A Vinda do Espírito Santo no Dia de Pentecoste
1Chegando o dia de Pentecoste, estavam todos reunidos num só lugar. 2De repente veio do céu um som, como de um vento muito forte, e encheu toda a casa na qual estavam assentados. 3E viram o que parecia línguas de fogo, que se separaram e pousaram sobre cada um deles. 4Todos ficaram cheios do Espírito Santo e começaram a falar noutras línguas, conforme o Espírito os capacitava.
5Havia em Jerusalém judeus, devotos a Deus, vindos de todas as nações do mundo. 6Ouvindo-se o som, ajuntou-se uma multidão que ficou perplexa, pois cada um os ouvia falar em sua própria língua. 7Atônitos e maravilhados, eles perguntavam: “Acaso não são galileus todos estes homens que estão falando? 8Então, como os ouvimos, cada um de nós, em nossa própria língua materna? 9Partos, medos e elamitas; habitantes da Mesopotâmia, Judeia e Capadócia, do Ponto e da província da Ásia, 10Frígia e Panfília, Egito e das partes da Líbia próximas a Cirene; visitantes vindos de Roma, 11tanto judeus como convertidos ao judaísmo; cretenses e árabes. Nós os ouvimos declarar as maravilhas de Deus em nossa própria língua!” 12Atônitos e perplexos, todos perguntavam uns aos outros: “Que significa isto?”
13Alguns outros, todavia, zombavam e diziam: “Eles beberam vinho demais”.
A Pregação de Pedro
14Então Pedro levantou-se com os Onze e, em alta voz, dirigiu-se à multidão: “Homens da Judeia e todos os que vivem em Jerusalém, deixem-me explicar isto! Ouçam com atenção: 15estes homens não estão bêbados, como vocês supõem. Ainda são nove horas da manhã!2.15 Grego: Estaé ainda a terceira hora do dia! 16Ao contrário, isto é o que foi predito pelo profeta Joel:
17“ ‘Nos últimos dias, diz Deus,
derramarei do meu Espírito sobre todos os povos.
Os seus filhos e as suas filhas profetizarão,
os jovens terão visões,
os velhos terão sonhos.
18Sobre os meus servos e as minhas servas2.18 Ou Até sobre os meus escravos e as minhas escravas
derramarei do meu Espírito naqueles dias,
e eles profetizarão.
19Mostrarei maravilhas em cima, no céu,
e sinais em baixo, na terra:
sangue, fogo e nuvens de fumaça.
20O sol se tornará em trevas
e a lua em sangue,
antes que venha o grande e glorioso dia do Senhor.
21E todo aquele que invocar
o nome do Senhor será salvo!’2.17-21 Jl 2.28-32
22“Israelitas, ouçam estas palavras: Jesus de Nazaré foi aprovado por Deus diante de vocês por meio de milagres, maravilhas e sinais que Deus fez entre vocês por intermédio dele, como vocês mesmos sabem. 23Este homem foi entregue por propósito determinado e pré-conhecimento de Deus; e vocês, com a ajuda de homens perversos2.23 Ou daqueles que não possuem a lei; (isto é, os gentios)., o mataram, pregando-o na cruz. 24Mas Deus o ressuscitou dos mortos, rompendo os laços da morte, porque era impossível que a morte o retivesse. 25A respeito dele, disse Davi:
“ ‘Eu sempre via o Senhor diante de mim.
Porque ele está à minha direita,
não serei abalado.
26Por isso o meu coração está alegre
e a minha língua exulta;
o meu corpo também repousará em esperança,
27porque tu não me abandonarás no sepulcro2.27 Grego: Hades; também no versículo 31. Esta palavra também pode ser traduzida por inferno, morte ou profundezas.,
nem permitirás que o teu Santo sofra decomposição.
28Tu me fizeste conhecer os caminhos da vida
e me encherás de alegria na tua presença’2.25-28 Sl 16.8-11.
