Nova Versão Internacional

Eclesiastes 12

1Lembre-se do seu Criador
    nos dias da sua juventude,
antes que venham os dias difíceis
e se aproximem os anos
    em que você dirá:
    “Não tenho satisfação neles”;
antes que se escureçam o sol e a luz,
    a lua e as estrelas,
e as nuvens voltem depois da chuva;
quando os guardas da casa tremerem
    e os homens fortes
    caminharem encurvados;
quando pararem os moedores
    por serem poucos,
e aqueles que olham pelas janelas
    enxergarem embaçado;
quando as portas da rua forem fechadas
    e diminuir o som da moagem;
quando o barulho das aves
    o fizer despertar,
mas o som de todas as canções
    lhe parecer fraco;
quando você tiver medo de altura,
    e dos perigos das ruas;
quando florir a amendoeira,
    o gafanhoto for um peso
    e o desejo já não se despertar.
Então o homem se vai
    para o seu lar eterno,
e os pranteadores já vagueiam pelas ruas.

Sim, lembre-se dele,
    antes que se rompa o cordão de prata,
    ou se quebre a taça de ouro;
antes que o cântaro se despedace
    junto à fonte,
a roda se quebre junto ao poço,
o pó volte à terra, de onde veio,
e o espírito volte a Deus, que o deu.

“Tudo sem sentido! Sem sentido!”,
    diz o mestre.
“Nada faz sentido!
    Nada faz sentido!”

Conclusão

Além de ser sábio, o mestre também ensinou conhecimento ao povo. Ele escutou, examinou e colecionou muitos provérbios. 10 Procurou também encontrar as palavras certas, e o que ele escreveu era reto e verdadeiro.

11 As palavras dos sábios são como aguilhões, a coleção dos seus ditos como pregos bem fixados, provenientes do único Pastor. 12 Cuidado, meu filho; nada acrescente a eles.

Não há limite para a produção de livros, e estudar demais deixa exausto o corpo.

13 Agora que já se ouviu tudo,
    aqui está a conclusão:
Tema a Deus
    e obedeça aos seus mandamentos,
porque isso é o essencial para o homem[a].
14 Pois Deus trará a julgamento
    tudo o que foi feito,
inclusive tudo o que está escondido,
    seja bom, seja mau.

Notas al pie

  1. 12.13 Ou o dever de todo homem

Swedish Contemporary Bible

Ecclesiastes 12

1Tänk på din Skapare i din ungdomstid,

innan de onda dagarna kommer

och de år närmar sig om vilka du säger:

”De ger mig ingen glädje”,

2innan solen och ljuset och månen och stjärnorna blir dunkla,

och molnen återvänder efter regnet.

3Då darrar väktarna i huset,

de starka männen böjer sig,

malerskorna har slutat mala, när de är så få,

och de som ser ut genom fönstren bara ser mörker.

4Då stängs dörrarna mot gatan,

och ljudet från kvarnen dämpas.

Man vaknar till fågelsång,

men sångerskorna har sänkt rösten.

5Då blir man rädd för alla högt belägna platser

och för fasor längs vägen,

när mandelträdet blommar,

gräshoppan släpar sig[a] fram,

och kaprisknoppen har mist sin kraft.

Människan går till sitt eviga hem,

och de sörjande går omkring på gatan,

6silvertråden brister,

guldskålen slås sönder,

krukan krossas vid källan

och hjulet bryts vid brunnen,

7stoftet vänder tillbaka till jorden, som det en gång kom från,

och livsanden vänder tillbaka till Gud, som en gång gav den.

Slutord

8”Meningslöst! Meningslöst!”

säger Predikaren.

”Allting är meningslöst.”

9Men Predikaren var inte bara vis, utan han förmedlade också sin kunskap till folket. Han tänkte också ut, formulerade och författade många ordspråk. 10Predikaren sökte noga efter de rätta orden och skrev ner rättframma sanningar.

11De visas ord är som oxpikar, ja som väl islagna spikar är deras tänkespråk. De kommer från en och samme herde. 12Men jag vill varna dig, min son, för allt annat utöver detta.

Det myckna bokskrivandet har inget slut, och mycket studium är tröttande för kroppen.

13Mycket har vi nu hört,

och detta blir slutsatsen:

Frukta Gud och håll hans bud,

detta är varje människas plikt.

14För Gud kommer att döma alla gärningar,

också de fördolda,

goda såväl som onda.

Notas al pie

  1. 12:5 Det hebreiska uttryckets betydelse är osäker.