Psaltaren 95 – NUB & CST

Swedish Contemporary Bible

Psaltaren 95:1-11

Psalm 95

En uppmaning att hylla och lyda Herren

1Kom, låt oss sjunga till Herrens ära,

jubla inför vår frälsnings klippa!

2Kom till honom med tacksamhet!

Låt oss sjunga lovsånger till honom,

3för Herren är en stor Gud,

en stor kung över alla gudar.

4I hans hand är jordens djup,

och honom tillhör bergstopparna.

5Hans är havet, för han har gjort det,

och det torra landet, som hans händer har format.

6Kom, låt oss tillbe, falla ner och böja knä

inför Herren, vår skapare,

7för han är vår Gud! Vi är hans folk,

fåren i hans hjord och i hans omsorg.

Om ni idag hör hans röst:

8”Förhärda inte era hjärtan,

som vid Meriva, som den där dagen i Massa i öknen,

9där era fäder satte mig på prov,

de prövade mig, fastän de hade sett mina gärningar.

10I fyrtio år var jag förbittrad på detta släkte,

och jag sa:

’Detta folk far vilse i sina hjärtan.

De känner inte mina vägar.’

11Därför svor jag i min vrede:

’De ska aldrig komma in i min vila.’ ”

Nueva Versión Internacional (Castilian)

Salmo 95:1-11

Salmo 95

1Venid, cantemos con júbilo al Señor;

aclamemos a la roca de nuestra salvación.

2Lleguemos ante él con acción de gracias,

aclamémoslo con cánticos.

3Porque el Señor es el gran Dios,

el gran Rey sobre todos los dioses.

4En sus manos están los abismos de la tierra;

suyas son las cumbres de los montes.

5Suyo es el mar, porque él lo hizo;

con sus manos formó la tierra firme.

6Venid, postrémonos reverentes,

doblemos la rodilla

ante el Señor nuestro Hacedor.

7Porque él es nuestro Dios

y nosotros somos el pueblo de su prado;

¡somos un rebaño bajo su cuidado!

Si oís hoy su voz,

8no endurezcáis el corazón, como en Meribá,95:8 En hebreo, Meribá significa altercado.

como aquel día en Masá,95:8 En hebreo, Masá significa prueba o provocación. en el desierto,

9cuando vuestros antepasados me tentaron,

cuando me pusieron a prueba,

a pesar de haber visto mis obras.

10Cuarenta años estuve enojado

con aquella generación,

y dije: «Son un pueblo mal encaminado

que no reconoce mis senderos».

11Así que, en mi enojo, hice este juramento:

«Jamás entrarán en mi reposo».