Profecia contra o Egito
1No décimo segundo dia do décimo mês do décimo ano do exílio, esta palavra do Senhor veio a mim: 2“Filho do homem, vire o rosto contra o faraó, rei do Egito, e profetize contra ele e contra todo o Egito. 3Diga-lhe: Assim diz o Soberano, o Senhor:
“Estou contra você, faraó, rei do Egito,
contra você, grande monstro deitado em meio a seus riachos.
Você diz: ‘O Nilo é meu;
eu o fiz para mim mesmo’.
4Mas porei anzóis em seu queixo
e farei os peixes dos seus regatos
se apegarem às suas escamas, ó Egito.
Puxarei você para fora dos seus riachos,
com todos os peixes grudados em suas escamas.
5Deixarei você no deserto,
você e todos os peixes dos seus regatos.
Você cairá em campo aberto
e não será recolhido nem sepultado.
Darei você como comida aos animais selvagens
e às aves do céu.
6Então todos os que vivem no Egito saberão que eu sou o Senhor.
“Você tem sido um bordão de junco para a nação de Israel. 7Quando eles o pegaram com as mãos, você rachou e rasgou os ombros deles; quando eles se apoiaram em você, você se quebrou, e as costas deles sofreram torção.29.7 Conforme a Versão Siríaca. O Texto Massorético diz e fez que as costas deles paralisassem.
8“Portanto, assim diz o Soberano, o Senhor: Trarei uma espada contra você e matarei os seus homens e os seus animais. 9O Egito se tornará um deserto arrasado. Então eles saberão que eu sou o Senhor.
“Visto que você disse: ‘O Nilo é meu; eu o fiz’, 10estou contra você e contra os seus regatos e tornarei o Egito uma desgraça e um deserto arrasado desde Migdol até Sevene, chegando até a fronteira da Etiópia29.10 Hebraico: Cuxe.. 11Nenhum pé de homem ou pata de animal o atravessará; ninguém morará ali por quarenta anos. 12Farei a terra do Egito arrasada em meio a terras devastadas, e suas cidades estarão arrasadas durante quarenta anos entre cidades em ruínas. Espalharei os egípcios entre as nações e os dispersarei entre os povos.
13“Contudo, assim diz o Soberano, o Senhor: Ao fim dos quarenta anos ajuntarei os egípcios dentre as nações nas quais foram espalhados. 14Eu os trarei de volta do cativeiro e os farei voltar ao alto Egito29.14 Hebraico: a Patros., à terra dos seus antepassados. Ali serão um reino humilde. 15Será o mais humilde dos reinos, e nunca mais se exaltará sobre as outras nações. Eu o farei tão fraco que nunca mais dominará sobre as nações. 16O Egito não inspirará mais confiança a Israel, mas será uma lembrança de sua iniquidade por procurá-lo em busca de ajuda. Então eles saberão que eu sou o Soberano, o Senhor”.
17No primeiro dia do primeiro mês do vigésimo sétimo ano do exílio, esta palavra do Senhor veio a mim: 18“Filho do homem, o rei Nabucodonosor, da Babilônia, conduziu o seu exército numa dura campanha contra Tiro; toda cabeça foi esfregada até não ficar cabelo algum e todo ombro ficou esfolado. Contudo, ele e o seu exército não obtiveram nenhuma recompensa com a campanha que ele conduziu contra Tiro. 19Por isso, assim diz o Soberano, o Senhor: Vou dar o Egito ao rei Nabucodonosor, da Babilônia, e ele levará embora a riqueza dessa nação. Ele saqueará e despojará a terra como pagamento para o seu exército. 20Eu lhe dei o Egito como recompensa por seus esforços, por aquilo que ele e o seu exército fizeram para mim. Palavra do Soberano, o Senhor.
21“Naquele dia farei crescer o poder29.21 Hebraico: chifre. da nação de Israel, e abrirei a minha boca no meio deles. Então eles saberão que eu sou o Senhor”.
Profetia mot Egypten
(29:1—32:32)
1I det tionde året, på tolfte dagen i tionde månaden,29:1 Den 7 jan. 587 f.Kr. kom Herrens ord till mig: 2”Du människa, vänd dig mot farao, Egyptens kung, och profetera mot honom och mot hela Egypten. 3Säg: ’Så säger Herren, Herren:
Jag ska ta itu med dig, farao,
kung av Egypten,
du stora odjur
som vilar i dina floder
och säger: ”Nilen är min,
jag har skapat den åt mig själv.”
4Men jag ska sätta krokar i dina käftar
och låta fiskarna i dina floder fastna vid dina fjäll.
Jag ska dra upp dig ur dina floder med alla fiskar
som hänger fast vid dina fjäll.
5Jag ska lämna dig i öknen,
dig och alla fiskarna från dina floder.
Du ska bli liggande på bara marken,
och ingen ska hjälpa dig upp eller ta dig därifrån.
Åt markens djur och himlens fåglar
ger jag dig som mat.
6Alla som bor i Egypten ska förstå att jag är Herren. De är som en stav av vass för israeliterna. 7När de griper tag i dig går du sönder och alla river sönder sina händer på dig. När de stöder sig på dig bryts du av och får deras höfter att gå ur led.
8Därför säger Herren, Herren: Jag ska rikta ett svärd mot dig och utplåna både människor och djur. 9Egypten ska förhärjas och bli ett öde land. Då ska de inse att jag är Herren.
Han sa ju: ”Nilen är min. Jag har själv gjort den.” 10Därför ska jag ta itu med dig och din flod, och jag ska göra Egyptens land förhärjat och öde, från Migdol till Assuan, ända till gränsen mot Kush. 11Ingen ska gå där, varken människa eller djur, och under fyrtio år ska ingen bosätta sig där. 12Jag ska göra Egypten till ett öde land bland andra öde länder, och dess städer ska ligga öde bland ödelagda städer i fyrtio år. Egypterna själva ska jag skingra bland folken och sprida ut till andra länder.
13Så säger Herren, Herren: Efter de fyrtio åren ska jag samla egypterna från de folk bland vilka de är skingrade. 14Jag ska låta dem återvända från fångenskapen tillbaka till Patros29:14 Södra Egypten. land, som de kom ifrån. Där kommer de att bli ett obetydligt kungarike, 15det obetydligaste av alla riken. Aldrig mer ska de upphöja sig över folken. Jag ska göra dem så få att de aldrig mer kommer att härska över andra folk. 16Israeliterna ska inte längre förlita sig på dem, utan de ska komma ihåg den synd de begick när de vände sig till Egypten. Då ska de inse att jag är Herren, Herren.’ ”
Nebukadnessars vedergällning
17I det tjugosjunde året, på den första dagen i första månaden29:17 Den 26 apr. 571 f.Kr., kom Herrens ord till mig: 18”Du människa, den babyloniske kungen Nebukadnessar drev sin armé hårt mot Tyros. Allas huvuden slets kala och allas skuldror blev sönderskavda. Ändå fick han och hans armé inget ut av allt sitt slit vid anfallet mot Tyros. 19Därför, säger Herren, Herren, ger jag Egyptens land åt Nebukadnessar, kungen av Babylonien. Han ska bära bort dess rikedomar, ta byte och plundra. Det ska hans armé få som lön. 20Jag ger honom Egypten som lön för hans slit, för allt de gjort för mig, säger Herren, Herren.
21Den dagen ska jag låta Israels folk växa i styrka, och då ska jag låta dig tala till dem. Då ska de inse att jag är Herren.”