29“Irmãos, posso dizer com franqueza que o patriarca Davi morreu e foi sepultado, e o seu túmulo está entre nós até o dia de hoje. 30Mas ele era profeta e sabia que Deus lhe prometera sob juramento que poria um dos seus descendentes no trono. 31Prevendo isso, falou da ressurreição do Cristo2.31 Ou Messias. Tanto Cristo (grego) como Messias (hebraico) significam Ungido; também em todo o livro de Atos., que não foi abandonado no sepulcro e cujo corpo não sofreu decomposição. 32Deus ressuscitou este Jesus, e todos nós somos testemunhas desse fato. 33Exaltado à direita de Deus, ele recebeu do Pai o Espírito Santo prometido e derramou o que vocês agora veem e ouvem. 34Pois Davi não subiu aos céus, mas ele mesmo declarou:
“ ‘O Senhor disse ao meu Senhor:
Senta-te à minha direita
35até que eu ponha os teus inimigos
como estrado para os teus pés’2.34,35 Sl 110.1.
36“Portanto, que todo o Israel fique certo disto: Este Jesus, a quem vocês crucificaram, Deus o fez Senhor e Cristo”.
37Quando ouviram isso, ficaram aflitos em seu coração e perguntaram a Pedro e aos outros apóstolos: “Irmãos, que faremos?”
38Pedro respondeu: “Arrependam-se, e cada um de vocês seja batizado em nome de Jesus Cristo para perdão dos seus pecados, e receberão o dom do Espírito Santo. 39Pois a promessa é para vocês, para os seus filhos e para todos os que estão longe, para todos quantos o Senhor, o nosso Deus, chamar”.
40Com muitas outras palavras os advertia e insistia com eles: “Salvem-se desta geração corrompida!” 41Os que aceitaram a mensagem foram batizados, e naquele dia houve um acréscimo de cerca de três mil pessoas.
A Comunhão dos Cristãos
42Eles se dedicavam ao ensino dos apóstolos e à comunhão, ao partir do pão e às orações. 43Todos estavam cheios de temor, e muitas maravilhas e sinais eram feitos pelos apóstolos. 44Os que criam mantinham-se unidos e tinham tudo em comum. 45Vendendo suas propriedades e bens, distribuíam a cada um conforme a sua necessidade. 46Todos os dias, continuavam a reunir-se no pátio do templo. Partiam o pão em casa e juntos participavam das refeições, com alegria e sinceridade de coração, 47louvando a Deus e tendo a simpatia de todo o povo. E o Senhor lhes acrescentava diariamente os que iam sendo salvos.
1När pingstdagen2:1 Pingsten firades sju veckor efter påsk och var från början en skördefest. kom, var de troende alla samlade. 2Då hördes plötsligt ett dån från himlen som en väldig storm och det fyllde hela huset där de satt. 3Sedan såg de något som såg ut som eldslågor och de delade på sig och stannade över var och en av dem. 4Och alla blev fyllda av den heliga Anden och började tala andra språk som Anden gav dem.
5Många hängivna judar från olika länder var i Jerusalem 6och när de hörde dånet, samlades en stor mängd människor. Förvånade fick de då höra sina egna språk talas. 7De var helt förbluffade och sa: ”Hur kan det komma sig? De här människorna är ju alla från Galileen 8och ändå hör vi dem tala på våra egna språk. 9Vi är parther, meder och elamiter. Vi kommer från Mesopotamien, Judeen, Kappadokien, Pontos, Asien, 10Frygien, Pamfylien,2:10 Kappadokien, Pontos, provinsen Asien, Frygien och Pamfylien var alla romerska provinser i nuvarande Turkiet. Egypten och från trakten kring Kyrene i Libyen. Vi är besökare från Rom, 11både judar och proselyter, vi är kretensare och araber. Och ändå hör vi dessa människor tala om Guds mäktiga gärningar på våra egna språk!” 12De var förvirrade och visste inte vad de skulle tro och de frågade varandra: ”Vad kan det här betyda?” 13Men andra sa hånfullt: ”De är väl bara fulla av sött vin!”
Petrus tal på pingstdagen
14Då steg Petrus fram tillsammans med de elva andra och började tala högt och tydligt till folket: ”Hör på mig ni judar och alla som bor i Jerusalem! Detta ska ni veta! 15De här männen är inte fulla som ni menar. Klockan är ju bara nio på morgonen. 16Nej, detta är vad som sagts genom profeten Joel:
17’Det ska ske i den sista tiden, säger Gud,
att jag ska utgjuta min Ande över alla människor.
