O Amado
1Como você é linda, minha querida!
Ah, como é linda!
Seus olhos, por trás do véu, são pombas.
Seu cabelo é como um rebanho de cabras
que vêm descendo do monte Gileade.
2Seus dentes são como um rebanho de ovelhas
recém-tosquiadas que vão subindo do lavadouro.
Cada uma tem o seu par;
não há nenhuma sem crias.
3Seus lábios são como um fio vermelho;
sua boca é belíssima.
Suas faces, por trás do véu,
são como as metades de uma romã.
4Seu pescoço é como a torre de Davi,
construída como arsenal.
Nela estão pendurados mil escudos,
todos eles escudos de heroicos guerreiros.
5Seus dois seios são como filhotes de cervo,
como filhotes gêmeos de uma gazela
que repousam entre os lírios.
6Enquanto não raia o dia
e as sombras não fogem,
irei à montanha da mirra
e à colina do incenso.
7Você é toda linda, minha querida;
em você não há defeito algum.
8Venha do Líbano comigo, minha noiva,
venha do Líbano comigo.
Desça do alto do Amana,
do topo do Senir, do alto do Hermom,
das covas dos leões
e das tocas dos leopardos nas montanhas.
9Você fez disparar o meu coração,
minha irmã, minha noiva;
fez disparar o meu coração
com um simples olhar,
com uma simples joia dos seus colares.
10Quão deliciosas são as suas carícias,
minha irmã, minha noiva!
Suas carícias são mais agradáveis que o vinho,
e a fragrância do seu perfume
supera o de qualquer especiaria!
11Os seus lábios gotejam a doçura
dos favos de mel, minha noiva;
leite e mel estão debaixo da sua língua.
A fragrância das suas vestes
é como a fragrância do Líbano.
12Você é um jardim fechado,
minha irmã, minha noiva;
você é uma nascente fechada,
uma fonte selada.
13De você brota um pomar de romãs
com frutos seletos,
com flores de hena e nardo,
14nardo e açafrão, cálamo e canela,
com todas as madeiras aromáticas,
mirra e aloés e as mais finas especiarias.
15Você é4.15 Ou Eu sou (na voz da Amada) uma fonte de jardim,
um poço de águas vivas,
que descem do Líbano.
A Amada
16Acorde, vento norte!
Venha, vento sul!
Soprem em meu jardim,
para que a sua fragrância
se espalhe ao seu redor.
Que o meu amado entre em seu jardim
e saboreie os seus deliciosos frutos.
Han:
1Så vacker du är, min älskade,
så vacker du är!
Dina ögon är som duvor bakom din slöja.
Ditt hår är som en hjord av getter
som rör sig ner från Gileads berg.
2Dina tänder är som en flock nyklippta tackor
som stiger upp ur badet,
alla är tvillingar,
ingen av dem är ensam.
3Dina läppar är som ett rosenrött band,
ja ljuvlig är din mun.
Din tinning är som ett kluvet granatäpple bakom din slöja.
4Din hals är som Davids torn,
med rader av stenar,4:4 Grundtextens innebörd är osäker.
där tusen sköldar hänger,
och krigarnas alla koger.
5Dina bröst är som två hjortkalvar,
som en gasells tvillingpar,
som betar bland liljorna.
6Tills vinden vaknar4:6 Se not till 2:17. och skuggorna flyr,
vill jag gå till myrrahöjden och rökelseberget.
7Allting hos dig är så skönt, min älskade,
hos dig finns ingen brist.
8Kom med mig från Libanon, min brud,
kom med mig från Libanon!
Träd ner från Amanas topp,
från Senirs och Hermons topp,
från lejonens hålor
och från leopardernas berg.
9Du har tagit mitt hjärta,
min syster och min brud,
du har tagit mitt hjärta
med en enda blick
och med en enda pärla i ditt halsband.
10Så skön din kärlek är, min syster och min brud.
Din kärlek är ljuvare än vin,
din parfym doftar mer än någon krydda.
11Dina läppar, min brud, dryper av honung,
honung och mjölk är under din tunga,
och doften av dina kläder är som doften av Libanon.
12Min syster och brud är en inhägnad trädgård,
en tillsluten brunn, en förseglad källa.
13I din lustgård finns
granatträd med ljuvliga frukter,
henna och nardus,
14nardus och saffran, kalmus och kanel,
alla slags doftande träd,
myrra och aloe
och alla slags finaste kryddor.
15Du är trädgårdens källa,
en brunn med levande vatten,
en ström från Libanon.
Hon:
16Vakna upp, nordanvind!
Kom, sunnanvind!
Blås över min trädgård
och låt dess sköna dofter spridas!
Låt min älskade komma till sin trädgård
och njuta av dess härliga frukter.
