Israel Obstinado
1“Escute isto, ó comunidade de Jacó,
vocês que são chamados pelo nome de Israel
e vêm da linhagem de Judá,
vocês que fazem juramentos pelo nome do Senhor
e invocam o Deus de Israel,
mas não em verdade ou retidão;
2vocês que chamam a si mesmos cidadãos da cidade santa
e dizem confiar no Deus de Israel;
o Senhor dos Exércitos é o seu nome:
3Eu predisse há muito as coisas passadas,
minha boca as anunciou, e eu as fiz conhecidas;
então repentinamente agi, e elas aconteceram.
4Pois eu sabia quão obstinado você era;
os tendões de seu pescoço eram ferro,
a sua testa era bronze.
5Por isso há muito contei a você essas coisas;
antes que acontecessem eu as anunciei a você
para que você não pudesse dizer:
‘Meus ídolos as fizeram;
minha imagem de madeira e meu deus de metal as determinaram’.
6Você tem ouvido essas coisas;
olhe para todas elas.
Você não irá admiti-las?
“De agora em diante eu contarei a você coisas novas,
coisas ocultas, que você desconhece.
7Elas foram criadas agora, e não há muito tempo;
você nunca as conheceu antes.
Por isso você não pode dizer:
‘Sim, eu as conhecia’.
8Você não tinha conhecimento nem entendimento;
desde a antiguidade o seu ouvido tem se fechado.
Sei quão traiçoeiro você é;
desde o nascimento você foi chamado rebelde.
9Por amor do meu próprio nome eu adio a minha ira;
por amor de meu louvor eu a contive,
para que você não fosse eliminado.
10Veja, eu refinei você, embora não como prata;
eu o provei na fornalha da aflição.
11Por amor de mim mesmo,
por amor de mim mesmo, eu faço isso.
Como posso permitir que eu mesmo seja difamado?
Não darei minha glória a nenhum outro.
A Libertação de Israel
12“Escute-me, ó Jacó,
Israel, a quem chamei:
Eu sou sempre o mesmo;
eu sou o primeiro e eu sou o último.
13Minha própria mão lançou os alicerces da terra,
e a minha mão direita estendeu os céus;
quando eu os convoco,
todos juntos se põem em pé.
14“Reúnam-se, todos vocês, e escutem:
Qual dos ídolos predisse essas coisas?
O amado do Senhor cumprirá seu propósito contra a Babilônia;
seu braço será contra os babilônios.
15Eu, eu mesmo, falei;
sim, eu o chamei.
Eu o trarei,
e ele será bem-sucedido em sua missão.
16“Aproximem-se de mim e escutem isto:
“Desde o primeiro anúncio
não falei secretamente;
na hora em que acontecer, estarei ali.”
E agora o Soberano, o Senhor, me enviou,
com seu Espírito.
17Assim diz o Senhor, o seu redentor,
o Santo de Israel:
“Eu sou o Senhor, o seu Deus,
que ensina o que é melhor para você,
que o dirige no caminho em que você deve ir.
18Se tão somente você tivesse prestado atenção às minhas ordens,
sua paz seria como um rio,
sua retidão, como as ondas do mar.
19Seus descendentes seriam como a areia,
seus filhos, como seus inúmeros grãos;
o nome deles jamais seria eliminado
nem destruído de diante de mim”.
20Deixem a Babilônia,
fujam do meio dos babilônios!
Anunciem isso com gritos de alegria
e proclamem-no.
Enviem-no aos confins da terra; digam:
O Senhor resgatou seu servo Jacó.
21Não tiveram sede quando ele os conduziu através dos desertos;
ele fez água fluir da rocha para eles;
fendeu a rocha, e a água jorrou.
22“Não há paz alguma para os ímpios”, diz o Senhor.
Israels trolöshet och befrielse
1Hör detta, Jakobs släkt,
ni som bär namnet Israel
och härstammar från Juda,
ni som svär vid Herrens namn
och bekänner er till Israels Gud,
men inte i sanning och rättfärdighet.
2De uppkallar sig efter den heliga staden
och stöder sig på Israels Gud,
vars namn är härskarornas Herre.
3Det som tidigare hände
hade jag talat om i förväg för länge sedan,
förutsagt det, tillkännagett det.
Plötsligt agerade jag, och det skedde.
4Jag vet att du är hård.
Din nacke är av järn
och din panna av koppar.
5Därför förutsade jag det för så länge sedan,
talade om det innan det skedde,
så att du inte skulle kunna säga:
’Min avgud gjorde det.
Min skurna och gjutna gudabild gav befallning om det!’
6Du har hört detta och kan se det.
Erkänner ni det inte?
Nu vill jag förkunna nya ting för dig,
hemligheter som du inte vetat om.
7De har skapats nu, inte för länge sedan.
Du har inte hört om dem förrän idag,
för att du inte ska kunna säga:
’Det här visste jag!’
8Du fick inget höra och inget veta,
du hade inget öppet öra.
Jag visste hur trolös du var,
du kallades upprorsmakare alltsedan du föddes.
9Men för mitt namns skull håller jag tillbaka min vrede,
för min äras skull behärskar jag mig
och utplånar dig inte.
10Jag renade dig men fann inget silver.
Jag prövade dig i lidandets ugn.
11För min egen skull,
ja, just för min egen skull, agerar jag,
för hur skulle jag kunna låta mig vanhelgas?
Min ära ger jag inte till någon annan.
12Lyssna på mig, Jakob,
Israel, som jag har kallat!
Jag är Gud.
Jag är den förste, och jag är den siste.
13Det var min hand som lade jordens grund,
och min högra hand bredde ut himlarna.
När jag kallade på dem stod de där.
14Kom samman, ni alla, och lyssna!
Vem av dessa har förutsagt det här,
att den som Herren älskar
ska fullfölja hans plan
mot Babylon och mot kaldéerna?
15Jag, jag har talat detta.
Jag har kallat honom och fört fram honom,
och han ska ha framgång.
16Kom närmare och lyssna till detta:
Från första början har jag talat öppet,
och när tiden var inne för något att äga rum, var jag där.
Och nu har Herren, Herren sänt mig
och sin Ande.”48:16 Det är inte säkert vem som talar här. Hittills är det fortfarande Herren eller Jesaja själv börjar tala här.
17Så säger Herren, din befriare48:17 Se 4 Mos 35:12 med not., Israels Helige:
”Jag är Herren, din Gud,
som vill undervisa dig om ditt eget bästa
och leda dig på den väg där du ska vandra.
18Om du ändå hade lyssnat till mina bud!
Då skulle du ha upplevt en ström av frid
och rättfärdighet lik havets vågor.
19Då skulle dina ättlingar ha blivit som sanden,
din avkomma som sandkornen.
Deras namn skulle aldrig utplånas
utan bestå inför mig.”
20Lämna Babylon,
fly från Kaldéen!
Förkunna det med glädjerop,
gör det känt för jordens alla hörn.
Säg: ”Herren har befriat sin tjänare Jakob.”
21De behövde inte vara törstiga
när han förde dem genom öknarna,
för han lät vatten flöda ur klippan,
han klöv klippan, så att vatten forsade fram.
22”Men för de gudlösa finns det ingen frid, säger Herren.
