Psalm 94
Gud som hela världens domare
1Du hämndens Gud, Herre,
du hämndens Gud, träd fram!
2Res dig, du jordens domare!
Ge de högmodiga det straff de förtjänar.
3Herre, hur länge,
hur länge ska de onda få triumfera?
4Deras tal är ett flöde av fräckheter,
alla som gör orätt förhäver sig.
5De krossar ditt folk, Herre,
de förtrycker din arvedel.
6Brutalt dödar de änkor och främlingar,
och de mördar faderlösa barn.
7”Herren ser det inte”, säger de,
”Jakobs Gud märker det inte.”
8Besinna er, ni vettlösa bland folket!
Ni dårar, när ska ni ta ert förnuft till fånga?
9Skulle han som har planterat örat inte höra?
Skulle han som har format ögat inte se?
10Skulle han som tillrättavisar folken inte straffa?
Skulle han som undervisar människan inte veta?
11Herren känner människornas tankar
och vet att de är tomhet.
12Lycklig är den som du, Herre, fostrar
och undervisar utifrån din lag,
13för att ge honom ro i onda tider,
tills de gudlösas grav har grävts.
14För Herren förkastar inte sitt folk,
han överger inte sin arvedel.
15Ty rättfärdigheten ska åter gälla i domen,
och alla som har uppriktiga hjärtan ska rätta sig efter det.
16Vem vill stå upp för mig mot de onda?
Vem vill försvara mig mot dem som gör orätt?
17Om inte Herren hade hjälpt mig,
skulle jag snart bo i tystnaden.
18När jag tänkte: ”Nu tappar jag fotfästet,”
då var din nåd mitt stöd, Herre.
19När ångesten fyller mitt sinne,
ger din tröst mig glädje.
20Skulle en korrumperad domstol ha ditt stöd,
då orätt skipas i lagens namn?
21De gör en sammansvärjning mot den rättfärdige
och dömer den oskyldige till döden.
22Herren är min borg,
min Gud är en tillflykt och en klippa för mig.
23Han låter deras orätt komma över dem själva,
han krossar dem för deras ondska,
Herren, vår Gud förgör dem.
Combien de temps les méchants triompheront-ils ?
1Dieu qui châtie le coupable, ╵Eternel,
Dieu qui châtie le coupable, ╵manifeste-toi !
2Toi qui gouvernes la terre, ╵interviens !
et viens rendre aux orgueilleux leur dû !
3Combien de temps les méchants, ╵Eternel,
combien de temps les méchants ╵vont-ils encore jubiler ?
4Les voilà qui se répandent ╵en paroles insolentes,
tous ces artisans du mal ╵fanfaronnent.
5Ton peuple, ils l’oppriment, ╵Eternel,
et ils humilient ╵ceux qui t’appartiennent.
6Ils tuent l’immigré ╵et la veuve ;
l’orphelin, ils l’assassinent.
7Ils se disent : ╵« L’Eternel ne le voit pas,
le Dieu de Jacob ╵n’y prête aucune attention ! »
8Réfléchissez donc, ╵gens insensés de mon peuple !
Gens bornés, ╵quand aurez-vous du bon sens ?
9Celui qui a implanté l’oreille, ╵n’entendrait-il pas ?
Celui qui a formé l’œil, ╵ne verrait-il pas ?
10Celui qui corrige tous les peuples, ╵ne vous blâmera-t-il pas,
lui qui instruit les humains ?
11L’Eternel connaît ╵les pensées de l’homme :
elles ne sont que du vent94.11 Cité en 1 Co 3.20..
12Bienheureux est l’homme, ╵Eternel, ╵que tu corriges toi-même,
et à qui tu enseignes ta Loi,
13pour lui donner la quiétude ╵dans les jours mauvais,
jusqu’à ce que se soit creusée ╵pour le méchant une fosse.
14Jamais l’Eternel ╵ne délaissera son peuple.
Il n’abandonnera pas ╵celui qui lui appartient.
15A nouveau, on jugera ╵selon la justice,
et tous les cœurs droits ╵se conformeront à elle.
16Qui m’assistera ╵contre les méchants ?
Qui me soutiendra ╵contre ceux qui font le mal ?
17Ah ! si l’Eternel ╵ne m’avait pas secouru,
je serais bien vite allé rejoindre ╵la demeure du silence.
18Quand j’ai dit : ╵« Je vais perdre pied »,
dans ton amour, Eternel, ╵tu m’as soutenu.
19Lorsque des pensées en foule ╵s’agitaient en moi,
tes consolations ╵m’ont rendu la joie.
20Pourrait-il s’allier à toi, ╵ce pouvoir injuste
qui crée le malheur ╵par les décrets qu’il promulgue94.20 Autre traduction : au mépris des lois. ?
21Ils s’attroupent ╵pour attenter à la vie du juste,
et pour condamner à mort ╵l’innocent.
22Mais l’Eternel est pour moi ╵une forteresse,
oui, mon Dieu est le rocher ╵où je trouve abri.
23Il fait retomber sur eux ╵leur iniquité,
il les détruira ╵par leur perversité même.
Oui, l’Eternel, notre Dieu, ╵les détruira tous.
