Nova Versão Internacional

2 Reis 12

A Reparação do Templo

1No sétimo ano do reinado de Jeú, Joás começou a reinar, e reinou quarenta anos em Jerusalém. O nome de sua mãe era Zíbia; ela era de Berseba. Joás fez o que o Senhor aprova durante todos os anos em que o sacerdote Joiada o orientou. Contudo, os altares idólatras não foram derrubados; o povo continuava a oferecer sacrifícios e a queimar incenso neles.

Joás ordenou aos sacerdotes: “Reúnam toda a prata trazida como dádiva sagrada ao templo do Senhor: a prata recolhida no recenseamento, a prata recebida de votos pessoais e a que foi trazida voluntariamente ao templo. Cada sacerdote recolha a prata de um dos tesoureiros para que seja usada na reforma do templo”.

Contudo, no vigésimo terceiro ano do reinado de Joás, os sacerdotes ainda não tinham feito as reformas. Por isso o rei Joás chamou o sacerdote Joiada e os outros sacerdotes e lhes perguntou: “Por que vocês não estão fazendo as reformas no templo? Não recolham mais prata com seus tesoureiros, mas deixem-na para as reformas”. Os sacerdotes concordaram em não mais receberem nenhuma prata do povo e em não serem mais os encarregados dessas reformas.

Então o sacerdote Joiada pegou uma caixa, fez um furo na tampa e colocou-a ao lado do altar, à direita de quem entra no templo do Senhor. Os sacerdotes que guardavam a entrada colocavam na caixa toda a prata trazida ao templo do Senhor. 10 Sempre que havia uma grande quantidade de prata na caixa, o secretário real e o sumo sacerdote vinham, pesavam a prata trazida ao templo do Senhor e a colocavam em sacolas. 11 Depois de pesada, entregavam a prata aos supervisores do trabalho no templo. Assim pagavam aqueles que trabalhavam no templo do Senhor: os carpinteiros e os construtores, 12 os pedreiros e os cortadores de pedras. Também compravam madeira e pedras lavradas para os consertos a serem feitos no templo do Senhor e cobriam todas as outras despesas.

13 A prata trazida ao templo não era utilizada na confecção de bacias de prata, cortadores de pavio, bacias para aspersão, cornetas ou quaisquer outros utensílios de ouro ou prata para o templo do Senhor; 14 era usada como pagamento dos trabalhadores, e eles a empregavam para o reparo do templo. 15 Não se exigia prestação de contas dos que pagavam os trabalhadores, pois agiam com honestidade. 16 Mas a prata das ofertas pela culpa e das ofertas pelo pecado não era levada ao templo do Senhor, pois pertencia aos sacerdotes.

17 Nessa época, Hazael, rei da Síria, atacou Gate e a conquistou. Depois decidiu atacar Jerusalém. 18 Então Joás, rei de Judá, apanhou todos os objetos consagrados por seus antepassados Josafá, Jeorão e Acazias, reis de Judá, e os que ele mesmo havia consagrado, e todo o ouro encontrado no depósito do templo do Senhor e do palácio real, e enviou tudo a Hazael, rei da Síria, que, assim, desistiu de atacar Jerusalém.

19 Os demais acontecimentos do reinado de Joás e as suas realizações estão todos escritos no livro dos registros históricos dos reis de Judá. 20 Dois de seus oficiais conspiraram contra ele e o assassinaram em Bete-Milo, no caminho que desce para Sila. 21 Os oficiais que o assassinaram foram Jozabade, filho de Simeate, e Jeozabade, filho de Somer. Ele morreu e foi sepultado junto aos seus antepassados na Cidade de Davi. E seu filho Amazias foi o seu sucessor.

Nya Levande Bibeln

2 Kungaboken 12

1Det var sju år efter det att Jehu hade blivit kung i Israel. Joas regerade i Jerusalem i fyrtio år. Hans mor hette Sibja och var från Beer-Seba.

Under alla de år Joas hade prästen Jojada vid sin sida gjorde han det som var rätt i Herrens ögon.

Men ändå förstörde han inte offeraltarena på höjderna, och folket fortsatte att offra och bränna rökelse där.

4-5 Templet behöver repareras, sa Joas en dag till prästerna. Ta allt det som offras till Herrens tempel, skatten från folkräkningen och alla frivilliga gåvor och använd alltsammans till att rusta upp templet.

Men tjugotre år efter hans tillträde som regent hade templet ännu inte reparerats.

Joas kallade då till sig Jojada och de andra prästerna. Varför har ni inte gjort någonting åt templet? frågade han dem. Nu får ni inte längre använda något av templets inkomster för era egna behov, utan från och med nu ska ni ge allt till dem som reparerar templet.

Prästerna samtyckte och lovade att inte samla in pengar för egna behov, och att de inte själva skulle befatta sig med reparationsarbetet.

Jojada borrade ett hål i locket på en stor kista och ställde den på högra sidan av altaret vid tempelingången, och dörrvakterna stoppade folkets alla gåvor i den.

10 När kistan blev full räknade kungens sekreterare och översteprästen pengarna och lade dem i säckar.

11-12 Dessa gavs till uppsyningsmännen som betalade snickare, stenhuggare och murare, och bekostade inköpen av timmer och sten och allt annat material som behövdes för att reparera Herrens tempel.

13-14 Pengarna användes inte för att köpa silverfat, ljussaxar, skålar, trumpeter eller andra guldföremål, utan bara till reparationen.

15 Uppsyningsmännen behövde inte redovisa sina utbetalningar, för de var ärliga och pålitliga män.

16 Men det som gavs som skuld och syndoffer fick prästerna behålla för eget bruk. Detta lades alltså inte i kistan.

17 Vid den här tiden började kung Hasael i Aram krig mot Gat och intog det, och sedan vände han sig mot Jerusalem.

18 Kung Joas tog då alla heliga föremål som hans förfäder och företrädare på tronen i Juda, Josafat, Joram och Ahasja, hade helgat åt Herren, och sände detta till Hasael tillsammans med det som han själv hade gett och allt guld i slottets och templets skattkammare. Då drog Hasael sig tillbaka från Jerusalem.

19 Resten av Joas historia finns upptecknad i Juda kungars krönika.

20 Men hans officerare sammansvor sig mot honom och mördade honom i hans kungliga residens i Millo, som ligger på vägen till Silla.

21 Det var Josakar, Simeats son, och Josabar, Somers son, som mördade honom. Han begravdes på den kungliga begravningsplatsen i Jerusalem, och hans son Amasja blev kung efter honom.