Os Seres Viventes e a Glória do Senhor
1Era o quinto dia do quarto mês do trigésimo ano1.1 Ou do meu trigésimo ano, e eu estava entre os exilados, junto ao rio Quebar. Abriram-se os céus, e eu tive visões de Deus.
2Foi no quinto ano do exílio do rei Joaquim, no quinto dia do quarto mês. 3A palavra do Senhor veio ao sacerdote Ezequiel, filho de Buzi,1.3 Ou veio a Ezequiel, filho do sacerdote Buzi, junto ao rio Quebar, na terra dos caldeus. Ali a mão do Senhor esteve sobre ele.
4Olhei e vi uma tempestade que vinha do norte: uma nuvem imensa, com relâmpagos e faíscas, cercada por uma luz brilhante. O centro do fogo parecia metal reluzente, 5e no meio do fogo havia quatro vultos que pareciam seres viventes. Na aparência tinham forma de homem, 6mas cada um deles tinha quatro rostos e quatro asas. 7Suas pernas eram retas; seus pés eram como os de um bezerro e reluziam como bronze polido. 8Debaixo de suas asas, nos quatro lados, eles tinham mãos humanas. Os quatro tinham rostos e asas, 9e as suas asas encostavam umas nas outras. Quando se moviam, andavam para a frente e não se viravam.
10Quanto à aparência dos seus rostos, os quatro tinham rosto de homem, rosto de leão no lado direito, rosto de boi no lado esquerdo e rosto de águia. 11Assim eram os seus rostos. Suas asas estavam estendidas para cima; cada um deles tinha duas asas que se encostavam na de outro ser vivente, de um lado e do outro, e duas asas que cobriam os seus corpos. 12Cada um deles ia sempre para a frente. Para onde quer que fosse o Espírito, eles iam e não se viravam quando se moviam. 13Os seres viventes pareciam carvão aceso; eram como tochas. O fogo ia de um lado a outro entre os seres viventes, e do fogo saíam relâmpagos e faíscas. 14Os seres viventes iam e vinham como relâmpagos.
15Enquanto eu olhava para eles, vi uma roda ao lado de cada um deles, diante dos seus quatro rostos. 16Esta era a aparência das rodas e a sua estrutura: reluziam como o berilo; as quatro tinham aparência semelhante. Cada roda parecia estar entrosada na outra. 17Quando se moviam, seguiam nas quatro direções dos quatro rostos e não se viravam1.17 Ou não viravam para o lado enquanto iam. 18Seus aros eram altos e impressionantes e estavam cheios de olhos ao redor.
19Quando os seres viventes se moviam, as rodas ao seu lado se moviam; quando se elevavam do chão, as rodas também se elevavam. 20Para onde quer que o Espírito fosse, os seres viventes iam, e as rodas os seguiam, porque o mesmo Espírito estava nelas. 21Quando os seres viventes se moviam, elas também se moviam; quando eles ficavam imóveis, elas também ficavam; e, quando os seres viventes se elevavam do chão, as rodas também se elevavam com eles, porque o mesmo Espírito deles estava nelas.
22Acima das cabeças dos seres viventes estava o que parecia uma abóbada, reluzente como gelo, e impressionante. 23Debaixo dela cada ser vivente estendia duas asas ao que lhe estava mais próximo e com as outras duas asas cobria o corpo. 24Ouvi o ruído de suas asas quando voavam. Parecia o ruído de muitas águas, parecia a voz do Todo-poderoso. Era um ruído estrondoso, como o de um exército. Quando paravam, fechavam as asas.
25Então veio uma voz de cima da abóbada sobre as suas cabeças, enquanto eles ficavam de asas fechadas. 26Acima da abóbada sobre as suas cabeças havia o que parecia um trono de safira e, bem no alto—sobre o trono—havia uma figura que parecia um homem. 27Vi que a parte de cima do que parecia ser a cintura dele parecia metal brilhante, como se estivesse cheia de fogo, e a parte de baixo parecia fogo; e uma luz brilhante o cercava. 28Tal como a aparência do arco-íris nas nuvens de um dia chuvoso, assim era o resplendor ao seu redor.
Essa era a aparência da figura da glória do Senhor. Quando a vi, prostrei-me com o rosto em terra e ouvi a voz de alguém falando.
