
17”De som helgar och renar sig för att gå till lustgårdarna och följer efter en av dem som äter kött av gris, råttor och andra orena varelser, de ska alla gå under, ihop med den de följde efter, säger Herren.
18För deras gärningars och tankars skull ska jag därför samla alla folk och språk, och de ska komma och se min härlighet.
19Jag ska göra ett tecken bland dem, och några av dem som kommer undan ska jag sända till folken, till Tarshish, Put, Lud, Meshek, till bågskyttarna, till Tuval, Grekland och till de fjärran kustländerna, till dem som inte hört om mig eller sett min härlighet. Där ska de förkunna min härlighet för de andra folken. 20De ska föra alla era bröder från varje nation, som en offergåva till Herren, på hästar, i vagnar och i bärstolar, på mulåsnor och kameler66:20 Översättningen av grundtextens benämningar på dessa färdmedel är delvis osäker., upp till mitt heliga berg Jerusalem, säger Herren, så som israeliterna bär sina offergåvor i rena kärl till Herrens hus. 21Och en del av dem ska jag utse till präster och leviter, säger Herren.
22Liksom den nya himmel och den nya jord som jag vill göra kommer att bestå inför mig, ska era ättlingar och ert namn bestå,” säger Herren. 23”Nymånadsfest efter nymånadsfest och sabbatsdag efter sabbatsdag ska hela mänskligheten komma för att tillbe mig, säger Herren. 24Och de ska gå ut och se på de döda kropparna efter dem som gjort uppror mot mig, för deras mask ska aldrig dö, deras eld aldrig släckas. De kommer att bli en avskyvärd syn för alla människor.”