Era söner och döttrar ska profetera,
era unga män ska se syner,
och era gamla män ska ha drömmar.
18Också över mina tjänare och tjänarinnor
ska jag på den tiden utgjuta min Ande,
och de ska profetera.
19Jag ska låta tecken visa sig uppe på himlen
och nere på jorden: blod och eld och rökmoln.
20Solen ska vändas i mörker
och månen i blod innan Herrens stora och underbara dag kommer.
21Men var och en som åkallar Herrens namn
ska bli räddad.’2:21 Se Joel 2:28-32. I citatet här finns små skillnader med texten i Joel.
22Lyssna på vad jag säger ni israeliter! Gud bekräftade Jesus från Nasarets uppdrag genom kraftgärningar, under och tecken. Det vet ni själva. 23Han utlämnades efter den plan som Gud hade bestämt och gjort upp och ni lät laglösa2:23 Att vara laglös är detsamma som att vara icke-jude. Här syftar det på de romerska myndigheterna. människor spika fast honom och döda honom. 24Men Gud befriade honom från dödens fasor och lät honom uppstå, eftersom det var omöjligt för döden att hålla honom i sitt grepp.
25David sa ju om honom:
’Jag har alltid Herren inför mig,
eftersom han står vid min sida vacklar jag inte.
26Därför är mitt hjärta fyllt av glädje och jag ropar ut mitt jubel,
också min kropp vilar i det hoppet,
27att du inte ska lämna mig kvar i dödsriket,
eller låta din Helige förmultna.
28Du visar mig vägen till livet,
du fyller mig med glädje inför dig.’2:28 Se Ps 16:8-11.
29Mina syskon! Jag kan tryggt säga till er att vår stamfar David dog och blev begravd och att hans grav fortfarande finns här ibland oss. 30Men han var en profet och visste att Gud med ed hade lovat att en av hans ättlingar skulle få sitta på hans tron. 31Han förutsade därför Messias uppståndelse: ’Han ska inte lämnas kvar i dödsriket och hans kropp ska inte förmultna.’ 32Gud har låtit Jesus uppstå och vi alla kan vittna om det.
33Gud har upphöjt Jesus och satt honom på sin högra sida.2:33 Att sitta på Guds högra sida innebär att dela hans makt och regera tillsammans med honom. Han har av Fadern fått ta emot den utlovade heliga Anden, som han nu har låtit komma över oss. Det är det ni har sett och hört här idag. 34David steg ju heller aldrig upp till himlen. Men han säger:
’Herren sa till min Herre:
”Sätt dig på min högra sida,
35tills jag har lagt dina fiender
som en pall under dina fötter.” ’2:35 Se Ps 110:1.
36Hela Israels folk måste alltså klart förstå att Gud har gjort Jesus till Herre och Messias, denna Jesus som ni korsfäste.”
37När folket hörde det här gick det rakt in i deras hjärtan och de frågade Petrus och de andra apostlarna: ”Bröder, vad ska vi göra?”
38Petrus svarade: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesus Kristus namn, så ska ni få förlåtelse för era synder. Ni ska då också få den heliga Anden som gåva. 39För detta löfte gäller er och era barn och alla dem långt borta som Herren vår Gud kallar.”
40Sedan fortsatte Petrus att vittna och vädja till dem med många andra ord och han uppmanade dem: ”Se till att ni blir räddade undan detta vilsegångna släkte!” 41De som trodde på vad Petrus sa lät sedan döpa sig. Och den dagen ökade antalet troende med omkring 3 000 personer.
De troende samlas
42De troende höll sig till apostlarnas undervisning och de hade gemenskap med varandra och bröt bröd2:42 De firade minnet av Jesus död, nattvard; se Luk 22:19. tillsammans och bad. 43Människorna hade en djup respekt för dem och apostlarna utförde många under och tecken. 44Alla de troende var ständigt tillsammans och hade allting gemensamt. 45De sålde allt vad de ägde och delade med sig till varandra, allt efter vars och ens behov. 46Varje dag möttes de i templet, och i hemmen samlades de för att bryta bröd och äta tillsammans i glädje och uppriktig hjärtlighet, 47de prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Varje dag lät Herren deras grupp växa, genom att fler och fler blev räddade.
