Julgamento e Salvação
1“Fiz-me acessível aos que não perguntavam por mim;
fui achado pelos que não me procuravam.
A uma nação que não clamava pelo meu nome
eu disse: Eis-me aqui, eis-me aqui.
2O tempo todo estendi as mãos
a um povo obstinado,
que anda por um caminho que não é bom,
seguindo as suas inclinações;
3esse povo que sem cessar me provoca abertamente,
oferecendo sacrifícios em jardins
e queimando incenso em altares de tijolos;
4povo que vive nos túmulos
e à noite se oculta nas covas,
que come carne de porco,
e em suas panelas tem sopa de carne impura;
5esse povo diz: ‘Afasta-te!
Não te aproximes de mim,
pois eu sou santo!’
Essa gente é fumaça no meu nariz!
É fogo que queima o tempo todo!
6“Vejam, porém! Escrito está diante de mim:
Não ficarei calado, mas lhes darei plena e total retribuição,
7tanto por seus pecados
como pelos pecados dos seus antepassados”, diz o Senhor.
“Uma vez que eles queimaram incenso nos montes
e me desafiaram nas colinas,
eu os farei pagar
pelos seus feitos anteriores.”
8Assim diz o Senhor:
“Quando ainda se acha suco num cacho de uvas,
os homens dizem: ‘Não o destruam,
pois ainda há algo bom’;
assim farei em favor dos meus servos;
não os destruirei totalmente.
9Farei surgir descendentes de Jacó
e de Judá quem receba por herança as minhas montanhas.
Os meus escolhidos as herdarão,
e ali viverão os meus servos.
10Para o meu povo que me buscou,
Sarom será um pasto para os rebanhos,
e o vale de Acor, um lugar de descanso para o gado.
11“Mas vocês, que abandonam o Senhor
e esquecem o meu santo monte,
que põem a mesa para a deusa Sorte
e enchem taças de vinho para o deus Destino,
12eu os destinarei à espada,
e todos vocês se dobrarão para a degola.
Pois eu os chamei, e vocês nem responderam;
falei, e não me deram ouvidos.
Vocês fizeram o mal diante de mim
e escolheram o que me desagrada”.
13Portanto, assim diz o Soberano, o Senhor:
“Os meus servos comerão,
e vocês passarão fome;
os meus servos beberão,
e vocês passarão sede;
os meus servos se regozijarão,
e vocês passarão vergonha;
14os meus servos cantarão
com alegria no coração,
e vocês se lamentarão
com angústia no coração e uivarão
pelo quebrantamento de espírito.
15Vocês deixarão seu nome
como uma maldição para os meus escolhidos;
o Soberano, o Senhor, matará vocês,
mas aos seus servos dará outro nome.
16Quem pedir bênção para si na terra,
que o faça pelo Deus da verdade;
quem fizer juramento na terra,
que o faça pelo Deus da verdade.
Porquanto as aflições passadas serão esquecidas
e estarão ocultas aos meus olhos.
Novos Céus e Nova Terra
17“Pois vejam!
Criarei novos céus e nova terra,
e as coisas passadas não serão lembradas.
Jamais virão à mente!
18Alegrem-se, porém,
e regozijem-se para sempre no que vou criar,
porque vou criar Jerusalém para regozijo
e seu povo para alegria.
19Por Jerusalém me regozijarei
e em meu povo terei prazer;
nunca mais se ouvirão nela
voz de pranto e choro de tristeza.
20“Nunca mais haverá nela uma criança que viva poucos dias,
e um idoso que não complete os seus anos de idade;
quem morrer aos cem anos ainda será jovem,
e quem não chegar65.20 Ou o pecador que chegar aos cem será maldito.
21Construirão casas e nelas habitarão;
plantarão vinhas e comerão do seu fruto.
22Já não construirão casas para outros ocuparem,
nem plantarão para outros comerem.
Pois o meu povo terá vida longa como as árvores;
os meus escolhidos esbanjarão o fruto do seu trabalho.
23Não labutarão inutilmente,
nem gerarão filhos para a infelicidade;
pois serão um povo abençoado pelo Senhor,
eles e os seus descendentes.
24Antes de clamarem, eu responderei;
ainda não estarão falando, e eu os ouvirei.
25O lobo e o cordeiro comerão juntos,
e o leão comerá feno, como o boi,
mas o pó será a comida da serpente.
Ninguém fará nem mal nem destruição
em todo o meu santo monte”, diz o Senhor.