Syner, symbolhandlingar, budskap om dom och straff
(1:1—24:27)
Synen med de fyra varelserna och Herrens härlighet
1I det trettionde året,1:1 Det är omdiskuterat varifrån dessa trettio år ska räknas, från Jojakins exil eller från profetens födelse. Det senare verkar dock troligt; Hesekiel var präst, och prästerna började sin tjänstgöring vid trettioårsåldern. Han fick sin profetkallelse i juli 593 f.Kr., och av allt att döma är det detta år som avses. på femte dagen i fjärde månaden, när jag var bland de bortförda vid floden Kevar, öppnades himlen, och jag fick se syner från Gud.
2Den femte dagen i månaden, under femte året av kung Jojakins fångenskap, 3kom Herrens ord till prästen Hesekiel, Busis son, i kaldéernas land, vid floden Kevar. Där rörde Herrens hand vid honom.
4Jag såg en stormvind komma från norr, ett enormt moln med flammande eld, omgivet av ett ljussken. I dess innersta, mitt i elden, glänste det som av glödande metall1:4 Det hebreiska ordets, som här översätts med glödande metall, betydelse är osäker. Andra tolkningar: vitt guld, ädelsten.. 5Där inne syntes något som liknade fyra varelser. De såg ut som människor, 6men var och en av dem hade fyra ansikten och fyra vingar. 7Deras ben var raka, men fötterna liknade en kalvs klövar och glänste som polerad koppar. 8Under vingarna hade de människohänder på alla fyra sidorna1:8 Eller …åt fyra håll.. Alla fyra hade ansikten och vingar.
9Deras vingar vidrörde varandra, och de rörde sig rakt fram utan att vända sig om. 10Deras ansikten liknade en människas ansikte, och alla fyra hade ett lejonansikte på högra sidan, alla fyra hade ett tjuransikte på vänstra sidan, och alla fyra hade ett örnansikte. 11Sådana var deras ansikten. Deras vingar var utbredda upptill. Var och en hade två vingar som de vidrörde varandra med, och två som täckte deras kropp. 12Var och en av dem gick rakt fram. De gick dit anden1:12 Kan också syfta på Guds Ande, men i ljuset av v. 20, där varelsernas ande klart står omtalad är det troligare att det även här är frågan om deras ande. I Hesekiels bok står Anden/ande(n) ofta omtalad, och i många fall är det svårt att se om ordet syftar på Guds Ande eller någon annans; samma hebreiska ord används också om vind. gick, och de gick utan att vända sig. 13Varelsernas gestalter liknade glödande koleld och brinnande facklor.1:13 Eller: Mellan varelserna var något som liknade…. Grundtexten är svårtolkad. Elden rörde sig fram och tillbaka mellan varelserna, och blixtar sköt fram ur den. 14De rörde sig fram och tillbaka, snabbt som blixten.
15Jag såg på de fyra varelserna och lade märke till ett hjul på marken bredvid var och en av dem. 16Hjulen såg ut och var konstruerade så att de gnistrade som krysolit. Alla fyra var likadana och tycktes vara gjorda så att varje hjul var inneslutet i ett annat hjul. 17De kunde gå i alla fyra riktningarna utan att vända sig. 18Hjulringarna var höga och fruktansvärda, alla fyra försedda med ögon runtom.
19När varelserna rörde sig, rörde sig hjulen tillsammans med dem. När varelserna lyfte över jorden, lyfte också hjulen. 20De gick dit anden gick, och hjulen lyfte tillsammans med dem, för deras ande var i hjulen. 21När varelserna rörde sig, rörde sig även hjulen, när varelserna stannade, stannade även hjulen, och när varelserna lyfte över jorden, lyfte hjulen tillsammans med dem, eftersom varelsernas ande var i hjulen.
22Över varelsernas huvuden var något som liknade ett himlavalv, fruktansvärt glänsande som iskristaller, utbrett över deras huvuden. 23Under valvet var deras vingar utsträckta mot varandra, och med två vingar täckte de var och en sin kropp. 24Jag hörde bruset från deras vingar, när de rörde sig, som dånet av stora vatten, som den Väldiges röst, som larmet från en armé. När de stannade sänkte de vingarna. 25En röst hördes från himlavalvet över dem när de stannade med sänkta vingar.
26Däruppe ovanför valvet över dem stod något som liknade en tron gjord av safirsten, och på det som liknade en tron satt någon som såg ut som en människa. 27Jag såg att det som tycktes vara hans höfter och uppåt var som glödande metall, som omgivet av eld. Neråt från det som tycktes vara hans höfter såg jag något som liknade eld, omgivet av ett ljussken. 28Ljusskenet som syntes runt omkring honom var som en båge i skyn en regnig dag.
Så såg det ut, det som liknade Herrens härlighet. När jag såg den, föll jag ner med ansiktet mot marken. Då hörde jag rösten av någon som talade.
