Jacó Abençoa Manassés e Efraim
1Algum tempo depois, disseram a José: “Seu pai está doente”; e ele foi vê-lo, levando consigo seus dois filhos, Manassés e Efraim. 2E anunciaram a Jacó: “Seu filho José veio vê-lo”. Israel reuniu suas forças e assentou-se na cama.
3Então disse Jacó a José: “O Deus todo-poderoso apareceu-me em Luz, na terra de Canaã, e ali me abençoou, 4dizendo: ‘Eu o farei prolífero e o multiplicarei. Farei de você uma comunidade de povos e darei esta terra por propriedade perpétua aos seus descendentes’.
5“Agora, pois, os seus dois filhos que lhe nasceram no Egito, antes da minha vinda para cá, serão reconhecidos como meus; Efraim e Manassés serão meus, como são meus Rúben e Simeão. 6Os filhos que lhe nascerem depois deles serão seus; serão convocados sob o nome dos seus irmãos para receberem sua herança. 7Quando eu voltava de Padã, para minha tristeza Raquel morreu em Canaã, quando ainda estávamos a caminho, a pouca distância de Efrata. Eu a sepultei ali, ao lado do caminho para Efrata, que é Belém”.
8Quando Israel viu os filhos de José, perguntou: “Quem são estes?”
9Respondeu José a seu pai: “São os filhos que Deus me deu aqui”.
Então Israel disse: “Traga-os aqui para que eu os abençoe”.
10Os olhos de Israel já estavam enfraquecidos por causa da idade avançada, e ele mal podia enxergar. Por isso José levou seus filhos para perto dele, e seu pai os beijou e os abraçou.
11E Israel disse a José: “Nunca pensei que veria a sua face novamente, e agora Deus me concede ver também os seus filhos!”
12Em seguida, José os tirou do colo de Israel e curvou-se com o rosto em terra. 13E José tomou os dois, Efraim à sua direita, perto da mão esquerda de Israel, e Manassés à sua esquerda, perto da mão direita de Israel, e os aproximou dele. 14Israel, porém, estendeu a mão direita e a pôs sobre a cabeça de Efraim, embora este fosse o mais novo e, cruzando os braços, pôs a mão esquerda sobre a cabeça de Manassés, embora Manassés fosse o filho mais velho.
15E abençoou a José, dizendo:
“Que o Deus, a quem serviram meus pais Abraão e Isaque,
o Deus que tem sido o meu pastor
em toda a minha vida até o dia de hoje,
16o Anjo que me redimiu de todo o mal,
abençoe estes meninos.
Sejam eles chamados pelo meu nome
e pelos nomes de meus pais
Abraão e Isaque, e cresçam muito na terra”.
17Quando José viu seu pai colocar a mão direita sobre a cabeça de Efraim, não gostou; por isso pegou a mão do pai, a fim de mudá-la da cabeça de Efraim para a de Manassés, 18e lhe disse: “Não, meu pai, este aqui é o mais velho; ponha a mão direita sobre a cabeça dele”.
19Mas seu pai recusou-se e respondeu: “Eu sei, meu filho, eu sei. Ele também se tornará um povo, também será grande. Apesar disso, seu irmão mais novo será maior do que ele, e seus descendentes se tornarão muitos48.19 Hebraico: uma plenitude de povos. povos”. 20Assim, Jacó os abençoou naquele dia, dizendo:
“O povo de Israel usará os seus nomes
para abençoar uns aos outros com esta expressão:
Que Deus faça a você como fez a Efraim e a Manassés!”
E colocou Efraim à frente de Manassés.
21A seguir, Israel disse a José: “Estou para morrer, mas Deus estará com vocês e os levará de volta à terra de seus antepassados. 22E a você, como alguém que está acima de seus irmãos, dou a região montanhosa48.22 Ou E a você dou uma porção a mais do que a seus irmãos, a porção que tomei que tomei dos amorreus com a minha espada e com o meu arco”.
