Um Cedro no Líbano
1No primeiro dia do terceiro mês do décimo primeiro ano, a palavra do Senhor veio a mim: 2“Filho do homem, diga ao faraó, rei do Egito, e ao seu povo:
“Quem é comparável a você em majestade?
3Considere a Assíria, outrora um cedro no Líbano,
com belos galhos que faziam sombra à floresta;
era alto;
seu topo ficava acima da espessa folhagem.
4As águas o nutriam,
correntes profundas o faziam crescer em grande altura;
seus riachos fluíam de onde ele estava
para todas as árvores do campo.
5Erguia-se mais alto que todas as árvores do campo;
brotaram muitos ramos e seus galhos cresceram,
espalhando-se, graças à fartura de água.
6Todas as aves do céu
se aninhavam em seus ramos,
todos os animais do campo davam à luz
debaixo dos seus galhos;
todas as grandes nações
viviam à sua sombra.
7Era de uma beleza majestosa,
com seus ramos que tanto se espalhavam,
pois as suas raízes desciam
até as muitas águas.
8Os cedros do jardim de Deus
não eram rivais para ele,
nem os pinheiros conseguiam
igualar-se aos seus ramos,
nem os plátanos podiam
comparar-se com os seus galhos;
nenhuma árvore do jardim de Deus
podia equiparar-se à sua beleza.
9Eu o fiz belo com rica ramagem,
a inveja de todas as árvores do Éden,
do jardim de Deus.
10“Portanto, assim diz o Soberano, o Senhor: Como ele se ergueu e se tornou tão alto, alçando seu topo acima da folhagem espessa, e como ficou orgulhoso da sua altura, 11eu o entreguei ao governante das nações para que este o tratasse de acordo com a sua maldade. Eu o rejeitei, 12e a mais impiedosa das nações estrangeiras o derrubou e o deixou. Seus ramos caíram sobre os montes e em todos os vales; seus galhos jazeram quebrados em todas as ravinas da terra. Todas as nações da terra saíram de sua sombra e o abandonaram. 13Todas as aves do céu se instalaram na árvore caída, e todos os animais do campo se abrigaram em seus galhos. 14Por isso nenhuma outra árvore junto às águas chegará a erguer-se orgulhosamente tão alto, alçando o seu topo acima da folhagem espessa. Nenhuma outra árvore igualmente bem regada chegará a essa altura; estão todas destinadas à morte, e irão para debaixo da terra, entre os homens mortais, com os que descem à cova.
15“Assim diz o Soberano, o Senhor: No dia em que ele foi baixado à sepultura31.15 Hebraico: Sheol. Essa palavra também pode ser traduzida por profundezas, pó ou morte; também nos versículos 16 e 17., fiz o abismo encher-se de pranto por ele; estanquei os seus riachos, e a sua fartura de água foi retida. Por causa dele vesti o Líbano de trevas, e todas as árvores do campo secaram-se completamente. 16Fiz as nações tremerem ao som da sua queda, quando o fiz descer à sepultura com os que descem à cova. Então todas as árvores do Éden, as mais belas e melhores do Líbano, todas as árvores bem regadas, consolavam-se embaixo da terra. 17Todos os que viviam à sombra dele, seus aliados entre as nações, também haviam descido com ele à sepultura, juntando-se aos que foram mortos à espada.
18“Qual das árvores do Éden pode comparar-se com você em esplendor e majestade? No entanto, você também será derrubado e irá para baixo da terra com as árvores do Éden; você jazerá entre os incircuncisos, com os que foram mortos à espada.
“Eis aí o faraó e todo o seu grande povo. Palavra do Soberano, o Senhor”.
Egyptens högmod
1I det elfte året, på första dagen i tredje månaden kom Herrens ord till mig: 2”Du människa, säg till farao, kungen av Egypten, och till hela hans här: ’Med vem kan man jämföra dig i din storhet?
3Se på Assyrien31:3 Ev. en cypress, om man antar att en bokstav fallit bort, och i så fall är det Egypten som beskrivs. Verserna 3-16 tycks dock handla om Assyriens storhetstid och fall som beskrivs för farao.,
en ceder på Libanon,
med vackra grenar
och en krona som gav skugga,31:3 Grundtextens innebörd är osäker.
så hög
att dess topp sköt upp bland molnen.
4Vattnet gav den näring,
djupa källor31:4 Mer ordagrant djupet, samma ord som används i 1 Mos 1:2, de vatten som finns under jordytan. fick den att växa stor.
De lät sina flöden strömma
kring platsen där den växte,
de sände ut sina flöden
till alla markens träd.
5Den sträckte sig högre
än alla andra träd på marken
och fick ett kraftigt grenverk och långa kvistar
på grund av den rikliga tillgången på vatten.
6Alla himlens fåglar
byggde bo bland grenarna,
och under dem
födde markens djur sina ungar.
I dess skugga
bodde alla de stora folken.
7Den var majestätiskt vacker,
med vidsträckta grenar,
för dess rötter sträckte sig ner
till rikliga vatten.
8Ingen ceder i Guds trädgård
kunde mäta sig med den.
Ingen cypress hade sådana grenar
och ingen platan ett sådant lövverk.
Inget träd i Guds trädgård
kunde mäta sig med den i skönhet.
9Jag hade gjort den så skön,
med dess rikliga lövverk,
att alla andra träd i Guds trädgård
måste avundas den.
10Så säger Herren, Herren: Eftersom den växte så hög och sköt upp sin topp bland molnen, och eftersom den greps av högfärd för sin höjd, 11överlämnade jag den åt en härskare över folken. Han behandlade den som dess ondska förtjänade. Jag hade förskjutit den. 12Främlingar, de grymmaste av folk, högg ner den och lät den ligga. Dess grenar låg utspridda överallt i bergen och dalarna, de låg sönderbrutna i landets bäckar. Alla jordens folk som hade bott under dess skugga övergav den och lät den ligga. 13Himlens fåglar har byggt sina bon i det fallna trädet och markens djur lagt sig bland grenarna. 14Därför ska aldrig mer några träd som växer vid vatten vara högmodiga över sin höjd och skjuta upp sin topp bland molnen, inga välvattnade träd, hur höga de än blir. De är alla bestämda till att dö och måste ner i jorden, tillsammans med de människor som lagts i graven.
15Så säger Herren, Herren: Den dag den störtade ner i dödsriket lät jag djupet klä sig i sorg för dess skull och hålla tillbaka sina flöden, och dess rikliga vatten sinade. Jag klädde Libanon i sorgdräkt, och alla dess träd vissnade. 16Jag fick folken att darra när det föll ner i dödsriket, tillsammans med dem som gått ner i graven. Det blev till tröst för alla Edens träd djupt nere i jorden, de bästa och mest utsökta i Libanon, alla de som hade gott om vatten. 17Också de hade tillsammans med den gått ner till dödsriket, till dem som dödats med svärd, dess allierade, som bott i dess skugga bland folken.
18Vilket av Edens alla träd kan du jämföras med i härlighet och majestät? Likafullt ska du störtas till jorden där nere, tillsammans med Edens träd. Du ska ligga där bland de oomskurna, bland dem som dödats med svärd.
Så ska det gå för farao och hela hans här, säger Herren, Herren.’ ”
