Psaltaren 9 – NUB & OL

Swedish Contemporary Bible

Psaltaren 9:1-21

Psalm 9

Tacksägelse över segern

1För körledaren, till mutlabbén9:1 Grundtextens innebörd är osäker men tycks syfta på sonens död eller dö för sonen, antingen så att psalmen sjöngs vid ett sorgetillfälle eller att den sjöngs i samma tonart som en känd sång om sonens död.. En psalm av David.9:1 Ps 9-10 har uppenbarligen varit en psalm från början; tillsammans utgör de en delvis alfabetisk psalm (varje ursprunglig vers börjar med en bokstav i tur och ordning som de är i det hebreiska alfabetet, om än inte helt konsekvent här). Septuaginta och Vulgata har bibehållit enheten och skiljer sig därför i numreringen av psalmerna fr.o.m. Ps 9-10 t.o.m. Ps 147 (vår Ps 11 är 10 i Septuaginta osv.).

2Herre, jag vill prisa dig av allt mitt hjärta

och berätta om alla dina under.

3Jag vill vara glad och jubla i dig.

Jag vill lovsjunga ditt namn,

du den Högste.

4Mina fiender drar sig tillbaka,

vacklar och förgås inför dig.

5Du har försvarat min rätt och min sak,

du har satt dig på tronen

som en rättfärdig domare.

6Du har tillrättavisat folken

och gjort slut på de ogudaktiga

och utplånat deras namn för all framtid.

7Fienden är borta, utplånad för evigt.

Du ödelade städerna,

man ska inte ens komma ihåg dem.

8Men Herren regerar för all framtid.

Han har ställt fram sin tron för att döma.

9Han dömer världen i rättfärdighet,

han härskar över folken med rättvisa.

10Herren är en tillflykt för de förtryckta,

en borg i nödens tid.

11De som känner dig vid ditt namn,

förtröstar på dig, Herre,

för du överger inte dem som söker dig.

12Lovsjung Herren,

honom som bor på Sion!

Berätta för folken vad han har gjort!

13Han som hämnas blodsdåd kommer ihåg,

han glömmer inte de förtrycktas klagan.

14Herre, var nådig mot mig,

se hur jag får lida för dem som hatar mig,

du som kan lyfta mig upp från dödens portar,

15så att jag kan lovprisa dig i dotter Sions9:15 dotter Sions förekommer i Psaltaren endast här men flera gånger hos Jesaja och i Klagovisorna, syftande på Jerusalems befolkning. Kanske betraktades en stad symboliskt som mor till dess invånare. portar

och glädjas över din räddning.

16Folken faller själva i den grop de grävt,

och deras egen fot fastnar i det nät de lagt ut.

17Herren gör sig känd,

han skipar rätt.

Den gudlöse snärjs i sina egna gärningar.

Higgajón9:17 Higgajón förekommer även i 92:4 och dess betydelse är okänd. Antagligen är det en musikalisk anvisning.. Sélah

18De gudlösa ska återvända till dödsriket,

alla folk som har glömt Gud.

19Den fattige ska inte vara glömd för alltid,

inte heller är de förtrycktas hopp borta för evigt.

20Stå upp, Herre! Låt inte människor få makten!

Låt folken bli dömda inför dig!

21Låt skräcken komma över dem, Herre!

Låt folken veta att de är bara människor! Séla

O Livro

Salmos 9:1-20

Salmo 9

Salmo de David. Para o diretor do coro.

1Ó Senhor, eu te louvarei de todo o meu coração;

quero contar todas as tuas maravilhas.

2Tu me enches de alegria;

por tua causa estou cheio de júbilo, ó Altíssimo.

3Os meus inimigos recuaram,

caíram e morreram na tua presença

4porque tu me defendeste e me apoiaste.

Sentado no tribunal, como justo juiz,

sempre me julgas com toda a justiça.

5Repreendeste as nações e destruíste os maus;

nunca mais haverá lembrança deles.

6Os meus adversários estão condenados para sempre;

destruíste as suas cidades e elas ficaram esquecidas.

7Quanto ao Senhor, ele vive para sempre;

o seu tribunal está já preparado para julgar.

8Ele mesmo julgará o mundo com justiça

e as nações com toda a retidão.

9Todos os oprimidos encontrarão nele refúgio;

um refúgio perfeito em tempos de angústia.

10Em ti confiarão todos os que conhecem a força do teu nome;

pois tu, Senhor, nunca desamparaste os que te buscam.

11Cantem louvores ao Senhor que está entronizado em Sião;

contem a toda a gente tudo o que ele tem feito.

12Aquele que sabe vingar o sangue derramado

lembra-se certamente de todos os que a ele clamam por justiça;

não se esquece do clamor dos que estão aflitos.

13Tem misericórdia de mim, Senhor;

vê como sofro nas mãos daqueles que me odeiam.

Tu podes arrebatar-me das portas da morte.

14Salva-me, para que possa louvar-te dentro das portas de Sião

e me alegre por me teres salvo.

15Os povos caíram nas covas que eles mesmos abriram,

para que outros nelas ficassem cativos;

ficaram presos nas armadilhas que prepararam.

16Toda a gente sabe como o Senhor manifesta a sua justiça,

apanhando os ímpios nas suas próprias ciladas. (Pausa)

17Os maus serão lançados no mundo dos mortos,

assim como todos os que se esquecem de Deus.

18Os necessitados, porém, jamais serão esquecidos,

nem as esperanças dos pobres serão, de forma alguma, iludidas.

19Levanta-te, Senhor, que o homem não seja vencedor!

Que os povos sejam julgados na tua presença!

20Farás com que tremam, Senhor,

para que saibam que, afinal,

não passam de meros seres humanos. (Pausa)