Manasse och Efraim
1En tid därefter fick Josef höra att hans far var sjuk. Han tog med sig dit sina två söner Manasse och Efraim. 2När Jakob hörde att hans son Josef hade kommit, samlade han all sin styrka och satte sig upp i sängen 3och sa till honom:
”Gud den Väldige visade sig för mig i Lus i Kanaans land. Han välsignade mig 4och sa till mig: ’Jag ska göra dig fruktsam, och du ska bli till ett stort folk, och jag ska ge Kanaans land till dig och dina ättlingar som egendom för all framtid.’ 5Dina två söner, Efraim och Manasse, som föddes här i Egyptens land innan jag kom hit, ska vara mina, och de ska få ärva mig på samma sätt som Ruben och Simon48:5 De skulle få ärva lika mycket som Jakobs två äldsta söner.. 6Men de andra barnen som du får ska bli dina egna, och de ska kallas efter sina bröders namn i deras arvedel av landet48:6 Josefs andra söner skulle inte betraktas som egna stammar.. 7När jag kom från Paddan Aram, dog Rakel ifrån mig i Kanaans land medan vi ännu var en bit från Efrata. Jag begravde henne där invid vägen till Efrata.” Efrata heter numera Betlehem.
8Sedan såg Israel på de två pojkarna och sa: ”Vilka är dessa?” 9Josef svarade sin far: ”De är mina söner som Gud har gett mig här.” Israel sa: ”För fram dem till mig så ska jag välsigna dem!” 10På grund av sin höga ålder kunde Israel knappt se. Därför tog Josef pojkarna till honom, så att han kunde kyssa och omfamna dem.
11Israel sa till Josef: ”Jag trodde aldrig att jag skulle få se dig igen, men nu har Gud till och med låtit mig få se dina barn.”
12Josef tog pojkarna från Israels knä48:12 Se not till 30:3. och bugade sig djupt med ansiktet mot marken. 13Så förde han fram pojkarna till Israel, med Efraim på sin högra sida och Manasse på sin vänstra, så att Manasse hamnade framför Israels högra hand och Efraim framför hans vänstra. 14Men Israel sträckte ut sin högra hand och lade den på Efraims huvud, och sin vänstra hand på samma sätt på Manasses huvud, alltså korsade han sina händer, fastän Manasse var den förstfödde.
15Sedan välsignade han Josef och sa:
”Gud, som mina fäder Abraham och Isak levde i gemenskap med,
Gud, som har varit min herde hela livet,
16ängeln som löst mig från allt ont,
må välsigna dessa pojkar.
De ska kallas efter mitt namn och mina fäder Abrahams och Isaks namn.
Må de föröka sig så att de blir ett stort folk!”
17Men när Josef såg att hans far hade lagt sin högra hand på Efraims huvud, tyckte han inte om det. Därför lyfte han sin fars hand för att flytta den från Efraims huvud och lägga den på Manasses huvud i stället. 18”Far, gör inte så”, sa han. ”Detta är den äldste, lägg din högra hand på honom!” 19Men Israel vägrade. ”Jag vet vad jag gör, min son”, sa han. ”Av Manasse ska det bli ett folk, också han ska bli stor, men hans yngre bror ska bli ännu större, och av hans ättlingar ska det bli många folk.”
20Så välsignade han pojkarna denna dag med orden:
”Israels48:20 Se not till 47:27. folk ska välsigna varandra genom att säga:
’Gud ska göra dig lik Efraim och Manasse.’ ”
Han satte alltså Efraim före Manasse.
21Sedan sa Israel till Josef: ”Jag ska snart dö, men Gud kommer att vara med er och föra er tillbaka till era förfäders land. 22Och jag ger dig nu, utöver det jag ger till dina bröder, en utvald bergsrygg48:22 På hebreiska är bergsrygg identiskt med ortsnamnet Shekem, den plats där Josef senare blev begravd. som jag tog från amoréerna med svärd och båge.”
