Há Tempo para Tudo
1Para tudo há uma ocasião certa;
há um tempo certo para cada propósito debaixo do céu:
2Tempo de nascer e tempo de morrer,
tempo de plantar
e tempo de arrancar o que se plantou,
3tempo de matar e tempo de curar,
tempo de derrubar e tempo de construir,
4tempo de chorar e tempo de rir,
tempo de prantear e tempo de dançar,
5tempo de espalhar pedras
e tempo de ajuntá-las,
tempo de abraçar e tempo de se conter,
6tempo de procurar e tempo de desistir,
tempo de guardar
e tempo de jogar fora,
7tempo de rasgar e tempo de costurar,
tempo de calar e tempo de falar,
8tempo de amar e tempo de odiar,
tempo de lutar e tempo de viver em paz.
9O que ganha o trabalhador com todo o seu esforço? 10Tenho visto o fardo que Deus impôs aos homens. 11Ele fez tudo apropriado ao seu tempo. Também pôs no coração do homem o anseio pela eternidade; mesmo assim ele não consegue compreender inteiramente o que Deus fez. 12Descobri que não há nada melhor para o homem do que ser feliz e praticar o bem enquanto vive. 13Descobri também que poder comer, beber e ser recompensado pelo seu trabalho é um presente de Deus. 14Sei que tudo o que Deus faz permanecerá para sempre; a isso nada se pode acrescentar, e disso nada se pode tirar. Deus assim faz para que os homens o temam.
15Aquilo que é, já foi,
e o que será, já foi anteriormente;
Deus investigará3.15 Ou Deus chama de volta o passado.
16Descobri também que debaixo do sol:
No lugar da justiça havia impiedade;
no lugar da retidão, ainda mais impiedade.
17Fiquei pensando:
O justo e o ímpio,
Deus julgará ambos,
pois há um tempo para todo propósito,
um tempo para tudo o que acontece.
18Também pensei: Deus prova os homens para que vejam que são como os animais. 19O destino do homem é o mesmo do animal; o mesmo destino os aguarda. Assim como morre um, também morre o outro. Todos têm o mesmo fôlego de vida3.19 Ou espírito; o homem não tem vantagem alguma sobre o animal. Nada faz sentido! 20Todos vão para o mesmo lugar; vieram todos do pó, e ao pó todos retornarão. 21Quem pode dizer se o fôlego do homem sobe às alturas e se o fôlego do animal desce3.21 Ou Quem conhece o espírito do homem, que sobe, ou o espírito do animal, que desce para a terra?
22Por isso concluí que não há nada melhor para o homem do que desfrutar do seu trabalho, porque esta é a sua recompensa. Pois, quem poderá fazê-lo ver o que acontecerá depois de morto?
Allt har sin tid
1Allt har sin tid,
varje sak under himlen sin tidpunkt:
2En tid att födas och en tid att dö,
en tid att plantera och en tid att rycka upp det planterade,
3en tid att döda och en tid att hela,
en tid att riva ner och en tid att bygga upp,
4en tid att gråta och en tid att skratta,
en tid att sörja och en tid att dansa,
5en tid att kasta stenar och en tid att samla stenar,
en tid att kramas och en tid att låta bli att kramas,
6en tid att söka och en tid att tappa bort,
en tid att behålla och en tid att kasta bort,
7en tid att riva sönder och en tid att sy ihop,
en tid att vara tyst och en tid att tala,
8en tid att älska och en tid att hata,
en tid för krig och en tid för fred.
9Vad får då arbetaren ut av sin möda? 10Jag har sett den börda som Gud lagt på människan. 11Allt har han gjort skönt i sin tid. Också evigheten har han lagt i deras hjärtan,3:11 Det är osäkert om det är människans evighetslängtan som åsyftas, eller om satsen hör ihop med den föregående och ska tolkas som att allt det sköna Gud gjort ska bestå för evigt. men människan kan ändå inte fatta Guds gärningar från början till slut. 12Jag insåg att det inte fanns något bättre för dem än att vara glada och göra gott under sitt liv. 13Och var och en som kan äta och dricka och finna tillfredsställelse i all sin möda har det också som en gåva från Gud. 14Jag vet att vad Gud gör består för evigt. Ingenting kan läggas till eller dras ifrån. Så har Gud gjort för att man ska frukta honom.
15Det som finns har redan varit,
det som ska komma har redan funnits.
Gud kallar fram det förflutna.
Meningslöshet och ondska finns överallt
16Dessutom såg jag under solen att på rättsplatsen satt orätt, på rättfärdighetens plats orätt.
17Jag sa för mig själv:
”Gud dömer både den rättfärdige och den gudlöse.
För det finns en tid för allt som sker och för varje handling.”
18Jag sa vidare för mig själv: ”Så är det för människornas skull. Gud prövar dem, för att de ska inse att de inte är bättre än djuren. 19Människor och djur har samma öde. Den ene dör liksom den andre, och båda har samma livsande. Människan har inget företräde framför djuren. Allting är meningslöst.
20Alla går mot samma mål –
till den jord som de har kommit ifrån
måste de vända tillbaka.
21Vem vet om människans ande stiger uppåt och djurens ande far ner i jorden?”
22Jag förstod att det inte fanns något bättre för människan än att hon gläder sig över sitt arbete, för det är hennes del. Vem kan vägleda henne till att se vad som ska komma efter henne?