Dom och frälsning
1”Jag visade mig för dem som inte frågade efter mig.
Jag blev funnen av dem som inte sökte efter mig.
’Här är jag, här är jag!’
sa jag till ett folk som inte åkallade mig.
2Hela dagen har jag räckt ut mina händer
mot ett trotsigt folk,
som vandrar på den orätta vägen
och följer sina egna planer,
3ett folk som ständigt förolämpar mig rakt i ansiktet.
De bär fram offer i trädgårdar
och tänder rökelse på tegelaltaren.
4De håller till i gravar
och tillbringar nätter i hemliga nästen,
de äter griskött och har oren köttsoppa i sina kärl.
5De säger: ’Håll dig undan! Kom inte närmare mig.
Jag är heligare än du!’
De är som en rök i mina näsborrar,
som en ständigt brinnande eld.
6Detta finns nedtecknat inför mig.
Jag kommer inte att förbli tyst,
jag tiger inte förrän jag har hämnats,
de ska få ett straff i sin famn
7för sina egna och deras förfäders synder,
säger Herren.
De har tänt rökelse på bergen
och hånat mig på höjderna.
Därför ska jag mäta upp åt dem
vedergällningen för vad de tidigare har gjort.”
8Så säger Herren:
”Så länge det finns saft i en druvklase
säger man: ’Förstör den inte, för där finns en välsignelse.’
Så ska jag också göra för mina tjänares skull,
jag ska inte förgöra dem alla.
9Jag ska låta en ättling65:9 Ordagrant: säd. gå ut från Jakob
och en arvinge från Juda till mina berg.
Mina utvalda ska ärva landet
och mina tjänare bosätta sig där.
10Sharon ska bli betesmark för fåren
och Akors dal en viloplats för boskap,
för mitt folk som söker mig.
11Men ni som överger Herren
och glömmer mitt heliga berg,
ni som dukar bordet åt Gad
och fyller bägaren med blandat vin åt Meni,65:11 Gad, som betyder lycka, och Meni, öde, var avgudar.
12er ska jag utlämna åt svärdet,
och ni ska få böja er ner för att slaktas.
När jag ropade svarade ni inte,
och ni lyssnade inte när jag talade.
Ni gjorde det som var ont i mina ögon
och valde det som misshagade mig.”
13Så säger därför Herren, Herren:
”Se, mina tjänare ska äta,
men ni ska hungra,
mina tjänare ska dricka,
men ni ska törsta,
mina tjänare ska glädjas,
men ni ska få blygas,
14mina tjänare ska sjunga ut sina hjärtans glädje,
men ni ska ropa ut era hjärtans ångest
och klaga i förtvivlan.
15Ni ska lämna era namn till mina utvalda
att användas som en förbannelse,
och Herren, Herren ska döda dig.
Men åt sina tjänare ska han ge ett annat namn.
16Den som uttalar en välsignelse i landet
välsignar sig vid sanningens Gud.65:16 Sanning är översatt från hebreiskans amen och syftar också på trofasthet.
Den som svär en ed i landet
svär vid sanningens Gud.
De lidanden som varit är glömda,
jag ser dem inte längre.
Nya himlar och en ny jord
17Se, jag ska skapa nya himlar och en ny jord,
och det som varit ska man inte längre minnas eller tänka på.
18Var glada och jubla för evigt
över det jag skapar!
För jag skapar Jerusalem till jubel
och dess befolkning till glädje.
19Jag ska jubla över Jerusalem
och glädja mig över mitt folk.
Där ska inte mer höras någon gråt och klagan.
20Där ska inte mer finnas spädbarn som bara lever några dagar
eller gamla som inte får leva sin tid ut.
Den som dör vid hundra års ålder anses som ung,
och den som inte uppnår hundra år betraktas som förbannad.
21De ska bygga hus och bo i dem,
plantera vingårdar och äta deras frukt.
22De ska inte bygga hus åt andra att bo i
och inte odla åt andra att äta.
Mitt folk ska leva lika länge som träd,
och mina utvalda ska länge få njuta av sina händers verk.
23De ska inte arbeta förgäves
och inte föda barn till en bråd död,
för de är ett folk som Herren välsignat,
de och deras efterkommande.
24Då ska det bli så
att innan de ropar ska jag svara,
och medan de ännu talar ska jag bönhöra dem.
25Varg och lamm betar tillsammans,
lejonet äter hö som oxen,
och jord är ormens föda.
Ingenstans på mitt heliga berg
ska de göra något ont eller fördärvligt, säger Herren.”
