Lammet och bokrullen med sju sigill
1Sedan såg jag att han som satt på tronen hade en bokrulle i högra handen. Den hade text på båda sidor och var förseglad med sju sigill. 2Jag såg en väldig ängel som frågade med hög röst: ”Vem är värdig att bryta sigillen och öppna bokrullen?” 3Men ingen i himlen eller på jorden eller under jorden kunde öppna bokrullen och se i den. 4Jag grät av besvikelse, eftersom det inte fanns någon som var värdig att öppna bokrullen och se i den.
5Men en av de äldste sa till mig: ”Gråt inte, för lejonet av Judas stam, Davids rotskott,5:5 Lejonet av Juda och Davids rotskott är titlar på Messias, Jesus. har segrat. Han kan bryta de sju sigillen och öppna bokrullen.”
6Sedan såg jag ett lamm5:6 Lammet är en bild på Jesus. Jfr Jes 53:7 och Joh 1:29. i mitten av tronen och mitt ibland de fyra levande varelserna och de äldste, och det såg ut som om det hade blivit slaktat. Det hade sju horn och sju ögon, som är Guds sju andar5:6 Se not till 2:1., som har sänts ut över hela jorden. 7Lammet steg nu fram till honom som satt på tronen och tog emot bokrullen från hans högra hand. 8När Lammet tog emot bokrullen, föll de fyra levande varelserna och de tjugofyra äldste ner inför Lammet. Alla hade var sin harpa och en guldskål fylld med rökelse, som är de heligas böner. 9Och de sjöng en ny sång:
”Du är värdig att ta bokrullen och bryta dess sigill,
för du har blivit slaktad,
och med ditt blod har du friköpt människor åt Gud
från alla stammar och språk och folk och länder.
10Du har gjort dem till ett kungarike,
till präster åt vår Gud,
och de ska regera på jorden.”
11Sedan såg jag och hörde en stor kör av änglar, och de stod runt tronen och de fyra levande varelserna och de tjugofyra äldste. De var tiotusentals och åter tiotusentals, tusentals och åter tusentals i antal. 12De sjöng med väldig kraft:
”Lammet som blev slaktat är värdigt
att få makt, rikedom, vishet och styrka,
ära, härlighet och pris.”
13Sedan hörde jag allt skapat i himlen och på jorden och under jorden och i havet säga:
”Priset och äran och härligheten och makten
tillhör honom som sitter på tronen och Lammet
i all evighet.”
14De fyra levande varelserna sa: ”Amen.” Och de äldste föll ner och tillbad.
Ofiarny Baranek Boży
1Zauważyłem, że Ten, który zasiada na tronie, trzymał w prawej ręce zwój papirusu, zapisany po obu stronach i opatrzony siedmioma pieczęciami. 2Ujrzałem też potężnego anioła, który zawołał donośnym głosem: „Kto jest godny złamać pieczęcie i rozwinąć zwój?!”. 3Nikt jednak—ani w niebie, ani na ziemi, ani pod ziemią—nie mógł go rozwinąć i przeczytać. 4I rozpłakałem się, widząc, że nie znalazł się nikt, kto byłby godny to uczynić. 5Wtedy jeden ze starszych pocieszył mnie, mówiąc:
—Nie płacz! Lew z rodu Judy, potomek króla Dawida, jest zwycięzcą. On może rozwinąć zwój oraz złamać siedem pieczęci!
6Wtedy zobaczyłem Baranka, stojącego przed tronem, w otoczeniu starszych i czterech istot. Wyglądał tak, jakby został złożony w ofierze. Baranek miał siedem rogów i siedmioro oczu, będących siedmioma Bożymi Duchami, wysłanymi na ziemię. 7Podszedł On do Tego, który zasiada na tronie, i wziął z Jego prawej ręki zwój. 8Gdy to uczynił, cztery istoty i dwudziestu czterech starszych upadło przed Nim na twarz, oddając Mu hołd. Każdy z nich miał w rękach harfę i złoty kielich napełniony kadzidłem—modlitwami świętych. 9I śpiewali nową pieśń:
„Zasługujesz na to, aby wziąć zwój,
złamać pieczęcie i rozwinąć go.
Zostałeś bowiem zabity
i swoją krwią wykupiłeś dla Boga
ludzi z każdego plemienia, języka, ludu i narodu.
10Uczyniłeś ich kapłanami naszego Boga
i członkami królewskiej rodziny,
którzy będą rządzić ziemią”.
11Potem zobaczyłem mnóstwo aniołów, otaczających tron, cztery istoty oraz starszych, i usłyszałem ich śpiew. Setki milionów aniołów 12wołały:
„Baranek, który został zabity,
zasługuje na to, aby otrzymać władzę,
bogactwo, mądrość i moc
oraz odebrać cześć, chwałę i uwielbienie!”.
13Usłyszałem również, jak każde stworzenie—na niebie, na ziemi, pod ziemią, na morzu oraz w jego głębinach—wołało:
„Temu, który zasiada na tronie,
oraz Barankowi należy się
wieczne uwielbienie,
cześć, chwała i moc!”.
14Po tych słowach cztery istoty powiedziały: „Amen!”, a starsi padli na twarz, oddając Mu pokłon.
